{"id":47439,"date":"2012-01-28T01:23:52","date_gmt":"2012-01-28T00:23:52","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=47439"},"modified":"2012-01-28T02:24:44","modified_gmt":"2012-01-28T01:24:44","slug":"skivrecension-tribes-baby","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=47439","title":{"rendered":"Skivrecension: Tribes – Baby"},"content":{"rendered":"

Artist: Tribes
\nTitel: Baby
\nBetyg: 5<\/strong><\/p>\n

En tillfixad variant av 90-talsrufset, det \u00e4r inte den ov\u00e5rdade frillan efter en v\u00e5rdsl\u00f6s natt, utan den framf\u00f6r-spegeln-stiliserade. Nej, jag tar tillbaka det, jag tar tillbaks det. Det \u00e4r rent, polerat, men lyssna p\u00e5 Johnny Lloyds r\u00f6st: d\u00e4r har ni tillr\u00e4ckligt med smutsighet i ljudbilden, tillr\u00e4ckligt med noise. Nej, \u00e4r jag helt borta? Hans r\u00f6st sv\u00e4var bland grusiga moln. Grusiga moln? Var \u00e4r jag? Han har en s\u00e4rskild ton som \u00e4r orgasmisk f\u00f6r m\u00e5nga inklusive mig (lyssna n\u00e4r han sjunger ”same” p\u00e5 ”Corner Of An English Field”). Det \u00e4r v\u00e4rt att skaffa skivan bara f\u00f6r den tonen.\u00a0<\/p>\n

Vad \u00e4r det med denna eleganta pop som f\u00f6rvirrar mig? Jag menar rock. Jag \u00e4r bildad i amerikansk 80-talshardcore och alternativ rock: varf\u00f6r l\u00e5ter inte detta som R.E.M eller Pixies? Alls? Eller jo, \u00e4r inte ”We Were Children” Pixies-l\u00e5ten p\u00e5 skivan? N\u00e5gon har plockat upp att riffet l\u00e5ter som ”Where Is My Mind” och gjort j\u00e4mf\u00f6relsen, men en mer uppenbar j\u00e4mf\u00f6relse \u00e4r brittisk som kvartetten sj\u00e4lva: Beatles. Nu \u00e4r jag ute och cyklar, det \u00e4r ju Oasis jag borde j\u00e4mf\u00f6ra med! Nej, nu l\u00e4gger jag ner j\u00e4mf\u00f6relserna.<\/p>\n

Det l\u00e5ter inte som n\u00e5got av de fuzzrock\/grunge-imiterande banden som ploppar upp titt som t\u00e4tt heller. Visst, jag h\u00f6r det d\u00e4r Kim Deal-basdrivet ocks\u00e5, och de medryckande distriffen, men till skillnad fr\u00e5n andra referenspunkter inom den sf\u00e4ren \u00e4r popsensibiliteten sl\u00e5ende \u2013 klockren \u2013 och det \u00e4r allts\u00e5 ingen f\u00f6rvr\u00e4ngd, perverterad popk\u00e4nsla som hos Nirvana. Nej, herregud, detta l\u00e5ter inte alls som Nirvana. Var \u00e4r jag? L\u00e4gg ner j\u00e4mf\u00f6relserna. Det \u00e4r n\u00e5got annat bakom dem. Men vad?<\/p>\n

Grejen \u00e4r att det som lurar mig \u00e4r helt enkelt att Baby \u00e4r en lyckad och v\u00e4l genomf\u00f6rd popskiva. Jag har hackat upp mig p\u00e5 60\/70-talet, p\u00e5 den sidan jag f\u00f6rsummade n\u00e4r jag fastnade i protopunk\/punk\/postpunktr\u00e4sket f\u00f6rst, s\u00e5 fast\u00e4n min analyserande hj\u00e4rnhalva vill trycka in det i en 80\/90\/00-tals kategori s\u00e4ger magen nej: detta \u00e4r mer rotat i den gamla skolan. Det \u00e4r musik som \u00e4r problematiskt f\u00f6r en kritiker att bearbeta, den \u00e4r s\u00e5 enkelt vacker. S\u00e5 j\u00e4vla bekant. Min v\u00e4nnina Donna sa att den \u00e4r tr\u00e4lig och jag k\u00e4nde f\u00f6r att banka ett vedtr\u00e4 i huvudet p\u00e5 henne. Har genuin p\u00e5 blivit n\u00e5got tr\u00e5kigt? Hell no. Skriket vid ”I’m not in love with you\/ This time it’s plain to see” p\u00e5 mitt favoritsp\u00e5r ”Halfway Home” (ja, du k\u00e4nner p\u00e5 dig r\u00e4tt, den har folk\/countryvibbar) \u00e4r som ett perfekt rock\u00f6gonblick, men sen kommer den f\u00f6rst\u00e4rkta refr\u00e4ngen, och allt ordnar upp sig i mitt uppr\u00f6rda huvud: detta \u00e4r ju klassisk pop. Och tro fan att n\u00e4sta l\u00e5t bekr\u00e4ftar det.<\/p>\n

”Sappfo” \u00e4r s\u00e5 old school det kan bli idag. Men britterna har alltid lyckats att f\u00f6rankra sin pop tydligt i traditionen, i alla fall de stora. Och n\u00e4r v\u00e4l ett brittiskt band f\u00e5tt till det igen befruktar ljudet de omkringliggande l\u00e4nderna och 10 000 indieband kommer till. Det m\u00e4rks att vi har att g\u00f6ra med ett stort band eftersom de har denna kvalit\u00e9n. Baby \u00e4r inte en originell platta, men st\u00e4ll den vid sidan om Coldplays senaste misslyckande och du begriper nog hur r\u00e4tt den tr\u00e4ffar. Och f\u00f6resten, Baby \u00e4r det perfekta namnet. Ett ord som \u00e4r s\u00e5 \u00f6veranv\u00e4nt att det tappat sin mening, en hel genre av musik som d\u00f6tt av stelhet, \u00e4r \u00e5teruppv\u00e4ckt utan att man f\u00f6r den skull uppfunnit ett nytt ord: Baby \u00e4r betydelsefullt igen, popen \u00e4r betydelsefull som den \u00e4r. Det \u00e4r ingen retroskiva, det \u00e4r inte pastische… osv. Men vad \u00e4r det? Det \u00e4r Tribes, det \u00e4r en skiva jag diggar i en tid d\u00e5 jag knappt diggar det jag diggar. Nu svamlar jag nog lika f\u00f6r\u00e4lskat som den f\u00f6rsta Kings of Leon recensenten. Det visade sig ju vara ett halvt r\u00e4ttf\u00e4rdigat svammel i alla fall. Men jag kommer st\u00e5 vid mitt ord. Och yes, jag \u00e4r f\u00f6r\u00e4lskad. F\u00f6rhoppningsvis \u00e4r jag inte bara l\u00e4ttf\u00f6r\u00e4lskad inatt utan att det h\u00e5ller i. Det tror jag.<\/p>\n

Text: Bojan Buntic<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Artist: Tribes Titel: Baby Betyg: 5 En tillfixad variant av 90-talsrufset, det \u00e4r inte den ov\u00e5rdade frillan efter en v\u00e5rdsl\u00f6s natt, utan den framf\u00f6r-spegeln-stiliserade. Nej, jag tar tillbaka det, jag tar tillbaks det. Det \u00e4r rent, polerat, men lyssna p\u00e5 Johnny Lloyds r\u00f6st: d\u00e4r har ni tillr\u00e4ckligt med smutsighet i ljudbilden, tillr\u00e4ckligt med noise. Nej, […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":47440,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,22],"tags":[7050,7049],"class_list":{"0":"post-47439","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-musik","8":"category-skivor","9":"tag-baby","10":"tag-tribes","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/47439","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=47439"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/47439\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":47443,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/47439\/revisions\/47443"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/47440"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=47439"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=47439"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=47439"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}