{"id":47407,"date":"2012-01-27T21:42:34","date_gmt":"2012-01-27T20:42:34","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=47407"},"modified":"2012-01-27T23:08:42","modified_gmt":"2012-01-27T22:08:42","slug":"filmrecension-anonymous","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=47407","title":{"rendered":"Filmrecension: Anonymous, underh\u00e5llande filmupplevelse, troligen inte historiskt korrekt"},"content":{"rendered":"

Titel: Anonymous
\nBetyg: 3
\nSvensk premi\u00e4r: 27 januari 2012<\/p>\n

Genom historiens g\u00e5ng har det uppst\u00e5tt \u00e5tskilliga konspirationsteorier huruvida det kan ha varit n\u00e5gon annan \u00e4n William Shakespeare, son till en handskmakare, som under ren\u00e4ssansen skrev omkring 37 makal\u00f6sa sk\u00e5despel, och d\u00e4rtill 154 sonetter. I sin senaste film, med regi av Roland Emmerich (Independence Day, The Day After Tomorrow), l\u00e4gger Ron Orloff (Legend of the Guardians: the Owls of Ga\u2019Hoole) fram sin teori.
\nAnonymous beskrivs som en politisk thriller, och framf\u00f6r tesen om att det egentligen var Edward De Vere, earl av Oxford, som var den sanne f\u00f6rfattaren till William Shakespeares samlade verk. <\/p>\n

Med handlingen f\u00f6rlagd i England under drottning Elizabeths I regenttid, f\u00e5r vi i huvudsak f\u00f6lja Edward De Vere (Rhys Ifans), earl av Oxford och, som det senare visar sig, tidigare \u00e4lskare till drottningen. Han har genom sitt liv besuttit en k\u00e4rlek f\u00f6r att f\u00f6rfatta pj\u00e4ser och dylikt, men som den h\u00f6gt uppsatte man han \u00e4r anses det inte v\u00e4rdigt att syssla med s\u00e5dant, s\u00e4rskilt d\u00e5 han ocks\u00e5 skriver satiriska karikatyrer \u00f6ver sina j\u00e4mlikar vid hovet.<\/p>\n

\"\"<\/a>R\u00e4dd om sitt rykte, men \u00e4nd\u00e5 angel\u00e4gen att se sina sk\u00e5despel iscensatta, \u00e4mnar Edward offentligg\u00f6ra sina verk under en annan mans namn. Hans val blir den simple dramatikern Ben Jonson (Sebastian Armesto), men utav en olycklig h\u00e4ndelse tar en annan man \u00e4ran f\u00f6r m\u00e4sterverken. Denne \u00e4r (i denna film portr\u00e4tterad som) en mycket osympatisk, illitter\u00e4r suput vid namn William Shakespeare (Rafe Spall). Samtidigt vid det kungliga hovet planerar drottningens chefsr\u00e5dgivare William Cecil (David Thewlis) och hans son Robert (Edward Hogg) en l\u00f6msk komplott f\u00f6r att f\u00e5 Jakob VI av Skottland att bli Englands n\u00e4ste tronf\u00f6ljare, ist\u00e4llet f\u00f6r drottningens tillt\u00e4nkte, earlen av Essex. Till en b\u00f6rjan \u00e4r filmens handling n\u00e5got r\u00f6rig, och det \u00e4r lite sv\u00e5rt att h\u00e5lla reda p\u00e5 alla \u201dearls\u201d, \u201dlords\u201d och diverse statsm\u00e4n, samtidigt som filmen r\u00f6r sig genom tiden med tillbakablickar, men snart g\u00e5r det b\u00e4ttre att h\u00e4nga med. <\/p>\n

Anonymous bjuder inte bara p\u00e5 den kontroversiella Shakespeareintrigen, utan h\u00e4r har man \u00e4ven l\u00e5tit drottning Elizabeth, som historiskt kallas \u201dthe Virgin Queen\u201d, vara en riktig mansslukerska, och p\u00e5st\u00e5r att hon i hemlighet fick flera utom\u00e4ktenskapliga barn som man l\u00e4t skicka bort fr\u00e5n hovet.<\/p>\n

De diverse inte helt korrekta fakta och den alternativa pseudohistorien i Anonymous har f\u00e5tt m\u00e5nga, likv\u00e4l Stratfordianer* som Oxfordianer**, att ta avst\u00e5nd fr\u00e5n filmen och h\u00e4vda att den \u00e4r skr\u00e4p. Dock tycker jag, \u00e4ven om jag personligen inte h\u00e5ller med om filmens tes och tycker att de anstr\u00e4ngt sig lite v\u00e4l mycket med att m\u00e5la upp Shakespeare som en skurk, att man ocks\u00e5 b\u00f6r se p\u00e5 Anonymous f\u00f6r vad den \u00e4r, vilket \u00e4r en uppdiktad film, och en film beh\u00f6ver inte vara historiskt korrekt. P\u00e5 det h\u00e4r viset blir Anonymous ist\u00e4llet en underh\u00e5llande filmupplevelse med en sp\u00e4nnande handling, och om inte annat, en estetiskt snygg skildring av det elisabetanska England.<\/p>\n

I rollerna: Rhys Ifans, Vanessa Redgrave, Sebastian Armesto, Rafe Spall, Joely Richardson, David Thewlis, Edward Hogg m.fl.<\/p>\n

*Den grupp personer som tror att det var William Shakespeare som skrev Shakespeares verk.
\n**Den grupp personer som tror att det var Edward De Vere som skrev Shakespeares verk.<\/p>\n

Text: Mikaela Gustin<\/strong><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Anonymous<\/a>, film<\/a>, filmrecension<\/a>, Shakespeare<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Titel: Anonymous Betyg: 3 Svensk premi\u00e4r: 27 januari 2012 Genom historiens g\u00e5ng har det uppst\u00e5tt \u00e5tskilliga konspirationsteorier huruvida det kan ha varit n\u00e5gon annan \u00e4n William Shakespeare, son till en handskmakare, som under ren\u00e4ssansen skrev omkring 37 makal\u00f6sa sk\u00e5despel, och d\u00e4rtill 154 sonetter. I sin senaste film, med regi av Roland Emmerich (Independence Day, The […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":47412,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16],"tags":[332,1738,12286,5029],"class_list":{"0":"post-47407","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-filmfilm","8":"category-filmer","9":"category-recension","10":"tag-anonymous","11":"tag-filmrecension","12":"tag-film","13":"tag-shakespeare","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/47407","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=47407"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/47407\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":47425,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/47407\/revisions\/47425"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/47412"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=47407"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=47407"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=47407"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}