{"id":47295,"date":"2012-01-25T22:54:02","date_gmt":"2012-01-25T21:54:02","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=47295"},"modified":"2012-01-25T22:54:02","modified_gmt":"2012-01-25T21:54:02","slug":"skivrecension-leonard-cohen-old-ideas","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=47295","title":{"rendered":"Skivrecension: Leonard Cohen – Old Ideas"},"content":{"rendered":"

Artist: Leonard Cohen
\nTitel: Old Ideas
\nBetyg: 4<\/strong><\/p>\n

Efter att n\u00e5gon g\u00e5ng p\u00e5 60-talet f\u00e5tt en akustisk gitarr i handen har Leonard Cohen i sex decennier fortsatt skapa verk i gr\u00e4nslandet mellan poesi och pop. Det k\u00e4nns som att musiken ofta bara har varit ett medium och att det framf\u00f6r allt har varit konsten som st\u00e5tt i fokus f\u00f6r all hyllning. Visst \u00e4r det f\u00e5 personer som beh\u00e4rskar tekniken s\u00e5 v\u00e4l som den numera sjuttiosju\u00e5rige l\u00e5tskrivaren som p\u00e5 sitt tolfte studioalbum fortfarande behandlar \u00e4mnen som helandeprocessen i en v\u00e4rld pr\u00e4glad av avsaknad av hopp. Visst \u00e4r det en bedrift att f\u00f6rbli intressant s\u00e5pass m\u00e5nga \u00e5r in i sin karri\u00e4r utan att n\u00e5gonsin f\u00f6rs\u00f6kt f\u00f6rnya sig sj\u00e4lv (\u00e5tminstone inte i n\u00e5gon st\u00f6rre utstr\u00e4ckning). Det visar p\u00e5 en substans och tro i det han g\u00f6r som jag helt klart finner beundransv\u00e4rd.<\/p>\n

N\u00e5gon g\u00e5ng p\u00e5 h\u00f6jden av sin karri\u00e4r best\u00e4mde sig v\u00e5r hj\u00e4lte f\u00f6r att bli zenbuddhist och isolera sig p\u00e5 en bergstopp. Troligtvis var det med ett leende p\u00e5 l\u00e4pparna han blickade ned p\u00e5 oss m\u00e4nniskor och v\u00e5ra vardagsbekymmer. Men som en Messias \u00e5terv\u00e4nde han f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan och har sedan dess turnerat v\u00e4rlden runt till synes flitigare \u00e4n de flesta av sina yngre kollegor. Nu \u00e4r han tillbaka med sitt f\u00f6rsta studioalbum p\u00e5 \u00e5tta \u00e5r.<\/p>\n

P\u00e5 Old Ideas<\/em> v\u00e5gar Leonard ta det dj\u00e4rva steget att fl\u00f6rta med bluesen. \u00d6ppningssp\u00e5ret Going Home<\/em> \u00e4r (inte helt olikt I’m Your Man<\/em>) textm\u00e4ssigt en lektion i sj\u00e4lvironi och \u00f6verlag \u00e4r det verkligen ett alster fr\u00e5n en man som levt livet till fullo. L\u00e5tarna \u00e4r fortfarande avskalade medan r\u00f6sten om m\u00f6jligt \u00e4r \u00e4nnu m\u00f6rkare och st\u00e4mplad av visdom \u00e4n tidigare. Det \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n lika sammetslent som n\u00e4r han i Suzanne<\/em> matas med te och apelsiner \u00e4nda fr\u00e5n Kina men \u00e4ven n\u00e4r det \u00e4r bittert vill vi h\u00f6ra mer av v\u00e5r hj\u00e4lte. Leonard Cohen har den effekten p\u00e5 oss lyssnare. <\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: Going Home<\/p>\n