{"id":47089,"date":"2012-01-22T20:31:19","date_gmt":"2012-01-22T19:31:19","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=47089"},"modified":"2012-01-22T21:12:08","modified_gmt":"2012-01-22T20:12:08","slug":"strindberg-skulle-uppskatta-mats-eks-version-av-spoksonaten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=47089","title":{"rendered":"Strindberg skulle uppskatta Mats Eks version av Sp\u00f6ksonaten"},"content":{"rendered":"

Sp\u00f6ksonaten
\nDramaten
\nPremi\u00e4r 22 januari 2012<\/p>\n

Den unge studenten Arkenholz r\u00e4ddar livet p\u00e5 m\u00e4nniskor som drabbas av ett husras och tidningarna skriver om hans bragd. Dagen d\u00e4refter hamnar han i ett mystiskt gammalt hus d\u00e4r han f\u00e5r hj\u00e4lp av en gammal flicka och strax d\u00e4rp\u00e5 hamnar han i klorna p\u00e5 direkt\u00f6r Hummel, en \u00e4ldre man i rullstol som h\u00e4vdar att han k\u00e4nde studentens far. Studenten \u00e4r skyldig att hj\u00e4lpa den rullstolsburne mannen eftersom hans far en g\u00e5ng blev hj\u00e4lpt av den mannen.
\nDet \u00e4r ramhandlingen i Strindsbergs Sp\u00f6ksonaten som regisseras av Mats Ek. Fast Sp\u00f6ksonaten handlar egentligen om n\u00e5got annat, n\u00e5got som inte riktigt g\u00e5r att s\u00e4tta ord p\u00e5. Sp\u00f6ksonaten talar till fler sinnen \u00e4n vad vi h\u00f6r med ord. Det \u00e4r synintryck, det \u00e4r r\u00f6relser, det \u00e4r det outtalade, det \u00e4r v\u00e5ra r\u00e4dslor, det \u00e4r v\u00e5ra k\u00e4nslor – som Sp\u00f6ksonaten s\u00e4ger n\u00e5got till.<\/p>\n

Att en f\u00f6rest\u00e4llning f\u00e5r st\u00e5ende ovationer h\u00e4nder d\u00e5 och d\u00e5 – vilket Sp\u00f6ksonaten fick. Men att publiken appl\u00e5derar flera g\u00e5nger under f\u00f6rest\u00e4llningen h\u00f6r inte till vanligheterna. Mats Ek \u00e4r en av Sveriges stora dansare och koreografer och har valt att l\u00e5ta dans vara en viktig del i handlingen. Varje enskilt dansframtr\u00e4dande fick appl\u00e5der. Det blir kanske extra starkt i det h\u00e4r sammanhanget f\u00f6r att det \u00e4r sk\u00e5despelare som dansar, det \u00e4r inte perfekt dansm\u00e4ssigt utan det handlar om uttrycket, sk\u00e5despelarna s\u00e4ger n\u00e5got med dansen.<\/p>\n

Sp\u00f6ksonaten \u00e4r mycket, mycket, mycket, mycket mer \u00e4n ramhandlingen. Fr\u00e5gan \u00e4r om karakt\u00e4rerna i huset ens \u00e4r m\u00e4nniskor. Genom att ber\u00e4tta med dans och d\u00e4rmed g\u00e5 utanf\u00f6r vad ord och dialog kan ge har Mats Ek f\u00f6rdjupat och f\u00f6rt\u00e4tat Sp\u00f6ksonaten. Jag tror att Strindberg skulle uppskatta Mats Eks version av Sp\u00f6ksonaten. Mycket. Det \u00e4r som om Strindbergs Sp\u00f6ksonaten f\u00f6rst nu f\u00e5r r\u00e4ttvisa och p\u00e5 scen f\u00e5r det djup den har.
\nEtt av de ber\u00f6mda citaten ur Sp\u00f6ksonaten handlar just om att ord \u00e4r till f\u00f6r att d\u00f6lja sanningen, att tystnaden s\u00e4ger mycket mer.<\/p>\n

Mats Eks spel med k\u00f6nsrollerna stryker ocks\u00e5 under det surrealistiska. Stina Ekblad g\u00f6r Gubben, direkt\u00f6r Hummel, Gunnel Fred g\u00f6r \u00f6versten, Malin Ek g\u00f6r Bengtsson och Etienne Glaser g\u00f6r Vita damen, Niklas Ek g\u00f6r flickan och Staffan G\u00f6the g\u00f6r \u00d6verstens hustru.<\/p>\n

Det sl\u00e5r mig ocks\u00e5 att jag saknat bra svensk absurd eller surrealistiska draman. Det \u00e4r sv\u00e5rt att g\u00f6ra teater som spr\u00e4nger ramarna. Strindberg skrev Sp\u00f6ksonaten 1907. Enligt uppgifter i Wikipedia<\/a> anspelar namnet p\u00e5 Beethovens pianosonat i d-moll (op.31, nr 2), i vilken Strindberg tyckte sig h\u00f6ra ander\u00f6ster och d\u00e4rf\u00f6r gav detta namn. Drygt hundra \u00e5r gammal \u00e4r den \u00e4nd\u00e5 en av de mest modernistiska svenska draman av kvalitet som s\u00e4tts upp p\u00e5 teatrar.<\/p>\n

N\u00e4r Sp\u00f6ksonaten sattes upp 2007 p\u00e5 Strindbergs intima teater f\u00f6r att fira att den lilla scenen vid Norra Bantorget fyllde 100 skrev Expressens teaterkritiker Nils Schwartz<\/a>:<\/p>\n

Uruppf\u00f6randet av Sp\u00f6ksonaten p\u00e5 Intima teatern f\u00f6r 100 \u00e5r sedan l\u00e4r inte ha varit n\u00e5gon h\u00f6jdare. Det var nog snarare n\u00e5got i den h\u00e4r stilen Strindberg hade t\u00e4nkt sig. Hade han f\u00e5tt se de gamla operas\u00e5ngarna Erik S\u00e6d\u00e9n och Margareta Hallin i rollerna som gubben Hummel och Mumien skulle han ha rest sig upp och jublat under p\u00e5g\u00e5ende f\u00f6rest\u00e4llning.<\/p><\/blockquote>\n

Jag kan t\u00e4nka mig att det var h\u00e4ftigt med operas\u00e5ngare i n\u00e5gra av rollerna, men jag tror att Strindberg skulle vara mycket n\u00f6jd med Mats Eks version ocks\u00e5. Mats Ek har l\u00e5tit sk\u00e5despelarna framf\u00f6ra dans och f\u00f6rst\u00e4rker det dr\u00f6mlika tilltalet. Sp\u00f6ksonaten suddar ut gr\u00e4nsen mellan dr\u00f6m och verklighet och talar till oss p\u00e5 ett annat plan \u00e4r traditionell realistisk teater.<\/p>\n

P\u00e5 Dramaten har Mats Ek tidigare regisserat Don Juan, Andromaque, K\u00f6pmannen i Venedig och Ett dr\u00f6mspel. Nu har Sp\u00f6ksonaten kommit in p\u00e5 hans imponerande CV och en sak \u00e4r s\u00e4ker: med Sp\u00f6ksonaten har Strindbergs\u00e5ret som firas nu, 100 \u00e5r efter Strindbergs d\u00f6d, f\u00e5tt en perfekt start. F\u00f6rest\u00e4llningen har s\u00e5 mycket att ge och jag \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 att jag t\u00e4nker se den minst en g\u00e5ng till. D\u00e4r finns m\u00e5nga detaljer att uppleva.<\/p>\n

Dramatenbloggen ber\u00e4ttar en hel del om f\u00f6rest\u00e4llningen och Strindbergs\u00e5ret.<\/a><\/p>\n

I rollerna Stina Ekblad, Hamadi Khemiri, Niklas Ek, Th\u00e9r\u00e8se Brunnander, Yvan Auzely, Ana Laguna, Gunnel Fred, Staffan G\u00f6the, Melinda Kinnaman, Jonas Bergstr\u00f6m, Johan Holmberg, Malin Ek, Etienne Glaser, Hulda Lind J\u00f3hannsd\u00f3ttir<\/p>\n

Regi och koreografi Mats Ek
\nBearbetning Mats Ek, Irena Kraus
\nScenografi och kostym Bente Lykke M\u00f8ller
\nLjus Erik Berglund
\nPeruk och mask Thea Kristensen , Barbro Forsg\u00e5rdh<\/p>\n

Bilden ovan:
\nHamadi Khemiri och Stina Ekblad
\nFotograf: S\u00f6ren Vilks<\/p>\n

Bilden nedan:
\n(Hamadi Khemiri), Hulda Lind J\u00f3hannsd\u00f3ttir, Melinda Kinnaman, Malin Ek, Stina Ekblad, Ana Laguna, Johan Holmberg, Gunnel Fred och Etienne Glaser
\nFotograf: S\u00f6ren Vilks<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Dramaten<\/a>, teater<\/a>, Strindberg<\/a>, Mats Ek<\/a>, Sp\u00f6ksonaten<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sp\u00f6ksonaten Dramaten Premi\u00e4r 22 januari 2012 Den unge studenten Arkenholz r\u00e4ddar livet p\u00e5 m\u00e4nniskor som drabbas av ett husras och tidningarna skriver om hans bragd. Dagen d\u00e4refter hamnar han i ett mystiskt gammalt hus d\u00e4r han f\u00e5r hj\u00e4lp av en gammal flicka och strax d\u00e4rp\u00e5 hamnar han i klorna p\u00e5 direkt\u00f6r Hummel, en \u00e4ldre man […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":47095,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,30,31],"tags":[1366,3554,6993,6958,12288],"class_list":["post-47089","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-teater","category-teaterrecension","tag-dramaten","tag-mats-ek","tag-spoksonaten","tag-strindberg","tag-teater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/47089","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=47089"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/47089\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":47099,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/47089\/revisions\/47099"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/47095"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=47089"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=47089"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=47089"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}