{"id":46715,"date":"2012-01-16T22:25:22","date_gmt":"2012-01-16T21:25:22","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=46715"},"modified":"2012-01-16T22:25:22","modified_gmt":"2012-01-16T21:25:22","slug":"agnar-sig-bokforlagen-at-godtyckligt-manuslotteri","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=46715","title":{"rendered":"\u00c4gnar sig bokf\u00f6rlagen \u00e5t godtyckligt manuslotteri?"},"content":{"rendered":"<p>Hur tar man sig igenom det ber\u00f6mda n\u00e5ls\u00f6gat? Vilka hinder m\u00e5ste man \u00f6vervinna f\u00f6r att f\u00e5 sitt manus antaget och utgivet av ett f\u00f6rlag? Jag vill tro att det handlar om kvalit\u00e9 och en bra story. Men ibland tvivlar jag. <\/p>\n<p>I \u00f6ver ett decennium har jag \u00e4gnat mig \u00e5t att skicka runt olika manus till stora och sm\u00e5 f\u00f6rlag. Jag har filat p\u00e5 varje mening, f\u00e5tt texterna bed\u00f6mda av lekt\u00f6rer och hela tiden burit p\u00e5 en k\u00e4nsla att nu \u00e4r det f\u00e4rdigt. Nu \u00e4r det s\u00e5 bra som det bara kan bli. Storyn \u00e4r intressant, dramaturgin fungerar och spr\u00e5ket k\u00e4nns levande. Ivrigt p\u00e5hejad av v\u00e4nner och bekanta som lusl\u00e4st texterna har jag s\u00e5 gett mig in i lotteriet. Igen och igen. Men alltid med samma resultat. H\u00f6gen med refuseringsbrev v\u00e4xer och jag kan formuleringarna i breven utantill. Faktum \u00e4r att en del f\u00f6rlag anv\u00e4nder exakt samma text i sina brev nu som f\u00f6r tio \u00e5r sedan. De tackar f\u00f6r att man skickat in sitt manus men h\u00e4nvisar till sin begr\u00e4nsade utgivning och det enorma urvalet. Suck.<\/p>\n<p>Det st\u00e4mmer med st\u00f6rsta s\u00e4kerhet. F\u00f6rlagen dr\u00e4nks i manus och de kan bara ge ut ett f\u00e5tal. Men jag b\u00f6rjar tvivla p\u00e5 att de faktiskt l\u00e4ser allt de f\u00e5r in. Och jag undrar varf\u00f6r de helt enkelt inte s\u00e4tter stopp f\u00f6r floden av manus. Det \u00e4r v\u00e4l b\u00e4ttre att de uppger att de inte tar emot n\u00e5gra \u00f6ver huvudtaget \u00e4n att skapa falska f\u00f6rhoppningar.<\/p>\n<p>F\u00f6rra vintern blev jag klar med deckaren \u201dMordet p\u00e5 Hammarskj\u00f6ld\u201d. Jag var sj\u00e4lv v\u00e4ldigt n\u00f6jd med story och det k\u00e4ndes som jag \u00e4ntligen hittat en form som h\u00f6ll hela v\u00e4gen. F\u00f6r att testa manuset skickade jag det till n\u00e5gra bokbloggare och jag fick v\u00e4ldigt bra respons p\u00e5 min text. \u201dBladv\u00e4ndare\u201d, \u201dV\u00e4lskriven och genomt\u00e4nkt\u201d, \u201dEn bra deckare, b\u00e4ttre \u00e4n de flesta svenska deckare\u201d var n\u00e5gra av kommentarerna som jag fick. <\/p>\n<p>Dessutom fanns det en historisk dimension i det hela. Boken skulle kunna komma ut i samband med 50-\u00e5rsdagen av Dag Hammarskj\u00f6lds bortg\u00e5ng som uppm\u00e4rksammades i h\u00f6stas. \u00d6ppet m\u00e5l f\u00f6r alla glada marknadsf\u00f6rare. Nu skulle det \u00e4ntligen lyckas. Jag b\u00f6rjade optimistiskt. Matade skrivaren med papper och bl\u00e4ck och skrev ut buntar p\u00e5 300 sidor. Tejpade ihop de tjocka kuverten och postade manuset till en handfull f\u00f6rlag. Vis av erfarenheten fr\u00e5n tidigare manusv\u00e4ndor visste jag att det skulle ta minst tre m\u00e5nader att f\u00e5 svar. Det blev en sp\u00e4nd v\u00e4ntan. Hoppet v\u00e4xte sig starkare f\u00f6r varje dag som gick utan att de f\u00f6rhatliga refuseringsbreven damp ner i l\u00e5dan. Skulle det \u00e4ntligen vara min tur. Men s\u00e5 kom det f\u00f6rsta brevet. \u201dTack men nej tack\u201d. Och sedan det andra och tredje och fj\u00e4rde. Nej, nej, nej, nej.<\/p>\n<p>Som en sann sm\u00e5l\u00e4nning kn\u00f6t jag n\u00e4ven i fickan och fixade tio nya utskrifter av manuset. Nya tjocka brev p\u00e5 l\u00e5dan. Ny v\u00e4ntan. Samma resultat. Och d\u00e4r kunde mina f\u00f6rfattardr\u00f6mmar d\u00f6tt i f\u00f6r tidig sotd\u00f6d.<\/p>\n<p>Tvivlen b\u00f6rjade v\u00e4xa sig starka. Var texten f\u00f6r d\u00e5lig? Hade jag missat n\u00e5got avg\u00f6rande i ber\u00e4ttelsen uppbyggnad. Datumet f\u00f6r minnesdagen av Dag Hammarskj\u00f6lds bortg\u00e5ng kr\u00f6p allt n\u00e4rmare. D\u00e5 var det n\u00e5gon som svor i kyrkan och uppmanade mig att ge ut boken p\u00e5 eget f\u00f6rlag. Print on demant.  Billigt och enkelt och s\u00e5 f\u00e5r manuset \u00e4nd\u00e5 en chans att m\u00f6ta l\u00e4sarna. F\u00f6r mig var det till en b\u00f6rjan ot\u00e4nkbart. Ge ut p\u00e5 eget f\u00f6rlag g\u00f6r v\u00e4l bara misslyckade poeter och l\u00e5ngseglare? Men till slut fanns det inget annat alternativ. Jag kn\u00e5pade ihop ett omslag sj\u00e4lv och skickade en PDF med manuset. N\u00e5gra veckor senare hade jag boken i min hand. Vilken kick. Vilken k\u00e4nsla. Att k\u00e4nna min text inbunden och kunna l\u00e4sa den utan l\u00f6sbladsystem. <\/p>\n<p>Jag kommer aldrig ha m\u00f6jlighet att n\u00e5 en st\u00f6rre publik. Men genom bloggar, v\u00e4nner och bekanta har ryktet om boken spridit sig och nu har den l\u00e4st av ett hundratal personer. Lovorden \u00e4r samst\u00e4mmiga och det k\u00e4nns v\u00e4ldigt roligt. <\/p>\n<p>Men nu infinner sig fr\u00e5gan varf\u00f6r inget etablerat f\u00f6rlag ville ta i boken med t\u00e5ng. Har de \u00f6verhuvudtaget l\u00e4st manuset? Jag tror inte det. Jag tror det sker en gallring direkt. Etablerade namn eller k\u00e4ndisar \u00e5ker gr\u00e4ddfil och ok\u00e4nda f\u00f6rfattare kastas i papperskorgen. Jag blir f\u00f6rbannad. Inte minst med tanke p\u00e5 alla som l\u00e4gger ner pengar p\u00e5 att skriva ut och skicka in sina manus utan att f\u00e5 en \u00e4rlig chans. Ren milj\u00f6f\u00f6rst\u00f6ring till ingen nytta. B\u00e4ttre att f\u00f6rlagen inf\u00f6rde nya rutiner. Det borde r\u00e4cka att de hugade f\u00f6rfattarna skickade in ett synopsis och fem provkapitel. Verkar det intressant kan f\u00f6rlaget sedan beg\u00e4ra in hela manuset.<\/p>\n<p>Eller s\u00e5 kunde de informera tydligare om vilken typ av manus man vill ha. Alla f\u00f6ljer samma trender som en skock f\u00e5r i flock. Just nu \u00e4r det inte hett att ge ut nya deckarf\u00f6rfattare. Men k\u00e4ndisars bantningstips \u00e4r varje f\u00f6rl\u00e4ggares v\u00e5ta dr\u00f6m, verkar det som. <\/p>\n<p>Nu n\u00e4r boken v\u00e4l \u00e4r utgiven p\u00e5 eget f\u00f6rlag har jag hamnat inf\u00f6r ett annat dilemma. Det \u00e4r om\u00f6jligt att bryta igenom de etablerade f\u00f6rlagens dominans f\u00f6r att f\u00e5 den recenserad. Inte ens p\u00e5 bokbloggar v\u00e5gar man g\u00e5 utanf\u00f6r den g\u00e4ngse f\u00e5ran. St\u00e4ndigt utanf\u00f6r. St\u00e4ndigt l\u00e4ngst ner p\u00e5 stegen och ingen \u00e4r redo att t\u00e4nka nytt.<\/p>\n<p>Jag har precis f\u00e4rdigst\u00e4llt del tv\u00e5 i min deckarsvit som idag \u00e4r planerad till fem delar. Och med en d\u00e5res envishet har jag \u00e4n en g\u00e5ng gett mig in i manuslotteriet. Jag f\u00f6rv\u00e4ntar mig inget annat \u00e4n de vanliga standardbreven men kan inte ge upp dr\u00f6mmen. Inte \u00e4n. Sista utv\u00e4gen \u00e4r v\u00e4l att anm\u00e4la mig till Robinson och g\u00f6ra bort mig i TV. Det verkar vara s\u00e4kraste s\u00e4ttet att v\u00e4cka f\u00f6rlagens intresse. <\/p>\n<p>Nej, d\u00e5 v\u00e4ljer jag hellre att ge ut den p\u00e5 eget f\u00f6rlag med hedern i beh\u00e5ll. \u00c4ven om det inneb\u00e4r att boken bara blir l\u00e4st av dem som f\u00e5r h\u00f6ra talas om den ryktesv\u00e4gen.<\/p>\n<p><strong>Samuel Karlsson, f\u00f6rfattare och journalist<\/strong><\/p>\n<p>L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/bokf%F6rlag\" rel=\"tag\">bokf\u00f6rlag<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/f%F6rlagsbranschen\" rel=\"tag\">f\u00f6rlagsbranschen<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/bokutgivning\" rel=\"tag\">bokutgivning<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Hur tar man sig igenom det ber\u00f6mda n\u00e5ls\u00f6gat? Vilka hinder m\u00e5ste man \u00f6vervinna f\u00f6r att f\u00e5 sitt manus antaget och utgivet av ett f\u00f6rlag? Jag vill tro att det handlar om kvalit\u00e9 och en bra story. Men ibland tvivlar jag. I \u00f6ver ett decennium har jag \u00e4gnat mig \u00e5t att skicka runt olika manus till [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[778,6934,1191],"class_list":{"0":"post-46715","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-litteratur","7":"tag-bokforlag","8":"tag-bokmanus","9":"tag-debatt","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/46715","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=46715"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/46715\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":46725,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/46715\/revisions\/46725"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=46715"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=46715"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=46715"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}