{"id":46659,"date":"2012-01-15T11:45:41","date_gmt":"2012-01-15T10:45:41","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=46659"},"modified":"2012-01-15T11:45:41","modified_gmt":"2012-01-15T10:45:41","slug":"fran-premiaren-av-det-psykologiska-dramat-zoo-pa-teater-pero","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=46659","title":{"rendered":"Fr\u00e5n premi\u00e4ren av det psykologiska dramat Zoo p\u00e5 Teater Pero"},"content":{"rendered":"

Zoo<\/a>
\nTeater Pero, Stockholm
\nPremi\u00e4r den 14 januari 2012<\/p>\n

En v\u00e4lkl\u00e4dd kvinna sitter p\u00e5 en parkb\u00e4nk n\u00e4r publiken tar sina platser. En bok, en kaffetermos och en kanelbulle indikerar att hon t\u00e4nkt sig en stillsam och trevlig eftermiddag. P\u00e5 scengolvet framf\u00f6r b\u00e4nken ligger en gr\u00e4sgr\u00f6n matta.<\/p>\n

Det \u00e4r Studio Enigma som g\u00e4stspelar enaktaren Zoo p\u00e5 Teater Pero. Pj\u00e4sen, med originaltiteln Zoo Story, \u00e4r skriven av den amerikanske dramatikern Edward Albee, mest k\u00e4nd f\u00f6r Who’s Afraid of Virginia Woolf? Ursprungligen handlar pj\u00e4sen om tv\u00e5 m\u00e4n, Jerry och Peter. Nu \u00e4r det kvinnorna Carmen och Olivia som m\u00f6ts i parken.<\/p>\n

Carmen kommer inskuttande p\u00e5 scenen som en liten flicka, med kn\u00e4strumpor och sparkande p\u00e5 en boll. \u201dJag har varit p\u00e5 zoo\u201d deklamerar hon och b\u00f6rjar fr\u00e5ga ut kvinnan p\u00e5 b\u00e4nken. Vi f\u00e5r veta att Olivia \u00e4r gift, har tv\u00e5 d\u00f6ttrar, tv\u00e5 katter, tv\u00e5 undulater och arbetar som bokf\u00f6rlagsredakt\u00f6r.<\/p>\n

Sedan b\u00f6rjar Carmen med rasande fart ber\u00e4tta om sig sj\u00e4lv: om betongh\u00f6ghuset i f\u00f6rorten d\u00e4r hon bor i \u201dett skrattretande litet rum\u201d, om den slemmiga hyresv\u00e4rden och hans monster till hund. Hon framh\u00e5ller ocks\u00e5 flera g\u00e5nger n\u00f6dv\u00e4ndigheten av att ibland g\u00e5 omv\u00e4gar f\u00f6r att n\u00e5 dit man vill. Olivia \u00e4r uppenbart obekv\u00e4m med situationen, men h\u00e5lls kvar av nyfikenhet inf\u00f6r vad som egentligen h\u00e4nde p\u00e5 zoo.<\/p>\n

Zoo \u00e4r en psykologisk skildring av ett m\u00f6te mellan tv\u00e5 m\u00e4nniskor fr\u00e5n helt olika milj\u00f6er. Makten f\u00f6rskjuts under f\u00f6rest\u00e4llningen och den till synes maktl\u00f6sa Carmen f\u00e5r med psykologiska medel den trygga Olivia att agera som hon har f\u00f6rutbest\u00e4mt. Helena Lewins Carmen \u00e4r full av nerv och sk\u00f6rhet, samtidigt som den underliggande aggressionen skymtar fram mellan raderna i hennes svada. Med sitt uttrycksfulla minspel visar Caroline Ilea att den beh\u00e4rskade Olivia reagerar p\u00e5 det hotfulla i situationen samtidigt som hennes nyfikenhet driver henne att stanna.<\/p>\n

Det \u00e4r ett komprimerat psykologiskt drama som ger lite att fundera p\u00e5. Det finns nu fyra chanser att se Zoo som framf\u00f6rs p\u00e5\u00a0 Teater Pero\u00a0 den 15 (tv\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningar), 21 och 22 januari.<\/p>\n

\u00d6vers\u00e4ttning, bearbetning och regi: Christo Burman och H\u00e5kan J\u00e4rund.
\nI rollerna: Caroline Ilea och Helena Lewin.<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Edward Albee<\/a>, Teater Pero<\/a>, Studio Enigma<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Zoo Teater Pero, Stockholm Premi\u00e4r den 14 januari 2012 En v\u00e4lkl\u00e4dd kvinna sitter p\u00e5 en parkb\u00e4nk n\u00e4r publiken tar sina platser. En bok, en kaffetermos och en kanelbulle indikerar att hon t\u00e4nkt sig en stillsam och trevlig eftermiddag. P\u00e5 scengolvet framf\u00f6r b\u00e4nken ligger en gr\u00e4sgr\u00f6n matta. Det \u00e4r Studio Enigma som g\u00e4stspelar enaktaren Zoo p\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":46671,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[6928,5464,5645],"class_list":["post-46659","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-edward","tag-studio-enigma","tag-teater-pero","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/46659","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=46659"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/46659\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":46673,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/46659\/revisions\/46673"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/46671"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=46659"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=46659"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=46659"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}