Lycka – Efter Anton Tjechovs Pj\u00e4s Platonov
\nStockholms stadsteater, Stora scenen
\nPremi\u00e4r 6 januari 2012<\/p>\n
Stockholms stadsteaters popul\u00e4ra regiss\u00f6r Alexander M\u00f8rk-Eidem har placerat Anton Tjechovs ungdomsdrama Platonov i nutid. En \u00f6verd\u00e5dig fest \u00e4r platsen f\u00f6r hela f\u00f6rsta akten. Den unga \u00e4nkan Tove har bjudit in grannar och v\u00e4nner till sitt gods, som hon har bel\u00e5nat upp \u00f6ver \u00f6ronen. Det \u00e4r en brokig samling personligheter som festar som om slutet vore n\u00e4ra.<\/p>\n
Stockholms stadsteater skriver i ett pressmeddelande:<\/p>\n
Lycka \u00e4r en fri bearbetning av Anton Tjechovs relativt ok\u00e4nda ungdomspj\u00e4s. Den saknade titel n\u00e4r den hittades i ett bankfack efter hans d\u00f6d och har spelats under namn som Platonov och Pj\u00e4s utan titel.<\/p>\n
– Det \u00e4r inte en traditionell Tjechov-pj\u00e4s utan mer ett r\u00e5material. Det m\u00e4rks att den \u00e4r skriven i ett slags ungdomligt \u00f6vermod. Den har ett enormt persongalleri med m\u00e5nga intressanta karakt\u00e4rer som hanterar b\u00e5de vardagsbekymmer, finanskris och existentiella fr\u00e5gor. Det g\u00e5r att k\u00e4nna igen i v\u00e5r tid helt enkelt, ber\u00e4ttar Alexander M\u00f8rk-Eidem.<\/p>\n
I Lycka m\u00f6ter vi en grupp m\u00e4nniskor p\u00e5 en rej\u00e4l fest med palmer, skum och konfetti. Alla p\u00e5 scenen
\nhar komplicerade relationer till varandra som ska avhandlas under kv\u00e4llen.<\/p><\/blockquote>\nI min recension i Teatermagasinet skriver jag bland annat:<\/p>\n
Pj\u00e4sen kan tolkas p\u00e5 flera plan, allt fr\u00e5n som en skildring av ett samh\u00e4lle i uppl\u00f6sning till p\u00e5 ett personligt, psykologiskt plan. En r\u00f6d tr\u00e5d \u00e4r rollpersonernas jakt p\u00e5 det som ska g\u00f6ra dem lyckliga, framf\u00f6r allt pengar och k\u00e4rlek. K\u00e4rleken personifieras f\u00f6r kvinnorna av Fredrik, trots \u2013 eller kanske just tack vare \u2013 att han sj\u00e4lv f\u00f6rlorat f\u00f6rm\u00e5gan att leva och \u00e4lska. D\u00e4rigenom f\u00e5r de chansen att sj\u00e4lva projicera sin bild av m\u00f6jlig lycka p\u00e5 honom. Men eftersom de inte f\u00e5r n\u00e5gon bekr\u00e4ftelse tillbaka och Fredrik \u00e4r of\u00f6rm\u00f6gen att ta n\u00e5gra avg\u00f6rande beslut g\u00e5r handlingen oundvikligen mot katastrof.<\/p><\/blockquote>\n
L\u00e4s vidare i Teatermagasinet<\/a> och i recensioner i Expressen<\/a>, Svenska Dagbladet<\/a>, Nummer<\/a>.<\/p>\n
Alexander M\u00f8rk-Eidem har hyllats f\u00f6r sina lekfulla scenversioner av klassiska verk. 2007 blev han
\nutsedd till en av Stockholms hj\u00e4ltar och 2009 blev han nominerad till kulturpriset, b\u00e5da av DN. 2009 vann han Svenska Dagbladets Thalia-pris och nu i december 2011 har han f\u00e5tt motta Expressens
\nteaterpris, En bit av Georgs hatt. P\u00e5 Stockholms stadsteater har han tidigare satt upp bland annat
\nDjungelboken, Tre Systrar, De tre musket\u00f6rerna, Sommarg\u00e4ster samt senast Paraplyerna i
\nCherbourg.<\/p>\nBild: Fredrik Lycke i Lycka. Foto ovan: Carl Thorborg<\/p>\n
L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Anton Tjechov<\/a>, Alexander M\u00f8rk-Eidem<\/a>, Stockholms stadsteater<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Lycka – Efter Anton Tjechovs Pj\u00e4s Platonov Stockholms stadsteater, Stora scenen Premi\u00e4r 6 januari 2012 Stockholms stadsteaters popul\u00e4ra regiss\u00f6r Alexander M\u00f8rk-Eidem har placerat Anton Tjechovs ungdomsdrama Platonov i nutid. En \u00f6verd\u00e5dig fest \u00e4r platsen f\u00f6r hela f\u00f6rsta akten. Den unga \u00e4nkan Tove har bjudit in grannar och v\u00e4nner till sitt gods, som hon har bel\u00e5nat […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":46334,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[6881,5420,5878],"class_list":{"0":"post-46332","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-alexander-mork-eidem","11":"tag-stockholms-stadsteater","12":"tag-tjechov","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/46332","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=46332"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/46332\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":46348,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/46332\/revisions\/46348"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/46334"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=46332"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=46332"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=46332"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}