Titel: Sp\u00e5dom
\nF\u00f6rfattare: Magnus Dahlstr\u00f6m
\nF\u00f6rlag: Albert Bonniers f\u00f6rlag
\nIBSN: 978-91-0-012520-2<\/p>\n
Boken \u00e4r indelad i tre delar, som knyts ihop mot slutet. Huvudpersonen i varje del arbetar med m\u00e4nniskor inom den offentliga sektorn \u2013 en l\u00e4kare, en polis och en socialarbetare. H\u00e4ndelserna utspelar sig i en verklighet vi alla k\u00e4nner igen oss i, men det \u00e4r n\u00e5got som inte st\u00e4mmer.<\/p>\n
Jag b\u00f6rjar l\u00e4sa utan f\u00f6rutfattade meningar. Jag har inte l\u00e4st n\u00e5got av Magnus Dahlstr\u00f6ms tidigare verk, detta \u00e4r det f\u00f6rsta han gett ut p\u00e5 femton \u00e5r. Jag grips snart av det opersonliga tilltalet. \u201dMin hustru\u201d, upprepar ber\u00e4ttaren \u00e4ven efter den f\u00f6rsta presentationen. Man f\u00e5r inte veta namnen p\u00e5 n\u00e5gra personer i hela boken. I den f\u00f6rsta ber\u00e4ttelsen \u00e4r jagpersonen distriktsl\u00e4kare, som b\u00f6rjat ett nytt arbete p\u00e5 en mindre ort. Hans tankar och reflektioner \u00e4r konkreta och faktiska, han g\u00e5r helt upp i sin yrkesroll, liksom \u00e4ven huvudpersonerna i de tv\u00e5 f\u00f6ljande ber\u00e4ttelserna g\u00f6r. Allt \u00e4r starkt stiliserat, avskalat, som p\u00e5 en film utan bakgrundsmusik. Det finns inga referenser till specifika saker i nutiden, som varum\u00e4rken eller aff\u00e4rsnamn. Allt ben\u00e4mns med neutralt korrekta ord \u2013 vattenflaskan, butiken, hunden.<\/p>\n
Huvudpersonen registrerar och beskriver omgivningen ytterst detaljerat. \u00c4ven n\u00e4r hans son f\u00f6ds. Kan han \u00f6ver huvud taget k\u00e4nna n\u00e5got eller anv\u00e4nder han bara sitt intellekt? \u00c4r han m\u00f6jligen psykopat? Han tycks \u00e4nd\u00e5 b\u00e4ra p\u00e5 en r\u00e4dsla, en kuslig f\u00f6raning om n\u00e5got, som kommer att h\u00e4nda. Han blir maniskt fixerad vid en sp\u00e5dom, som han tror han f\u00e5tt av en man i en v\u00e4rmestuga p\u00e5 fj\u00e4llet. Han kan inte bli fri fr\u00e5n tanken p\u00e5 att mannen kanske sa att han skulle bli d\u00f6dad. Och vem \u00e4r det i s\u00e5 fall som vill honom illa? Skulle det kanske till och med kunna vara hans egen hustru? Han g\u00e5r igenom alla sina minnen men kan inte finna att hon skulle ha n\u00e5gon anledning att hysa agg till honom. Tanken dyker upp vid olika tillf\u00e4llen, n\u00e4r som helst under dagen, mitt i olika tankeg\u00e5ngar. Han \u00e5terkallar g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng i minnet stunden d\u00e5 mannen mumlade den otydliga meningen, f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka lista ut vad det egentligen var han sa. Man f\u00e5r k\u00e4nslan av att han h\u00e5ller p\u00e5 att utveckla en psykos.<\/p>\n
Ber\u00e4ttelsen \u00e4r oerh\u00f6rt saklig, till exempel n\u00e4r ber\u00e4ttaren vaktar sin son, som han ben\u00e4mner pojken, medan frun studerar i rummet intill: \u201dSladdarna till TV:n var hela. Det visste jag. Fanns ingen m\u00f6jlighet f\u00f6r honom att peta loss den ledande kabeln till eln\u00e4tet; \u00e4ven om jag inte s\u00e5g honom hela tiden. Jag visste att han knappast heller kunde bita sig igenom plasten till koppartr\u00e5den. Elementet var kanske inom r\u00e4ckh\u00e5ll fr\u00e5n bakom TV:n, men han kunde \u00e4nd\u00e5 inte jordas. Sladden var oskadad.\u201d Det skulle lika g\u00e4rna kunnat vara under en yrkesut\u00f6vning med ett tydligt regelverk, inget vittnar om att det g\u00e4ller hans privatliv! L\u00e4karen lever i sin myndighetsv\u00e4rld \u00e4ven i sin privata vardag i hemmet. Gr\u00e4nserna \u00e4r uppl\u00f6sta.<\/p>\n
Den andra ber\u00e4ttelsen forts\u00e4tter i samma maniskt sp\u00e4nda stil fast med en annan jagperson, \u00e4ven han med en anst\u00e4llning i den offentliga sektorn (polis). Han befinner sig ocks\u00e5 i en l\u00e5st v\u00e4rld, full av upprepningar och vanf\u00f6rest\u00e4llningar. Vi vet inte om hans antipati gentemot en kvinnlig kollega \u00e4r befogad eller paranoisk. Han kan inte koppla bort n\u00e5gonting i omgivningen utan noterar st\u00e4ndigt alla detaljer. Han f\u00f6ljer regelverket men saknar empati. Han befordras och organiserar arbetet som chef exemplariskt, vi finner inget att anm\u00e4rka p\u00e5.<\/p>\n
I den tredje delen \u00e4r jaget en socialarbetare, f\u00f6rvillande lik huvudpersonerna i bokens f\u00f6rsta tv\u00e5 delar. \u00c4ven han \u00e4r ambiti\u00f6s och lever upp till sin yrkesroll. Konflikten mellan inre k\u00e4nslor, medk\u00e4nsla, normer och regler framst\u00e5r tydligt. De tre delarna binds nu tillsammans till en ny helhet, de visar sig vara variationer p\u00e5 en och samma ber\u00e4ttelse. Boken skulle periodvis i sin faktam\u00e4ssiga saklighet n\u00e4stan kunna fungera som informationsmaterial r\u00f6rande arbetet inom de tre olika institutionerna, om det inte vore f\u00f6r de starkt irrationella \u00e5terkommande inslagen. De tre ber\u00e4ttarna \u00e4r olika personer med olika yrken men med likadana personlighetsst\u00f6rningar och med likartade s\u00e4tt att t\u00e4nka och betrakta omgivningen p\u00e5.<\/p>\n
Jag tycker det \u00e4r en oerh\u00f6rt fascinerande och tankev\u00e4ckande l\u00e4sning \u2013 fast det inte h\u00e4nder s\u00e5 stora saker ut\u00e5t sett, s\u00e5 f\u00e5r man en tydlig inblick i en socialt fungerande men f\u00f6rvirrad och k\u00e4nslom\u00e4ssigt avsk\u00e4rmad m\u00e4nniskas tankar. Dessutom \u00e4r boken helt igenom v\u00e4ldigt sp\u00e4nnande.<\/p>\n
Text: Vivian Gustin<\/strong><\/p>\n Sp\u00e5dom \u00e4r en av sex b\u00f6cker som \u00e4r nominerade till Sveriges Radios Romanpris 2012<\/a>.<\/p>\n L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Magnus Dahlstr\u00f6m<\/a>, Sveriges Radios romanpris<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Titel: Sp\u00e5dom F\u00f6rfattare: Magnus Dahlstr\u00f6m F\u00f6rlag: Albert Bonniers f\u00f6rlag IBSN: 978-91-0-012520-2 Boken \u00e4r indelad i tre delar, som knyts ihop mot slutet. Huvudpersonen i varje del arbetar med m\u00e4nniskor inom den offentliga sektorn \u2013 en l\u00e4kare, en polis och en socialarbetare. H\u00e4ndelserna utspelar sig i en verklighet vi alla k\u00e4nner igen oss i, men det […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":46035,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3],"tags":[3447,6837],"class_list":["post-46030","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-bokrecension","category-litteratur","tag-magnus-dahlstrom","tag-sveriges-radios-ro","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/46030","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=46030"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/46030\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":46038,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/46030\/revisions\/46038"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/46035"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=46030"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=46030"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=46030"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}