Titel: The Girl With the Dragon Tattoo
\nBetyg: 3
\nSvensk biopremi\u00e4r: 21 december 2011<\/p>\n
Med en h\u00e5rt estetiserad introduktion utav filmen; som f\u00f6r tankarna till det som h\u00f6r var James Bond-film till, fast med en skruvad mix av The Matrix och en slags filosofi om att vi m\u00e4nniskor \u00e4r ihopkopplade via kablar som f\u00f6r tankarna lika mycket till Trinity som Lisbeth Salander, s\u00e4tts ribban f\u00f6r hela filmen. Som sig b\u00f6r. I alla fall utseendem\u00e4ssigt, men ocks\u00e5 formm\u00e4ssigt. F\u00f6r vi l\u00e5ter oss bli inf\u00f6rst\u00e5dda med att det h\u00e4r inte \u00e4r n\u00e5gon rak \u00f6vers\u00e4ttning av den svenska f\u00f6rlagan. S\u00e5 den aktuella diskussionen om huruvida Fincher lyckats g\u00f6ra en bra \u201d\u00f6vers\u00e4ttning\u201d som kanske till och med \u00f6vertr\u00e4ffar originalet \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r on\u00f6dig. Han har inte satsat p\u00e5 att g\u00f6ra n\u00e5gon karbonkopia av den svenska originalfilmen utan f\u00f6rs\u00f6kt s\u00e4tta en personlig pr\u00e4gel utifr\u00e5n boken utan vidare h\u00e4nsyn till senare material. Vilket har visat sig lika lyckat som mindre bra…<\/p>\n
Ett av exemplen p\u00e5 det \u00e4r n\u00e4r den f\u00f6rsta \u00f6vergrepps-scenen p\u00e5 Lisbeth \u00e4r \u00f6ver och hon f\u00f6rs\u00f6ker \u00e5terh\u00e4mta sig; man vet sedan tidigare scen att hon varit med om n\u00e5got otroligt obehagligt, vilket gestaltats v\u00e4l, men k\u00e4nslan tappar kraft direkt efter\u00e5t och scenen blir inte lika svidande som n\u00e4r Noomi Rapace anv\u00e4nde sina fingrar som skurborste med tv\u00e5l f\u00f6r att f\u00e5 bort allt det \u00e4ckliga ur sin mun. \u00d6verlag \u00e4r den svenska Lisbeth b\u00e4ttre gestaltare av denna skuggkvinna, men med det sagt s\u00e5 \u00e4r knappast Rooney Mara d\u00e5lig heller. Det \u00e4r snarare David Fincher, den omtalade stj\u00e4rnregiss\u00f6ren, som slarvar bort vissa scener, som n\u00e4r Lisbeth f\u00e5r sin dator f\u00f6rst\u00f6rd, men tar \u00e5 andra sidan igen det med andra. Speciellt viktigt \u00e4r det hur Lisbeth f\u00f6rlorar sina f\u00f6rsta f\u00f6rmyndare, och hennes senare relation med denne. Det \u00e4r skildrat med en speciell n\u00e4rhet och v\u00e4rme som ger Lisbeth en v\u00e4lbeh\u00f6vlig m\u00e4nsklig sida som tappades bort i den svenska versionen. Och mot slutet f\u00e5r hon ytterligare en s\u00e5dan scen, fast mer sorgsen, som kanske \u00e4r v\u00e4ldigt kort och koncis men \u00e4nd\u00e5 k\u00e4nsloladdad. Man lyckas n\u00e5 ut till publiken och skapa igenk\u00e4nning. P\u00e5 ett lyckat vis.<\/p>\n
Det som irriterar mest, bortsett fr\u00e5n dessa svaga scener som tyv\u00e4rr f\u00f6rekommer lite f\u00f6r ofta, \u00e4r absolut inte sk\u00e5despelarna (som snarare g\u00f6r ett kanonjobb) utan hur man blandar engelska med svenska. Och speciellt illa blir det inte n\u00e4r engelsm\u00e4nnen f\u00f6rs\u00f6ker sig p\u00e5 att prata svenska, det blir s\u00e5 f\u00e5ordigt att det l\u00e4tt sk\u00f6ts med bravur, utan n\u00e4r svenskarna ska bryta p\u00e5 engelska och helt bryta illusionen. Det hade r\u00e4ckt med att ha svenska statister, och helt l\u00e5ta pratet sk\u00f6tas p\u00e5 engelska, ist\u00e4llet f\u00f6r att blanda in n\u00e5gra svenska ord och meningar om vartannat och snarare skapa k\u00e4nslan av ett rockband p\u00e5 v\u00e4rldsturn\u00e9 d\u00e4r s\u00e5ngaren f\u00f6rs\u00f6ker vara charmig genom att s\u00e4ga en mening p\u00e5 svenska och f\u00e5 hela publiken att jubla. F\u00f6r det \u00e4r n\u00e5gonting som varken charmar eller imponerar, utan snarare f\u00f6rst\u00f6r helhetsupplevelsen. \u00c4ven om det \u00e4r fint att k\u00e4nna igen sig i svenska milj\u00f6er lite till och fr\u00e5n ocks\u00e5.<\/p>\n
Text: Fredrik Gertz<\/strong><\/p>\n