{"id":45748,"date":"2011-12-13T18:53:50","date_gmt":"2011-12-13T17:53:50","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=45748"},"modified":"2011-12-13T18:59:05","modified_gmt":"2011-12-13T17:59:05","slug":"vinn-boken-jag-kommer-sen-och-intervju-med-forfattaren-eva-wiklund","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=45748","title":{"rendered":"Vinn boken ”Jag kommer sen … ” och l\u00e4s intervju med f\u00f6rfattaren Eva Wiklund"},"content":{"rendered":"

Boken ”Jag kommer sen …<\/a>” av Eva Wiklund sl\u00e4pptes i september.<\/p>\n

Tre av Kulturbloggens l\u00e4sare kan vinna boken. Hur du g\u00f6r f\u00f6r att kunna vinna boken l\u00e4ser du l\u00e4ngre ned p\u00e5 denna sida, under intervjun med f\u00f6rfattaren Eva Wiklund.<\/p>\n

Vad fick dig att g\u00f6ra boken?<\/strong>
\n\"\"<\/a>– Jag tr\u00e4ffade Anne-Britt S\u00f6derberg som f\u00f6rlorat sin dotter i diskoteksbranden i G\u00f6teborg, f\u00f6r en intervju till en veckotidning. Hon hade drabbats av varje f\u00f6r\u00e4lders mardr\u00f6m och \u00e4ven av andra tunga motg\u00e5ngar, men \u00e4nd\u00e5 stod hon d\u00e4r framf\u00f6r mig och str\u00e5lade av energi och livslust. Jag blev oerh\u00f6rt nyfiken p\u00e5 hur hon lyckats hitta tillbaka till det goda i livet och hennes svar gjorde mig \u00e4nnu mer nyfiken p\u00e5 henne som person. Hon har en inre styrka som smittar.
\n– Till en b\u00f6rjan var tanken att skriva hennes historia, men under mitt researcharbete hittade jag m\u00e5nga intressanta fakta och sp\u00e4nnande m\u00e4nniskor kring den h\u00e4r tragiska h\u00e4ndelsen. Dessutom ins\u00e5g jag att det inte fanns n\u00e5gon bok d\u00e4r hela branden speglas fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut &#8211 d\u00e5 fick det bli en bok d\u00e4r man b\u00e5de f\u00e5r Anne-Britts historia och hela historien kring branden.
\n– Jag skrev boken som en dokument\u00e4rroman f\u00f6r jag vill att l\u00e4saren ska f\u00e5 k\u00e4nslan av att vara d\u00e4r<\/em> med Anne-Brittb\u00e5de i hennes med- och motg\u00e5ngar. M\u00e5nga s\u00e4ger ocks\u00e5 nu efter\u00e5t att det k\u00e4nns s\u00e5 att l\u00e4sa &#8211 man sugs in i ber\u00e4ttelsen och vill inte sluta l\u00e4sa.<\/p>\n

K\u00e4nner du n\u00e5gon som drabbats av den fruktansv\u00e4rda branden?<\/strong>
\n– Nej, jag k\u00e4nde ingen innan jag tr\u00e4ffade Anne-Britt. Mitt minne fr\u00e5n branden \u00e4r det stora obehag jag k\u00e4nde n\u00e4r tidningarna rapporterade om hur de d\u00f6da ungdomarnas mobiltelefoner ringde och ringde i fickorna utan att n\u00e5gon svarade och hur sv\u00e5rt detta var f\u00f6r brandm\u00e4nnen.
\n– I arbetet med boken har jag naturligtvis tr\u00e4ffat m\u00e5nga av de drabbade, b\u00e5de ungdomar som var med om branden, anh\u00f6riga, brandm\u00e4n och v\u00e4nner till Anne-Britts dotter Johanna som omkom.<\/p>\n

Vem \u00e4r du? Ber\u00e4tta lite kort om dig sj\u00e4lv.<\/strong>
\n– Jag \u00e4r fr\u00e5n b\u00f6rjan sjuksk\u00f6terska, men sadlade om till informat\u00f6r och jobbade n\u00e5gra \u00e5r i Stockholm. Jobbade sedan drygt tio \u00e5r som lokaltidningsjournalist i V\u00e4rmland f\u00f6r att nu vara tillbaka i informat\u00f6rsyrket. Jag har alltid \u00e4lskat att skriva, \u00e4nda sedan jag blev redakt\u00f6r f\u00f6r skoltidningen Lappskaller p\u00e5 skolan i Harm\u00e5nger i H\u00e4lsingland. Som journalist skriver jag g\u00e4rna om starka levnads\u00f6den, men ingen av mina b\u00f6cker har varit planerad. F\u00f6rst st\u00f6tte jag p\u00e5 handikappsimmaren Anders Olsson, som av egen kraft tog sig ur fem \u00e5rs morfindimma och idag g\u00e5r under ben\u00e4mningen ”J\u00e4rnmannen”. Det tog bara n\u00e5gon timme innan jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att hans historia m\u00e5ste bli en bok, ”Det finns ingen gr\u00e4ns. Sedan fick jag precis samma k\u00e4nsla i m\u00f6tet med Anne-Britt S\u00f6derberg.
\n– N\u00e4r jag inte skriver s\u00e5 \u00e4gnar jag g\u00e4rna tid \u00e5t friluftsliv, foto, mina barn och min sambo och snickrande p\u00e5 sommarstugan.<\/p>\n

Bor du i G\u00f6teborg?<\/strong>
\n– Nej, jag bor i Kristinehamn i V\u00e4rmland och jobbar i en grannkommun, Storfors. Men jag har v\u00e4nner i G\u00f6teborg, bland annat en pastor som jobbade i Hammarkullen n\u00e4r branden intr\u00e4ffade.<\/p>\n

Har du l\u00e4rt dig n\u00e5got under projektets g\u00e5ng?<\/strong>
\n– Framf\u00f6r allt har det blivit \u00e4nnu tydligare att man m\u00e5ste ta vara p\u00e5 de goda stunderna i livet. Man m\u00e5ste bygga p\u00e5 det man faktiskt har ist\u00e4llet f\u00f6r att stirra sig blind p\u00e5 det man inte har.
\n– Jag har l\u00e4rt mig att det inte \u00e4r farligt att sj\u00e4lv f\u00e5 t\u00e5rar i \u00f6gonen under skrivprocessen &#8211 det kanske till och med \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt f\u00f6r att kunna skriva med hj\u00e4rtat. Sen har jag l\u00e4rt mig att det kan ta v\u00e4ldigt l\u00e5ng tid att skriva en s\u00e5 omfattande bok. Det finns s\u00e5 m\u00e5nga sp\u00e5r att f\u00f6lja, s\u00e5 m\u00e5nga \u00f6den och historier att ber\u00f6ras av. Men ska det bli en l\u00e4sbar bok m\u00e5ste man prioritera och hitta en r\u00f6d tr\u00e5d. Den h\u00e4r boken skildrar en av all de historier som skulle kunna finnas runt den h\u00e4r tragiska branden.
\n– Av min textcoach Kurt Nurmi (chefredakt\u00f6r f\u00f6r Pockettidningen R) har jag ocks\u00e5 l\u00e4rt mig att skriva \u00e4nnu mer i scener, s\u00e5 att du som l\u00e4sare k\u00e4nner att du \u00e4r d\u00e4r.<\/p>\n

Hur skulle du sj\u00e4lv beskriva boken?<\/strong>
\n– Som en inspirationsbok d\u00e4r man kan h\u00e4mta mod och styrka att anv\u00e4nda sig av i sitt eget liv. Man kan ju tro att det skulle vara en helt igenom sorglig bok, men det \u00e4r det inte. M\u00e5nga ber\u00e4ttar om b\u00e5de t\u00e5rar och skratt. Framf\u00f6r allt ber\u00e4ttar de om hur upplyfta och st\u00e4rkta de k\u00e4nner sig efter att ha l\u00e4st den. S\u00e5nt v\u00e4rmer verkligen – f\u00f6r det var ju det som var min ambition n\u00e4r jag b\u00f6rjade skriva boken som har tagit tv\u00e5 \u00e5r att f\u00e5 klar.<\/p>\n

——–
\nVill du f\u00e5 ett exemplar av boken ”Jag kommer sen …”?<\/strong>
\n\"\"<\/a>S\u00e5 h\u00e4r g\u00f6r du f\u00f6r att vara med och t\u00e4vla om ett exemplar.<\/p>\n

Skicka en motivering till
\ntavla (snabel-a) kulturbloggen (punkt) com
\nD\u00e4r du skriver en motivering, varf\u00f6r du ska vinna boken.<\/p>\n

Gl\u00f6m inte att skicka med din postadress, annars vet vi inte vart vi ska posta boken om du vinner.<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om t\u00e4vlingar<\/a>, b\u00f6cker<\/a>, ungdomar<\/a>, Jag kommer sen<\/a>, f\u00f6rfattare<\/a>, intervju<\/a>, Eva Wiklund<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Boken ”Jag kommer sen …” av Eva Wiklund sl\u00e4pptes i september. Tre av Kulturbloggens l\u00e4sare kan vinna boken. Hur du g\u00f6r f\u00f6r att kunna vinna boken l\u00e4ser du l\u00e4ngre ned p\u00e5 denna sida, under intervjun med f\u00f6rfattaren Eva Wiklund. Vad fick dig att g\u00f6ra boken? – Jag tr\u00e4ffade Anne-Britt S\u00f6derberg som f\u00f6rlorat sin dotter i […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":45754,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[5,3],"tags":[907,6792,1919,12281,6791,6058,6091],"class_list":{"0":"post-45748","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-intervju","8":"category-litteratur","9":"tag-bocker","10":"tag-eva-wiklund","11":"tag-forfattare","12":"tag-intervju","13":"tag-jag-kommer-sen","14":"tag-tavlingar","15":"tag-ungdomar","16":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/45748","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=45748"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/45748\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":45756,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/45748\/revisions\/45756"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/45754"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=45748"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=45748"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=45748"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}