David Eugene Edwards, S\u00f6dra Teatern, Stockholm
\n2011-12-05
\nBetyg: 4<\/p>\n
Att uppleva en konsert med David Eugene Edwards \u00e4r p\u00e5 egen hand \u00e4r att \u00e5ka en sliten nedcabbad Cadillac Eldorado genom den amerikanska mellanv\u00e4sterns gotiska landskap. Det \u00e4r alltid solnedg\u00e5ng. Kyrkorna efter v\u00e4gen \u00e4r sm\u00e5 som friggebodar och vid v\u00e4gkanten ser du en liftare kl\u00e4dd i kors som spelar gitarr och sjunger om Jesu blod, tvivel och m\u00e4nniskans \u00f6vergivenhet och ensamhet. I horisonten brinner en buske. <\/p>\n
Men ikv\u00e4ll \u00e4r vi inte d\u00e4r naturligtvis. Vi sitter i S\u00f6dra Teaterns stora sal och utanf\u00f6r faller vinterns f\u00f6rsta sn\u00f6 \u00f6ver ett annat sorts helvete \u00e4n det David Eugene Edwards tror p\u00e5 n\u00e4mligen hipsterhelvetet som kallas S\u00f6dermalm. Utan presentation och andra artigheter \u00e4ntrar han scenen tio \u00f6ver \u00e5tta p\u00e5 kv\u00e4llen till f\u00f6rsamlingens jubel och b\u00f6rjar spela. Och under en timme och trettio minuter trollbinder Edwards den fullsatta salongen. Han \u00e4r en predikant. Ensam med en elektrisk gitarr och en banjo kopplade till en upps\u00e4ttning pedaler sjunger han sin \u00f6desm\u00e4ttade svarta blues f\u00f6r oss v\u00e4xelvis genom en distad och odistad mikrofon. Ibland sjunger han bara rakt ut. Mellansnack och interaktion med publiken \u00e4r det knappast tal om men \u00e4nd\u00e5 \u00e4r n\u00e4rvaron och kontakten total. <\/p>\n
Det \u00e4r bitvis fullst\u00e4ndigt magiskt. Han bjuder p\u00e5 s\u00e5nger fr\u00e5n sina band 16 Horsepower och Wovenhand samt en del nyskrivet material och en makal\u00f6s tappning av Bob Dylans \u201dAs I went out one morning\u201d som aldrig har l\u00e5tit s\u00e5 \u00e4kta och intensiv. F\u00f6r Edwards sjunger inte f\u00f6r att det \u00e4r roligt. Han sjunger utifr\u00e5n sin religi\u00f6sa \u00f6vertygelse. Och han g\u00f6r det p\u00e5 ett s\u00e4tt som till och med f\u00e5r en \u00e4rkeateist som jag att \u00f6nska att jag var lite religi\u00f6s i alla fall. Han g\u00e5r fullst\u00e4ndigt upp i sin musik. Sittandes stegrar han sig som en vild h\u00e4st, han illustrerar texten med gester och miner, han spottar och fr\u00e4ser, han sl\u00e5r till mikrofoner och talar ibland till och med i tungor. <\/p>\n
Det \u00e4r ibland chockerande naket och n\u00e4stan lite obehagligt. Men det \u00e4r samtidigt en enorm poetisk upplevelse. F\u00f6r \u00e4ven om han \u00e4r en otrolig instrumentalist \u00e4r det texterna som griper tag i mig mest. Bildspr\u00e5ket, ordens tyngd, sj\u00e4lva formulerandet. D\u00e4r har ni det som \u00e4r essensen i Edwards konstn\u00e4rskap. <\/p>\n
Och hade jag haft en sj\u00e4l hade jag s\u00e5lt den till David Eugene Edwards ikv\u00e4ll. <\/p>\n
Text: Magnus Tannergren<\/strong><\/p>\n