{"id":45016,"date":"2011-12-01T14:54:41","date_gmt":"2011-12-01T13:54:41","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=45016"},"modified":"2011-12-01T14:54:41","modified_gmt":"2011-12-01T13:54:41","slug":"the-skin-i-live-in-snygg-obehaglig-och-meningslos","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=45016","title":{"rendered":"The Skin I Live in – snygg, obehaglig och meningsl\u00f6s"},"content":{"rendered":"

The Skin I Live in<\/strong>
\nBetyg: 2
\nSverigepremi\u00e4r 2 december<\/p>\n

”The Skin I Live In<\/a>” \u00e4r en ruskigt \u00e4cklig thriller av Pedro Almod\u00f3var.<\/p>\n

Pedro Almod\u00f3var har ett tungt namn inom regiskr\u00e5et. F\u00f6rv\u00e4ntningarna var h\u00f6ga n\u00e4r hans nya film skulle visas f\u00f6r pressen. Att den spanske regiss\u00f6rern Almod\u00f3var \u00e4r skicklig r\u00e5der ingen tvekan om. De fullsp\u00e4ckade symboliska bilderna \u00e4r som konstverk. Under f\u00f6rsta halvan av filmen \u00e4r den delvis sp\u00e4nnande ocks\u00e5.<\/p>\n

Antonio Banderas i rollen som plastikkirurgen Robert Ledgard \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s ett dragpl\u00e5ster f\u00f6r biopubliken. Banderas \u00e4r en stor sk\u00e5despelare. \u00c4nd\u00e5 f\u00f6rlorar hans karakt\u00e4r trov\u00e4rdigheten i slutet. F\u00f6r att inte avsl\u00f6ja f\u00f6r mycket och inte f\u00f6rst\u00f6ra sp\u00e4nningen f\u00f6r den som inte sett filmen \u00e4n, kan jag inte utveckla detta.<\/p>\n

Banderas spelar Robert Ledgard, en plastikkirurg som f\u00f6rlorat sin fru i en bilolycka och hans dotter tar livet av sig efter ett v\u00e5ldt\u00e4ktsf\u00f6rs\u00f6k. Robert Ledgard planerar en gruvlig h\u00e4mnd. Han g\u00f6r det p\u00e5 ett systematiskt s\u00e4tt som \u00e4r sv\u00e5rt att alls tro p\u00e5.<\/p>\n

Pedro Almodovar som regiss\u00f6r brukar vara en garanti f\u00f6r en film med provocerande inneh\u00e5ll och med n\u00e5got att s\u00e4ga. Som ”Kvinnor p\u00e5 gr\u00e4nsen till nervsammanbrott” som kom 1988, ”Allt om min mamma” som kom 1999 och f\u00f6r den delen ocks\u00e5 ”Tala med henne” som kom 2002. <\/p>\n

”The Skin I live in” har d\u00e4remot inget att s\u00e4ga. Den \u00e4r r\u00e4tt meningsl\u00f6s.
\nDen har inget att ber\u00e4tta om vad livet \u00e4r, den lyfter inga existentiella fr\u00e5gor, den har inget att s\u00e4ga m samh\u00e4llet, inget. Den \u00e4r en \u00e4cklig film, bitvis sp\u00e4nnande men framf\u00f6r allt obehaglig. <\/p>\n

Att en film \u00e4r obehaglig betyder inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis n\u00e5got negativt. Om det obehagliga har n\u00e5got mer syfte \u00e4n att v\u00e4cka obehag. Det har inte ”The Skin I Live in”.<\/p>\n

Att den inte f\u00e5r betyg 1 \u00e4r f\u00f6r att den i f\u00f6rsta halvan rent konstn\u00e4rligt bjuder p\u00e5 snygga bilder. Ett snyggt filmhantverk men helt utan n\u00e5got att s\u00e4ga och helt meningsl\u00f6s att se.<\/p>\n