Jack & Jill
\nPlayhouse Teater, Stockholm
\nPremi\u00e4r: 29 november 2011<\/p>\n
Jack och Jill \u00e4r tv\u00e5 unga New York-bor som m\u00f6ts p\u00e5 ett bibliotek och inleder en relation. Med tiden f\u00f6rs\u00f6ker Jack binda Jill n\u00e4rmare till sig och blir allt mer beroende. Samtidigt \u2013 och kanske \u00e4nnu mer just d\u00e4rf\u00f6r \u2013 k\u00e4mpar Jill f\u00f6r sitt oberoende. B\u00e5da \u00e4r de p\u00e5verkade av gamla s\u00e5r som de inte har bearbetat. F\u00f6rst efter m\u00e5nga \u00e5r verkar det som om de till slut kan m\u00f6tas n\u00e5gonstans i mitten.<\/p>\n
Pj\u00e4sen skildrar ett modernt k\u00e4rlekspar, b\u00e5da mitt i karri\u00e4ren, som slits mellan gemenskap och beroende \u00e5 ena sidan och frihet och ensamhet \u00e5 den andra. Det \u00e4r m\u00e5nga turer fram och tillbaka i parets k\u00e4rlekshistoria och emellan\u00e5t k\u00e4nns pj\u00e4sen lite v\u00e4l utdragen.<\/p>\n
B\u00f6rjan tycker jag \u00e5 andra sidan \u00e4r lite f\u00f6r abrupt. Det \u00e4r sv\u00e5rt att se varf\u00f6r Jack och Jill egentligen faller f\u00f6r varandra efter den nerv\u00f6sa inledningen i biblioteket. Jill f\u00f6rklarar redan d\u00e5 att hon \u00e4r br\u00e4nd p\u00e5 relationer och helst vill vara i fred, medan Jack uppger att han l\u00e4ngtar efter n\u00e4rhet och samh\u00f6righet.<\/p>\n
M\u00e5nga delar av dialogen \u00e4r dock klockren och Jonas Bane och Caroline Mayer g\u00f6r \u00f6vertygande tolkningar av de tv\u00e5 rollkarakt\u00e4rerna. En s\u00e4rskilt stark scen \u00e4r n\u00e4r Jill sl\u00e4nger porslinet i golvet och Jack f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rklara det med att hon \u00e4r stressad. D\u00e4r framg\u00e5r det tydligt hur sv\u00e5rt de har att n\u00e5 fram till varandra och hur deras relation motarbetas av deras egna f\u00f6rest\u00e4llningar om hur den borde vara.<\/p>\n
Intressant \u00e4r ocks\u00e5 leken med f\u00e4rgerna p\u00e5 Jacks och Jills kl\u00e4der, som de byter med j\u00e4mna mellanrum. Fr\u00e5n b\u00f6rjan \u00e4r Jill helt kl\u00e4dd i r\u00f6tt och Jack i gr\u00f6nt. Ibland \u00f6verg\u00e5r de till svart eller vitt och mot slutet \u00e4r f\u00e4rgerna mer blandade. Jag ser f\u00e4rgspelet som en symbolik \u00f6ver hur de b\u00e5das personligheter p\u00e5verkas \u00f6ver tiden.<\/p>\n
Jack & Jill i regi av Emilie Nyman spelas som ett g\u00e4stspel av Pixieland production p\u00e5 Playhouse Teater, Stockholmsteatern som presenterar ny dramatik fr\u00e5n New York. Pj\u00e4sen \u00e4r skriven av Jane Martin 1996 och \u00f6versatt av Bj\u00f6rn L\u00f6nner.<\/p>\n
Affischfotograf: Alexander Busnyuk<\/p>\n
L\u00e4s mer p\u00e5 Teatermagasinet<\/a>, Playhouse Teater<\/a> och Jack & Jills<\/a> egen hemsida.<\/p>\n L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Off-Broadway<\/a>, Playhouse Teater<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jack & Jill Playhouse Teater, Stockholm Premi\u00e4r: 29 november 2011 Jack och Jill \u00e4r tv\u00e5 unga New York-bor som m\u00f6ts p\u00e5 ett bibliotek och inleder en relation. Med tiden f\u00f6rs\u00f6ker Jack binda Jill n\u00e4rmare till sig och blir allt mer beroende. Samtidigt \u2013 och kanske \u00e4nnu mer just d\u00e4rf\u00f6r \u2013 k\u00e4mpar Jill f\u00f6r sitt oberoende. […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":44952,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[4402,12289],"class_list":["post-44951","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-playhouse-teater","tag-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/44951","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=44951"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/44951\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":44983,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/44951\/revisions\/44983"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/44952"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=44951"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=44951"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=44951"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}