{"id":44950,"date":"2011-11-30T19:02:16","date_gmt":"2011-11-30T18:02:16","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=44950"},"modified":"2011-11-30T19:02:16","modified_gmt":"2011-11-30T18:02:16","slug":"den-motvilliga-sjalvbiografin","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=44950","title":{"rendered":"Den motvilliga sj\u00e4lvbiografin"},"content":{"rendered":"

Jag har alltid tv\u00e5 saker med mig i min v\u00e4ska: En schweizisk arm\u00e9kniv och en roman av Jeanette Winterson<\/a>. Det \u00e4r allt man beh\u00f6ver f\u00f6r att vara redo f\u00f6r allt som livet kan t\u00e4nka sig att \u00f6verraska en med. Vergilius guidade Dante genom helvetet. Winterson guidar mig genom livet.<\/p>\n

Hon \u00e4r en kr\u00e4vande guide. Hon f\u00f6rv\u00e4ntar sig det b\u00e4sta av en. Halvmesyrer \u00e4r ingenting f\u00f6r Winterson. Ljumma sj\u00e4lar g\u00f6re sig icke besv\u00e4r. Det g\u00e5r inte att sl\u00f6l\u00e4sa en bok av Winterson. Hon kr\u00e4ver l\u00e4sarens fulla uppm\u00e4rksamhet, men hon levererar. <\/p>\n

Hennes adoptivmamma uppfostrade henne till att bli mission\u00e4r. Hon fick l\u00e4ra sig att v\u00e4rlden \u00e4r full av synd, men att hon kunde f\u00f6r\u00e4ndra den. Den religi\u00f6sa tron \u00e4r numera utbytt mot en ob\u00f6nh\u00f6rlig tro p\u00e5 konsten och dess m\u00f6jlighet att f\u00f6r\u00e4ndra v\u00e4rlden. L\u00e5ter det pretenti\u00f6st? Sj\u00e4lvklart. L\u00e5ter det tr\u00e5kigt? Aldrig. Man har aldrig tr\u00e5kigt i Wintersons s\u00e4llskap. Hon \u00e4r n\u00e5got s\u00e5 udda som en litter\u00e4r snobb som alltid har glimten i \u00f6gat och skrattet inom r\u00e4ckh\u00e5ll.<\/p>\n

Winterson debuterade 1985 med den skenbart sj\u00e4lvbiografiska romanen \u201dOranges Are Not the Only Fruit<\/a>\u201d. Hon anv\u00e4nde den egna uppv\u00e4xten som ett ramverk, men varf\u00f6r begr\u00e4nsa sig? De ramar som begr\u00e4nsar oss fysiskt beh\u00f6ver inte begr\u00e4nsa oss i konsten. Den d\u00e5 tjugofyra\u00e5riga Winterson hade l\u00e4st b\u00e5de \u201dOrlando\u201d och \u201dThe Autobiography of Alice B. Toklas\u201d och visste b\u00e4ttre. Hon gjorde d\u00e4rf\u00f6r helt sonika om sig sj\u00e4lv till en fiktiv karakt\u00e4r.<\/p>\n

Hon har alltid betraktat det rent sj\u00e4lvbiografiska med en sund dos skepsis, s\u00e5 d\u00f6m om min f\u00f6rv\u00e5ning n\u00e4r jag f\u00f6r n\u00e5got \u00e5r sedan fick veta att hon h\u00f6ll p\u00e5 att skriva en sj\u00e4lvbiografisk bok som till viss del handlar om samma tidsperiod som \u201dOranges…\u201d. I vanliga fall \u00e4r nyheten om att en Winterson har en bok p\u00e5 g\u00e5ng n\u00e5got av en v\u00e4lsignelse. Den h\u00e4r g\u00e5ngen blev jag mest bekymrad, men tr\u00f6stade mig med att en bok med den fantastiska titeln \u201dWhy Be Happy When You Could Be Normal?<\/a>\u201d trots allt m\u00e5ste ha en del litter\u00e4r umpf att bjuda p\u00e5.<\/p>\n

Grundhistorien i \u201dOranges…\u201d och \u201dWhy Be Happy..?\u201d \u00e4r densamma. Jeanette adopteras bort och v\u00e4xer upp hos en djupt religi\u00f6s och h\u00f6gst excentrisk mamma och en tyst och fr\u00e5nvarande pappa. Hon uppfostras till att bli mission\u00e4r, men faller i on\u00e5d n\u00e4r hon f\u00f6r\u00e4lskar sig i en annan flicka i f\u00f6rsamlingen.<\/p>\n

Det finns goda sk\u00e4l att ifr\u00e5gas\u00e4tta mamman i \u201dOranges…\u201d mentala h\u00e4lsa. Hon plockar de mest bombastiska russinen ur det gamla testamentet och deklarerar att alla utom hon sj\u00e4lv, och en handfull utvalda, \u00e4r hedningar. Hon ser guds verk i allt, \u00e4ven i grannens ton\u00e5rsfinnar (Guds vrede) och dotterns k\u00f6rtelfeber (Guds v\u00e4lsignelse). Men, hon l\u00e5ser aldrig sitt barn ute hela natten. Hon skickar inte sin brors dobermannhundar efter dottern f\u00f6r att hon misst\u00e4nker att hon skaffat en ny flickv\u00e4n. Den fiktiva modern l\u00e5ser f\u00f6rvisso in henne f\u00f6r en tre dagar l\u00e5ng exorcism i syfte att driva ut de onaturliga passionerna, men den \u00e4ldre kyrkobrodern som drar sitt str\u00e5 till stacken genom att med hj\u00e4lp av sexuella n\u00e4rmanden f\u00f6rs\u00f6ka skr\u00e4mma de onaturliga demonerna p\u00e5 flykten \u00e4r borta. Det faktum att Jeanette sl\u00e5s medvetsl\u00f6s n\u00e4r hon k\u00e4mpar emot honom har ocks\u00e5 utel\u00e4mnats.<\/p>\n

Mamman i \u201dOranges…\u201d m\u00e5 ha sina excentriska brister, men j\u00e4mf\u00f6rt med verklighetens maniska och skr\u00e4ckinjagande Mrs Winterson \u00e4r hon en mild v\u00e5rbris. Det intressanta \u00e4r dock inte vare sig likheterna eller det som utel\u00e4mnats, utan det som lagts till.<\/p>\n

Det r\u00e5der ingen st\u00f6rre brist p\u00e5 sj\u00e4lvbiografisk fiktion d\u00e4r f\u00f6rfattaren v\u00e4ltrar sig i sina egna sv\u00e5righeter p\u00e5 livets v\u00e4g. F\u00f6rfattare \u00e4r n\u00e4mligen inte riktigt som alla andra. I v\u00e5r yrkesut\u00f6vning \u00e4r taskiga erfarenheter, allm\u00e4n olycka, v\u00e5ld, sjukdom, droger och \u00f6vergrepp en lukrativ kassako. El\u00e4nde s\u00e4ljer b\u00f6cker. Mer el\u00e4nde s\u00e4ljer fler b\u00f6cker. Det tycks inte finnas n\u00e5gra gr\u00e4nser f\u00f6r hur mycket man kan fl\u00e4ka ut sig sj\u00e4lv och andra i jakten p\u00e5 att s\u00e4lja b\u00f6cker.<\/p>\n

Lyckligtvis \u00e4r det inte the Winterson way. Hon tycks fullkomligt befriad fr\u00e5n lusten att stapla subjektiva upplevelser p\u00e5 h\u00f6g och kalla dem fakta. Hon vill n\u00e5got annat. Varf\u00f6r n\u00f6ja sig med att beskriva v\u00e4rlden n\u00e4r man l\u00e4rt sig att man kan f\u00f6r\u00e4ndra den?<\/p>\n

\u201dWhy Be Happy…?\u201d \u00e4r den mest motvilliga sj\u00e4lvbiografi jag l\u00e4st. Mitt i boken meddelar Winterson kort att hon t\u00e4nker hoppa \u00f6ver tjugofem \u00e5r f\u00f6r att hon inte kan skriva om sitt eget liv och aldrig har kunnat g\u00f6ra det. Hon kastar dock till l\u00e4saren ett litet hoppfullt k\u00f6ttben i form av ett sv\u00e4vande \u201dMaybe later.\u201d<\/p>\n

Maybe later. Winterson skriver inte f\u00f6r att stilla v\u00e5r nyfikenhet om hur det en g\u00e5ng var. Hon skriver f\u00f6r att stilla sin egen nyfikenhet om hur det kan bli. <\/p>\n

Om man kunde l\u00e4gga \u201dWhy Be Happy…?\u201d och \u201dOranges…\u201d som tv\u00e5 livskartor \u00f6ver varandra s\u00e5 skulle de personer, h\u00e4ndelser och milj\u00f6er de delar kunna flyta samman i ett ogenomtr\u00e4ngligt m\u00f6rker av religi\u00f6s fundamentalism, psykisk och fysisk terror, homofobi och klassproblematik som vi alla l\u00e4st om f\u00f6rr, men det g\u00f6r de inte. Anomalierna, det fiktiva, det som kunde ha varit, lyser igenom som klara, hoppfulla stj\u00e4rnor och bringar ljus och l\u00e4tthet till det annars s\u00e5 tunga och av andra uttjatade m\u00f6rkret. De \u00e4r ett l\u00f6fte om att det finns andra m\u00f6jligheter, andra liv att leva.<\/p>\n

N\u00e4r livet ger Winterson d\u00e5liga kort p\u00e5 hand, s\u00e5 ger hon sitt fiktiva sj\u00e4lv en ny och b\u00e4ttre hand. Verklighetens Jeanette var ett ensamt barn. Den fiktiva Jeanette utrustas i \u201dOranges…\u201d med st\u00f6d i form av omt\u00e4nksamma m\u00e4nniskor som efter b\u00e4sta f\u00f6rm\u00e5ga agerar buffert mellan henne och hennes mamma. Faktum \u00e4r att medan andra f\u00f6rfattare g\u00e4rna skr\u00e4vlar lite extra n\u00e4r de beskriver sitt el\u00e4nde, s\u00e5 g\u00f6r Winterson tv\u00e4rt om. Hon v\u00e4ltrar sig inte i el\u00e4nde. Hon skapar ljuspunkter. Hon beskriver aldrig sin d\u00e5tid p\u00e5 det s\u00e4tt vi \u00e4r vana vid, ist\u00e4llet frammanar hon sin framtid. Om och om igen rustar hon det fiktiva jaget och n\u00e4r det \u00e4r redo kl\u00e4r hon p\u00e5 sig dess \u00f6msade hud som om det vore en superhj\u00e4ltedr\u00e4kt och tar sig an v\u00e4rlden utanf\u00f6r fiktionen med hull och h\u00e5r.<\/p>\n

I traditionell mening \u00e4r \u201dWhy Be Happy…?\u201d antagligen minst lika fiktiv som \u201dOranges…\u201d eller n\u00e5gon av Wintersons andra romaner och det k\u00e4nns befriande. Det d\u00e4r sj\u00e4lvupplevda el\u00e4ndestr\u00e4sket som s\u00e5 m\u00e5nga f\u00f6rfattare cashar in p\u00e5 k\u00e4nns t\u00e4mligen \u00f6verreklamerat. Borde vi inte ist\u00e4llet bel\u00f6na dem som med fiktionens hj\u00e4lp f\u00f6rm\u00e5r att lyfta sig sj\u00e4lv och andra ur sina omst\u00e4ndigheter och skapa nya liv och v\u00e4rldar?<\/p>\n

Det finns en hel del att l\u00e4ra av Winterson. Vi kan alla bygga fiktiva karakt\u00e4r av oss sj\u00e4lva och l\u00e5ta dem ta ut sv\u00e4ngarna \u00e5t oss. Tids nog kommer deras \u00f6msade hud att passa oss s\u00e5 att vi med dess hj\u00e4lp kan bryta oss loss ur de sammanhang vi vuxit ur.<\/p>\n

Text: Anna Troberg<\/strong><\/p>\n

Anna Troberg \u00e4r f\u00f6rfattare och partiledare f\u00f6r Piratpartiet. Hon bloggar \u00e4ven p\u00e5 annatroberg.com<\/a> och p\u00e5 Nyheter 24<\/a>. Hon har tidigare varit bokf\u00f6rlagschef och har bland annat skrivit romanen ”Chefer fr\u00e5n helvetet<\/a>” (W&W, 2007) under pseudonymen Rosetta Sten. F\u00f6lj henne p\u00e5 Twitter<\/a>, Google+<\/a>, Facebook<\/a> och YouTube<\/a>.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jag har alltid tv\u00e5 saker med mig i min v\u00e4ska: En schweizisk arm\u00e9kniv och en roman av Jeanette Winterson. Det \u00e4r allt man beh\u00f6ver f\u00f6r att vara redo f\u00f6r allt som livet kan t\u00e4nka sig att \u00f6verraska en med. Vergilius guidade Dante genom helvetet. Winterson guidar mig genom livet. Hon \u00e4r en kr\u00e4vande guide. Hon […]<\/p>\n","protected":false},"author":14,"featured_media":44957,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"class_list":["post-44950","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-litteratur","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/44950","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/14"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=44950"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/44950\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":44958,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/44950\/revisions\/44958"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/44957"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=44950"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=44950"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=44950"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}