{"id":44858,"date":"2011-11-29T10:15:14","date_gmt":"2011-11-29T09:15:14","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=44858"},"modified":"2011-11-29T12:31:00","modified_gmt":"2011-11-29T11:31:00","slug":"leif-gw-persson-bjuder-pa-sig-sjalv-i-sin-biografi-gustavs-grabb-och-jag-kanner-igen-mitt-liv","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=44858","title":{"rendered":"Leif GW Persson ber\u00e4ttar om sin klassresa i ”Gustavs grabb” – och jag k\u00e4nner igen mitt liv"},"content":{"rendered":"

Gustavs grabb<\/a>
\nF\u00f6rfattare: Leif GW Persson
\nISBN: 9789100126841
\nF\u00f6rlag: Albert Bonniers F\u00f6rlag<\/a><\/p>\n

”Gustavs grabb<\/a>” \u00e4r den k\u00e4nde krimonologen, brottsforskaren och f\u00f6rfattaren Leif GW Perssons biografi, som han skrivit sj\u00e4lv. M\u00e5nga biografier har sl\u00e4ppts det h\u00e4r \u00e5ret, men inte s\u00e5 m\u00e5nga som \u00e4r skrivna av den person den handlar om. Kanske \u00e4r det ett sk\u00e4l till att den k\u00e4nns v\u00e4ldig \u00e4rlig? Det k\u00e4nns som att sitta bredvid Leif GW och h\u00f6ra honom ber\u00e4tta. Han ber\u00e4ttar om uppv\u00e4xten som arbetarbarn i ett omr\u00e5de med m\u00e5nga medelklassfamiljer, han ber\u00e4ttar om sin syn p\u00e5 allt som h\u00e4nder kring Lennart Geijer-skandalen och bordellh\u00e4rvan, har ber\u00e4ttar om sina kvinnor och om sina barn och om kollegor.<\/p>\n

Allra mest fascineras jag av f\u00f6rsta delen av boken d\u00e4r han skildrar sin barndom och skoltid. Han ber\u00e4ttar om mamman som alltid pratade om att hon var sjuk, men fr\u00e5gan var om hon var s\u00e4rskilt sjuk eller bara b\u00e5de d\u00e5ligt, f\u00e5ngad i en hemmafruroll men med kompetens f\u00f6r mycket mer. <\/p>\n

Leif GW Perssons trygghet under uppv\u00e4xten var hans pappa. Han fick f\u00f6lja med sin pappa till jobbet m\u00e5nga g\u00e5nger n\u00e4r mamman inte orkade ha honom hemma. Hans k\u00e4rlek till sin pappa lyser igenom hela boken.<\/p>\n

Jag har aldrig varit s\u00e4rskilt intresserad av Leif GW Persson. Jag har inte roats av hans b\u00f6cker och jag inser att vi \u00e4r hur olika som helst: han \u00e4r en djurm\u00f6rdare, ja ni vet en s\u00e5dan person som tycker om att g\u00e5 p\u00e5 jakt och skjuta oskyldiga djur som aldrig gjort honom n\u00e5got. Sj\u00e4lv \u00e4r jag emot d\u00f6dande i alla former. Jag \u00e4r vegetarian och buddist. Vi kan inte vara mer olika, egentligen. Han \u00e4r man och har lyckats med sin klassresa \u00f6ver all f\u00f6rv\u00e4ntan och \u00e4r ekonomiskt oberoende och han gillar att festa p\u00e5 fina barer. Sj\u00e4lv har jag v\u00e4l inte lyckats s\u00e4rskilt bra ekonomiskt och jag gillar inte att h\u00e4nga p\u00e5 barrn och \u00e4r inte s\u00e4rskilt f\u00f6rtjust i alkohol. Men n\u00e4r jag l\u00e4ser biografer f\u00e5ngas jag av den och inspireras och k\u00e4nner igen s\u00e5 mycket, s\u00e5 mycket. Han inleder biografin med f\u00f6ljande meningar, som ocks\u00e5 s\u00e4ger precis vad hela boken handlar om:
\nDet h\u00e4r \u00e4r ber\u00e4ttelsen om en klassresa, min egen klassresa. Samma klassresa som p\u00e5 ett avg\u00f6rande s\u00e4tt har format hela mitt liv. I stort s\u00e5v\u00e4l som sm\u00e5tt och \u00e4ven n\u00e4r det kommer till rena struntsaker.<\/em><\/p>\n

Vi som vuxit upp i arbetarfamiljer och brutit sl\u00e4ktens m\u00f6nster och b\u00f6rjat studera har s\u00e5 mycket gemensamt, s\u00e5 m\u00e5nga liknande erfarenheter. Det g\u00f6r att trots att Leif GW Persson och jag \u00e4r s\u00e5 olika \u00e4r vi \u00e4nd\u00e5 v\u00e4ldigt lika.<\/p>\n

Han ber\u00e4ttar om skillnaden vid middagsbordet. Hur hans pappa kom hem, tr\u00f6tt och sliten efter en dag p\u00e5 bygget och mamman ofta stod kvar vid spisen medan de \u00e5t. De \u00e5t under tystnad. N\u00e4r han var g\u00e4st hos medelklass- och \u00f6verklassfamiljerna samtalade alla under maten, diskuterade dagen som varit och diskuterar b\u00f6cker och film.<\/p>\n

Leif GW Perssons ber\u00e4ttelse \u00e4r hans, javisst, men vi \u00e4r m\u00e5nga som kan k\u00e4nna igen oss i de situationer han ber\u00e4ttar om, fast vi inte lyckats bli ekonomiskt oberoende som han blivit. Hans biografi \u00e4r inspirerande, den f\u00f6rmedlar k\u00e4nslan att det g\u00e5r, att inget \u00e4r om\u00f6jligt och samtidigt \u00e4r det sk\u00f6nt att k\u00e4nna igen saker jag sj\u00e4lv upplevt och inse att det \u00e4r s\u00e5 krocken mellan samh\u00e4llsklasserna ser ut i ett barns eller en ungdoms \u00f6gon. <\/p>\n

Jag har v\u00e4l gjort som han fast utan att lyckas skulle man kunna uttrycka det.
\nJag kommer ocks\u00e5 fr\u00e5n arbetarklassbakgrund, min pappa var ocks\u00e5 duktig med h\u00e4nderna och han arbetade p\u00e5 byggen. Min mamma var hemmafru m\u00e5nga \u00e5r men jobbade sedan p\u00e5 kexfabriken p\u00e5 kv\u00e4llarna f\u00f6r att vi skulle f\u00e5 r\u00e5d att k\u00f6pa ett eget hus och flytta fr\u00e5n l\u00e4genheten. Jag var den f\u00f6rsta i sl\u00e4kten som studerade vidare efter gymnasiet. Ja redan att g\u00e5 gymnasiet och ta studenten var ett stort steg i en sl\u00e4kt d\u00e4r alla varit arbetare i flera generationer. <\/p>\n

Det har g\u00e5tt ekonomiskt bra f\u00f6r Leif GW, han \u00e4r ekonomiskt oberoende och kan g\u00f6ra vad han vill resten av sitt liv. Han skulle kunna sluta att arbeta. Han \u00e5terkommer ofta till detta, n\u00e4stan lite skrytigt. Det \u00e4r r\u00e4tt kul, f\u00f6r han \u00e4r s\u00e5 medveten om det sj\u00e4lv. Det \u00e4r roligt att han g\u00f6r s\u00e5, det \u00e4r liksom principen ”alltid retar det n\u00e5gon”. Det \u00e4r uppstickarens kaxighet.<\/p>\n

En stort svart h\u00e5l i br\u00f6stet, skriver han om, och skildrar den \u00e5ngest som ibland tar greppet om honom. Jag blir n\u00e4stan arg n\u00e4r han skriver om det. Han som \u00e4r ekonomiskt oberoende och inte \u00e4r beroende av n\u00e5gon arbetsgivarens godtycke. Det han skildrar \u00e4r nog den vilsenhet som sitter inne i alla oss som kommer fr\u00e5n det som kallas arbetarklass och som utbildar oss och kommer in i kretsar d\u00e4r deras f\u00f6rm\u00e5ner \u00e4r sj\u00e4lvklara. <\/p>\n

P\u00e5 AdLibris hemsida ser jag att ”Gustavs grabb” f\u00e5tt h\u00f6gt betyg av kunder som l\u00e4st boken. Det f\u00f6rst\u00e5r jag. Jag h\u00e5ller med. Om vi hade gett betyg \u00e5t b\u00f6cker h\u00e4r p\u00e5 Kulturbloggen ade den f\u00e5tt h\u00f6gt betyg h\u00e4r ocks\u00e5. Det \u00e4r flyt i spr\u00e5ket. Det \u00e4r inte Nobelprislitteratur och inte n\u00e5got poetiskt djupt spr\u00e5k, det \u00e4r rakt, enkelt och k\u00e4nns \u00e4rligt, avskalat. Det \u00e4r s\u00e4kert inte den objektiva sanningen om allt, om det nu finns n\u00e5gon objektiv verklighet \u00f6verhuvudtaget, det \u00e4r Leif GW Perssons upplevelse av sitt liv – och det \u00e4r inte m\u00e5nga som lyckas f\u00f6rmedla en s\u00e5dan ber\u00e4ttelse p\u00e5 ett s\u00e4tt som upplevs s\u00e5 utan krusiduller.<\/p>\n

Dagens Nyheter skrev om ”Gustavs grabb”<\/a>:<\/p>\n

Hymlandet har ingen plats i ”Gustavs grabb”. Leif GW Persson ber\u00e4ttar ibland pl\u00e5gsamt \u00f6ppet om sina egna tillkortakommanden, om den \u00e5ngest han k\u00e4mpat mot sedan barnsben, om sitt alkoholmissbruk och om hur han efter Geijeraff\u00e4ren best\u00e4mde sig f\u00f6r att beg\u00e5 sj\u00e4lvmord – men inte klarade av att genomf\u00f6ra det.<\/p>\n

\u00c5ngesten beskriver han som ett svart h\u00e5l som \u00f6ppnar sig i br\u00f6stet, ett h\u00e5l som l\u00e4ttast d\u00f6vas med h\u00e5rt arbete eller alkohol. Vart den kommer ifr\u00e5n? Leif GW Persson vet inte s\u00e4kert, men tror att det har med hans dysfunktionella relation till sin mamma att g\u00f6ra. Barna\u00e5ren pr\u00e4glades av moderns k\u00e4nslom\u00e4ssiga fr\u00e5nvaro och – mer eller mindre inbillade – sjukdomar.<\/p><\/blockquote>\n

Svenska Dagbladet skrev:<\/a><\/p>\n

Leif GW Persson \u00e4r utan tvekan en smart m\u00e4nniska av den iakttagande typen. F\u00f6rmodligen hade han m\u00e5tt risigt \u00e4ven utan klassresan. Det finns dessutom en annan h\u00e4ndelse som formar honom, arbetsolyckan som pappa Gustav \u00e4r med om och som lika g\u00e4rna kunde ha d\u00f6dat honom. Tryggheten f\u00f6rsvinner. N\u00e4r som helst kan vad som helst h\u00e4nda.<\/p>\n

Och i slut\u00e4ndan: kanske \u00e4r alla de h\u00e4r funderingarna irrelevanta. Persson upplever klassresan som otroligt definierande, och ber\u00e4ttelsen \u00e4r ju hans. Kanske ska den bara f\u00e5 vara just det.<\/p><\/blockquote>\n

B\u00e5de SVD och DN \u00e4r lite inne p\u00e5 att det svarta h\u00e5let i hans br\u00f6st skulle finnas \u00e4ven om Leif GW inte hade varit fr\u00e5n arbetarklassen, att ocks\u00e5 m\u00e4nniskor fr\u00e5n v\u00e4lb\u00e4rgade familjer kan ha \u00e5ngest. Det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s samt, men \u00e4nd\u00e5 \u00e4r det s\u00e5 typiskt av recensenter fr\u00e5n borgerliga tidningar att sopa problem p\u00e5 grund av klassklyftor under mattan. Det \u00e4r som om de vill s\u00e4ga: ”Bli vid din l\u00e4st, f\u00f6r \u00e5ngest f\u00e5r du \u00e4nd\u00e5”. Eller den gamla klyschan att pengar inte ger lycka. Nej det g\u00f6r pengar kanske inte, men den som har ekonomiskt oberoende slipper \u00e4nd\u00e5 att sova d\u00e5ligt p\u00e5 natten av oro f\u00f6r att inte kunna betala r\u00e4kningar. Det \u00e4r sj\u00e4lvklart att ekonomin p\u00e5verkar en m\u00e4nniskas liv. <\/p>\n

Det d\u00e4r med att komma fr\u00e5n arbetarklass och g\u00f6ra en klassresa har inte bara med ekonomin att g\u00f6ra, det har lika mycket att g\u00f6ra en k\u00e4nsla inom sig att inte riktigt r\u00e4cka till, att inte veta hur man ska uppf\u00f6ra sig och att k\u00e4nna sig som en klumpig gris i en porslinsfabrik.<\/p>\n

En rolig detalj i Leif GW:s biografi \u00e4r att han ber\u00e4ttar helt \u00f6ppet att den f\u00f6rsta boken han skrev, deckaren om en justitieminister som sprang till prostituerade kom till genom h\u00e4mnd. H\u00e4mnd p\u00e5 alla de som behandlade Leif GW Persson illa i samband med DN:s avsl\u00f6jande om Geijer aff\u00e4ren. Det \u00e4r sk\u00f6nt med n\u00e5gon som \u00f6ppet ber\u00e4ttar om sina h\u00e4mndk\u00e4nslor och visar hur s\u00e5dana s\u00e5 kallade s\u00e4mre sidor kan ge oss energi och kraft.<\/p>\n

Leif GW Persson tar ocks\u00e5 d\u00f6d p\u00e5 myten om att allt som inte d\u00f6dar oss, det h\u00e4rdar oss. Visst, det h\u00e4rdar oss, men det f\u00f6r\u00e4ndrar oss samtidigt och tar bort tron p\u00e5 det goda krafterna. Vi ser kanske mer realistiskt p\u00e5 livet, men samtidigt f\u00f6rlorar i tron p\u00e5 mycket av det goda.<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om biografier<\/a>, bokrecension<\/a>, Lei GW Persson<\/a>, Gsutavs grabb<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Gustavs grabb F\u00f6rfattare: Leif GW Persson ISBN: 9789100126841 F\u00f6rlag: Albert Bonniers F\u00f6rlag ”Gustavs grabb” \u00e4r den k\u00e4nde krimonologen, brottsforskaren och f\u00f6rfattaren Leif GW Perssons biografi, som han skrivit sj\u00e4lv. M\u00e5nga biografier har sl\u00e4ppts det h\u00e4r \u00e5ret, men inte s\u00e5 m\u00e5nga som \u00e4r skrivna av den person den handlar om. Kanske \u00e4r det ett sk\u00e4l till […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":44863,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[668,788,6656,6655],"class_list":{"0":"post-44858","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-bokrecension","8":"category-litteratur","9":"category-recension","10":"tag-biografier","11":"tag-bokrecension-2","12":"tag-gsutavs-grabb","13":"tag-lei-gw-persson","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/44858","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=44858"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/44858\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":44866,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/44858\/revisions\/44866"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/44863"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=44858"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=44858"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=44858"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}