{"id":44698,"date":"2011-11-26T21:12:08","date_gmt":"2011-11-26T20:12:08","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=44698"},"modified":"2011-11-26T22:16:05","modified_gmt":"2011-11-26T21:16:05","slug":"bengt-ohlsson-rekviem-for-john-cummings","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=44698","title":{"rendered":"Bengt Ohlsson: Rekviem f\u00f6r John Cummings &#8211; suger in mig i hans tankar"},"content":{"rendered":"<p>Titel: <a href=\"http:\/\/www.adlibris.com\/se\/product.aspx?isbn=9100126373\">Rekviem f\u00f6r John Cummings<\/a><br \/>\nF\u00f6rfattare: Bengt Ohlsson<br \/>\nFormgivare: Lotta K\u00fchlhorn<br \/>\nF\u00f6rlag: Albert Bonniers F\u00f6rlag<br \/>\nUtgiven: 201108<br \/>\nISBN10:\t9100126373<br \/>\nISBN13:\t9789100126377<\/p>\n<p>Bengt Ohlsson ber\u00e4ttar om John Cummings, gitarristen i Ramones, artistnamn Johnny Ramone.<\/p>\n<p>Boken \u00e4r ingen biografi utan roman men \u00e4nd\u00e5 har Bengt Ohlsson f\u00f6rst\u00e5s samlat in fakta och bygger p\u00e5 verkligheten men l\u00e5tit fantasin  vidareutveckla och f\u00f6rdjupa ber\u00e4ttelsen. Det \u00e4r skickligt, fascinerande. Bengt Ohlsson ber\u00e4ttar i jag-form och han tr\u00e4ffar s\u00e5 r\u00e4tt att jag upplever det som att det \u00e4r Johnny Ramone som ber\u00e4ttar, att jag \u00e4r inne i hans tankar.<\/p>\n<p>Bengt Ohlsson bryter totalt med rockmyten och b\u00f6rjar ber\u00e4ttelsen flera \u00e5r efter att John l\u00e4mnat Ramones, bandet \u00e4r i princip nedlagt och av en ren slump g\u00f6r han en l\u00e4karunders\u00f6kning som visar att han har prostatacancer. Vi f\u00e5r f\u00f6lja honom under sjukdomen och hans minnen, han g\u00f6r ett slags bokslut \u00f6ver sitt liv, f\u00f6rsonas med sina tillkortakommanden och ser igenom sin barndom, ungdom och tiden som stj\u00e4rna.<\/p>\n<p>Han gillade president Reagan, arm\u00e9n och ville ha amerikanska baser utomlands. Han verkar rej\u00e4lt egocentrerad och relationen med hans flickv\u00e4n Linda tycks helt ske p\u00e5 hans villkor och allt kretsar kring honom. Han \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n n\u00e5gon sympatisk person.<\/p>\n<p>Ramones var ett amerikanskt punkrockband bildat i Queens, New York i mars 1974, och som r\u00e4knades till ett av de tidigare punkrocksbanden. Alla medlemmar i originalupps\u00e4ttningen \u00e4ndrade sitt efternamn till Ramone (ett smeknamn som ibland anv\u00e4nts av Paul McCartney f\u00f6r att undvika uppm\u00e4rksamhet vid resande).<\/p>\n<p>F\u00f6r mig betydde Ramones inget s\u00e4rskilt, n\u00e4r de var som st\u00f6rst lyssnade jag p\u00e5 helt andra band. Men att gilla Ramones \u00e4r ingen f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r att ta till sig boken. Det spelar ingen roll om l\u00e4saren n\u00e5gonsin lyssnat p\u00e5 en enda l\u00e5t med Ramones. Romanen handlar om livet och dess villkor. Kanske det \u00e4r en f\u00f6rdel att inte vara ett Ramones-fan och d\u00e4rf\u00f6r se ber\u00e4ttelsen som en roman som h\u00e4mtat inspiration fr\u00e5n en verklig person.<\/p>\n<p>Det \u00e4r en stark f\u00e4ngslande ber\u00e4ttelse och alla som i sin n\u00e4rhet haft n\u00e5gon som tynat bort i aggresiv cancer k\u00e4nner igen mycket.<\/p>\n<p>Genom att ber\u00e4tta om hur John Cummings i och med insikten om sin kommande d\u00f6d betraktar v\u00e4rlden genom ett s\u00e4rskilt filter har romanen n\u00e5got att s\u00e4ga om allas v\u00e5ra liv<\/p>\n<p>Den var nominerad till Augustpriset, vilket jag tycker den var v\u00e4l v\u00e4rd. Den har ett flyt i spr\u00e5ket och drar in mig i hans tankev\u00e4rld, k\u00e4nslor och minnen.<\/p>\n<p>Kanske \u00e4r det s\u00e5 att vi som inte \u00e4r fans av Ramones uppskattar romanen mycket mer. <a href=\"http:\/\/www.dn.se\/dnbok\/bokrecensioner\/bengt-ohlsson-rekviem-for-john-cummings\">Martin Aag\u00e5rd som recenserat den f\u00f6r DN \u00e4r betydligt mer kritisk \u00e4n jag<\/a>, han \u00e4r till och med bitvis riktigt arg i sin recension (Martin Aag\u00e5rd skriver annars i Aftonbladet men eftersom f\u00f6rfattaren Bengt Ohlsson brukar medverka i DN m\u00e5ste recensionen g\u00f6ras av n\u00e5gon utanf\u00f6r redaktionen):<br \/>\n<em>Bengt Ohlssons roman \u00e4r hursomhelst ingen Ramonesl\u00e5t, om n\u00e5gon hoppats p\u00e5 det. H\u00e4r finns inga euforiska utbrott eller koncentrerade cynismer.<br \/>\n\u201dRekviem f\u00f6r John Cummings\u201d p\u00e5minner snarare om The Dictators, ett annat New York-band som p\u00e5st\u00e5r sig ha uppfunnit punken. Det \u00e4r bitvis tungt, men alltf\u00f6r osv\u00e4ngigt, fantasil\u00f6st och l\u00e5ngsamt.<br \/>\nMen precis som The Dictators milt uttryckt sj\u00e4lvgode s\u00e5ngare \u201dHandsome Dick\u201d Manitoba kan Bengt Ohlson fr\u00e5n och med nu skryta om att han var f\u00f6rst.<\/p>\n<p>Det kan ingen ta ifr\u00e5n honom. Han har skrivit den f\u00f6rsta romanen om punkgenerationens definitiva d\u00f6d.<\/em><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/www.expressen.se\/kultur\/1.2540510\/bengt-ohlsson-rekviem-for-john-cummings\">Johan Hilton i Expressen \u00e4r mer inne p\u00e5 samma linje som jag<\/a>:<\/p>\n<blockquote><p>Jag kan inte p\u00e5minna mig om en roman som p\u00e5 ett liknande s\u00e4tt lagt sig s\u00e5 n\u00e4ra den bed\u00f6vande l\u00e5ngtr\u00e5kigheten i en l\u00e5ngsam och nyckfull d\u00f6d, men som \u00e4nd\u00e5 varit s\u00e5 oupph\u00f6rligt f\u00e4ngslande.<br \/>\nOhlssons svala och utv\u00e4drade, n\u00e4stan kyliga, prosa befinner sig miltals ifr\u00e5n b\u00e5de Ramones br\u00f6tighet och desperationen i vetskapen om att snart inte l\u00e4ngre vara en del av den h\u00e4r v\u00e4rlden, och skapar just d\u00e4rf\u00f6r en os\u00e4kerhet i romanen, en sp\u00e4nning och f\u00f6rtvivlad sm\u00e4rta, som s\u00e4tter sig som en kniv i hj\u00e4rtat.<\/p><\/blockquote>\n<p>Fler recensioner:<br \/>\n<a href=\"http:\/\/www.svd.se\/kultur\/litteratur\/cummings-i-sorglig-historia_6419930.svd\">Svenska Dagbladet<\/a> och<a href=\"http:\/\/www.gp.se\/kulturnoje\/litteratur\/1.708124-bengt-ohlsson-rekviem-for-john-cummings\"> G\u00f6teborgsposten<\/a>.<\/p>\n<p>L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/Augustpriset\" rel=\"tag\">Augustpriset<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/John+Cummings\" rel=\"tag\">John Cummings<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/punk\" rel=\"tag\">punk<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/Ramones\" rel=\"tag\">Ramones<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/Bengt+Ohlsson\" rel=\"tag\">Bengt Ohlsson<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/b%F6cker\" rel=\"tag\">b\u00f6cker<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/litteratur\" rel=\"tag\">litteratur<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Titel: Rekviem f\u00f6r John Cummings F\u00f6rfattare: Bengt Ohlsson Formgivare: Lotta K\u00fchlhorn F\u00f6rlag: Albert Bonniers F\u00f6rlag Utgiven: 201108 ISBN10: 9100126373 ISBN13: 9789100126377 Bengt Ohlsson ber\u00e4ttar om John Cummings, gitarristen i Ramones, artistnamn Johnny Ramone. Boken \u00e4r ingen biografi utan roman men \u00e4nd\u00e5 har Bengt Ohlsson f\u00f6rst\u00e5s samlat in fakta och bygger p\u00e5 verkligheten men l\u00e5tit fantasin [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":44700,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[452,6638,907,12280,6636,4564,6637],"class_list":["post-44698","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-bokrecension","category-litteratur","category-recension","tag-augustpriset","tag-bengt-ohlsson","tag-bocker","tag-litteratur","tag-john-cummings","tag-punk","tag-ramones","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/44698","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=44698"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/44698\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":44704,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/44698\/revisions\/44704"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/44700"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=44698"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=44698"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=44698"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}