{"id":44310,"date":"2011-11-20T21:37:51","date_gmt":"2011-11-20T20:37:51","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=44310"},"modified":"2011-11-20T21:50:27","modified_gmt":"2011-11-20T20:50:27","slug":"misantropen-pa-dramaten-overraskar-med-lek-med-scenutrymmet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=44310","title":{"rendered":"Misantropen p\u00e5 Dramaten \u00f6verraskar med lek med scenutrymmet"},"content":{"rendered":"

Misantropen
\nDramatens Lilla Scen, Stockholm
\nPremi\u00e4r 19 november 2011<\/p>\n

Molieres Misantropen handlar om en man som hatar falskhet och smicker, en sanningss\u00e4gare som genomsk\u00e5dar all f\u00f6rljugenhet. \u00a0N\u00e4r den nu s\u00e4tts upp p\u00e5 Dramatens Lilla scen spelas Misantropen av en mycket ilsken Andreas Rothlin Svensson.<\/p>\n

P\u00e5 en mycket enkel scenl\u00f6sning – en scen som bara har en j\u00e4tteaffisch p\u00e5 den bakre v\u00e4ggen med en n\u00e4rbild p\u00e5 ansiktet p\u00e5 C\u00e9lim\u00e8ne (spelas av Livia Millhagen) som \u00e4r den kvinna alla f\u00f6rest\u00e4llningens m\u00e4n flockas kring och \u00e4r f\u00f6r\u00e4lskade i. Under f\u00f6rest\u00e4llningens g\u00e5ng fylls scengolvet p\u00e5 med f\u00e4rgglad konfetti som regnar ned alltmedan konflikterna trappas upp.<\/p>\n

Livia Millhagen g\u00f6r en ung, lekfull C\u00e9lim\u00e8ne som trivs med att uppvaktas och hon \u00e4r i sitt esse n\u00e4r hon ivrigt p\u00e5hejad av sina uppvaktande kavaljerer kan snacka skit om v\u00e4nner och bekanta som inte \u00e4r n\u00e4rvarande.<\/p>\n

Misantropen Alceste har f\u00f6r\u00e4lskat sig i henne, liksom de flesta m\u00e4n har gjort. Han inser att hon har fel och att hon liksom de flesta av samtidens m\u00e4nniskor \u00e4gnar sig \u00e5t att falskt smickra m\u00e4nniskor i sin omgivning och bakom ryggen p\u00e5 dem s\u00e4ga annat. Han inser att han borde passa mycket b\u00e4ttre ihop med n\u00e5gon r\u00e4ttr\u00e5dig person som liksom han sj\u00e4lv \u00e4r sanningss\u00e4gare. Men det finns inte m\u00e5nga s\u00e5dana, v\u00e4rlden \u00e4r fylld av uslingar. K\u00e4rleken f\u00f6ljer inte logiken, det vet till och med misantropen.<\/p>\n

Misantroper liksom smickrande falska personer fanns det gott om n\u00e4r Moli\u00e8re under 1600-talet skrev pj\u00e4sen – och det finns lika gott om dem i dagens v\u00e4rld. Regiss\u00f6ren Eirik Stub\u00f8 har valt att l\u00e5ta sk\u00e5despelarna spela ikl\u00e4dda moderna kl\u00e4der av idag men samtidigt l\u00e5ter han dem beh\u00e5lla dialogerna p\u00e5 vers. \u00c4nnu n\u00e4rmare oss kommer spelet genom det s\u00e4tt sk\u00e5despelarna tar plats bland publiken och tr\u00e4nger sig in mellan b\u00e4nkraderna medan de diskuterar med varandra.<\/p>\n

Jag tycker att Misantropen inte bara driver med alla besserwissrar, pj\u00e4sen driver ocks\u00e5 med hur de flesta m\u00e4nniskor \u00e4lskar att snacka skit bakom ryggen p\u00e5 andra men n\u00e4r de st\u00e5r \u00f6ga mot \u00f6ga med personerna \u00e4r de falska och insmickrande v\u00e4nliga. Diplomatiska som det brukar kallas, eller som det st\u00e5r i jobbannonser: bra p\u00e5 samarbete. Vilket ofta betyder att spela med och vara p\u00e5 gott hum\u00f6r och inte s\u00e4ga ifr\u00e5n.<\/p>\n

\"\"<\/a>Sanningss\u00e4gare, misantroper, \u00e4r \u00e5 andra sidan r\u00e4tt sj\u00e4lviska och egofixerade, oftast cirklar allt kring dem. Som Lars Forsell skriver:
\nMisantropen Alceste, \u00e4r han inte den moderna extremisten, som i varje yttring av m\u00e4nsklig aktivitet ser indoktrinering, utsugning, manipulation? — Hans tal \u00e4r inte bara nej, nej och ja, ja. Det \u00e4r framf\u00f6rallt jag, jag, Jag tycker, jag vill, jag anser. — Alcestes r\u00e4ttshaveri illustreras bra av att det bara \u00e4r hans k\u00e4nslor som r\u00e4knas, att det alltid \u00e4r han som har r\u00e4tt. Hela v\u00e4rlden \u00e4r en enda stor f\u00f6rol\u00e4mpning mot honom.
\n<\/em><\/p>\n

De tv\u00e5 karakt\u00e4rer som klarar sig b\u00e4st igenom h\u00e4ndelserna \u00e4r Philinte (Torkel Petersson) och \u00c9liante (Ellen Jelinek) som \u00e4r de som \u00e4r mest diplomatiska och de deltar minst i skitsnacket, \u00e4ven om de deltar, men ofta mest p\u00e5 utkanten. Det \u00e4r v\u00e4l en sann bild av samh\u00e4llet idag, en bild av vilka m\u00e4nniskor som flyter l\u00e4ttast med utan att f\u00e5 st\u00f6rre t\u00f6rnar av omgivningen.<\/p>\n

Moli\u00e8re spelade sj\u00e4lv misantropen Alcestes roll vid premi\u00e4ren 1666 och det \u00e4r en vanlig tolkning att rollfiguren delvis \u00e4r ett sj\u00e4lvportr\u00e4tt.<\/p>\n

Jod\u00e5, det \u00e4r en komedi och en rolig f\u00f6rest\u00e4llning, men med mycket allvar. Jag tror ljudinst\u00e4llningarna p\u00e5 de medburna mikrofonerna inte var helt perfekt inst\u00e4llda, f\u00f6r det var v\u00e4l l\u00e5gt ljud ibland och jag h\u00f6rde flera ur publiken n\u00e4mna det i pausen att de inte kunde h\u00f6ra allt. Dessutom talade sk\u00e5despelarna p\u00e5 vers, vilket inte alltid fl\u00f6t p\u00e5 naturligt, f\u00f6rutom f\u00f6r Livia Millhagen som l\u00e4t som hon talade helt vanligt. Det vore intressant att se f\u00f6rest\u00e4llningen efter n\u00e5gra veckor, d\u00e5 l\u00e4r sk\u00e5despelarna blivit s\u00e5 vana med att tala i versform att det l\u00e5ter som de aldrig gjort n\u00e5got annat.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Margareta S\u00f6renson skriver i Scenbloggen p\u00e5 Expressen:<\/a>
\nSitt l\u00e4tta anslag till trots v\u00e4jer inte Stub\u00f8 f\u00f6r allvaret i botten p\u00e5 Moli\u00e8res komedi. En pretto poet \u00e4r lika larvig idag som p\u00e5 1600-talet, en moralistisk satmara ocks\u00e5. Men n\u00e4r var tar sin, tar de (n\u00e5gorlunda) f\u00f6rnuftiga varandra och de sv\u00e5rartat egotrippade f\u00e5r trippa vidare p\u00e5 egen hand. Det \u00e4r en h\u00e5rd l\u00e4xa, men tr\u00f6sterik f\u00f6r alla socialt normalbeg\u00e5vade utan alltf\u00f6r m\u00e5nga principer. Som uppskattar ett m\u00e5ngf\u00e4rgat regn av m\u00e4nsklighet \u00f6ver en eller annan vit l\u00f6gn.<\/em><\/p>\n

Ocks\u00e5 Lars Ring p\u00e5 SVD<\/a> ber\u00f6mmer f\u00f6rest\u00e4llningen:
\nStub\u00f8s iscens\u00e4ttning \u00e4r n\u00e5got annat \u00e4n sedvanlig Moli\u00e8refars, det \u00e4r en scenisk ess\u00e4 om spr\u00e5k och sociala regler men ocks\u00e5 om vilka hemligheter sm\u00e5prat g\u00f6mmer. Upps\u00e4ttningen har en l\u00e4tthet, en syrerik briljans som f\u00e5r ensemblen att lysa. Och den \u00e4r fylld av lager p\u00e5 lager av mening.<\/em><\/p>\n

I rollerna Livia Millhagen, Andreas Rothlin Svensson, Ellen Jelinek, Angela Kov\u00e1cs, Per Mattsson, Torkel Petersson, Martin Wallstr\u00f6m, David Mj\u00f6nes<\/p>\n

\u00d6vers\u00e4ttning Allan Bergstrand
\nRegi Eirik Stub\u00f8
\nScenografi och kostym Kari Gravklev
\nLjus Ellen Ruge
\nPeruk och mask Lena Strandmark
\nFotograf Roger Stenberg<\/p>\n