{"id":44235,"date":"2011-11-20T09:58:38","date_gmt":"2011-11-20T09:58:38","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=44235"},"modified":"2011-11-20T10:04:47","modified_gmt":"2011-11-20T10:04:47","slug":"lacrimosa-av-eva-marie-liffner-vard-sin-augustprisnominering","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=44235","title":{"rendered":"Lacrimosa av Eva-Marie Liffner, v\u00e4rd sin Augustprisnominering"},"content":{"rendered":"

Titel: Lacrimosa<\/a>
\nF\u00f6rfattare: Eva-Marie Liffner
\nFormgivare: Sara Acedo
\nF\u00f6rlag: Natur & Kultur<\/a>
\nUtgiven: 201108
\nISBN10: 912712729X
\nISBN13: 9789127127296<\/p>\n

Lacrimosa<\/a> av Eva-Marie Liffner \u00e4r en v\u00e4lskriven fascinerande historia. Ber\u00e4ttelsen kretsar kring Carl Jonas Love Almqvist och ett vilt barn han hittar n\u00e4r han \u00e4r informator i Finland. Almqvist tar hand om barnet, uppfostrar det i i Rousseaus anda. Barnet \u00e4r ett flickebarn men lever under st\u00f6rsta delen av sitt liv som en man. Det \u00e4r detta barn som omv\u00e4xlande kallas Ros, Rose och herr Ross som romanen kretsar kring. Gestalten utg\u00e5r fr\u00e5n en av den svenska litteraturens mest fascinerande gestalter, Tintomara.<\/p>\n

Ros \u00e4r ber\u00e4ttaren och vi f\u00f6ljer hennes liv i en v\u00e4v mellan olika tidpunkter. Som en v\u00e4v, ett poetiskt drama, f\u00e5r vi f\u00f6lja en ol\u00f6st kriminalg\u00e5ta men framf\u00f6r allt \u00e4r det en betraktelse \u00f6ver k\u00f6nens olika villkor. Som Ros ber\u00e4ttar om n\u00e4r hon som 24-\u00e5ring b\u00f6rjade leva ett tag i kvinnokl\u00e4der:<\/p>\n

Jag m\u00e4rkte snart att \u00e4ven annat skiljde man och kvinna \u00e5t – de karakt\u00e4rsdag som tidigare setts som fasthet, mod och klokskap, r\u00e4knades nu f\u00f6r p\u00e5stridighet, vasshet och snusf\u00f6rnuft – trots att jag var en och samma m\u00e4nska, blott kl\u00e4dd i kjolar.
\n…
\nDessutom \u00e4gde en man utsikter medan en kvinna hade f\u00f6rpliktelser och saknade hon egna hus-sysslor r\u00e4knades hon f\u00f6r olycklig, d\u00e5 ett hem utan make och barn var gjort av glas – allt detta erfor jag under loppet av fyra m\u00e5nader, likt en blind som pl\u00f6tsligt kan se bara f\u00f6r att uppt\u00e4cka att v\u00e4rlden best\u00e5r av enkelt m\u00e5lade kulisser.<\/p><\/blockquote>\n

Spr\u00e5ket och ber\u00e4ttelsen grep tag i mig fr\u00e5n f\u00f6rsta raden, men mot slutet kroknar jag som l\u00e4sare, tr\u00f6ttnar och f\u00e5r tvinga mig att forts\u00e4tta l\u00e4sa. F\u00f6rfattaren fastnar i sitt spr\u00e5k och i alla spr\u00e5kliga krumbukter. Spr\u00e5kakrobatiken blir viktigare \u00e4n ber\u00e4ttelsen som d\u00e4rmed tappar fart, det blir till och med ointressant att f\u00f6lja handlingen.<\/p>\n

Eva-Marie Liffner l\u00e5ter sina karakt\u00e4rer i ord och tankar anv\u00e4nda gammelfranska uttryck. Avsikten \u00e4r v\u00e4l b\u00e5de poetiskt rytmiskt och f\u00f6r att f\u00f6rmedla tidsandan och attityder. Det blir dock \u00f6verutnyttjad, det st\u00e4nger ute l\u00e4sare som inte kan franska spr\u00e5ket.<\/p>\n

Den som anv\u00e4nder svordomar p\u00e5 scen beh\u00f6ver ofta bara l\u00e5ta sk\u00e5despelaren som ska sv\u00e4ra g\u00f6ra det n\u00e5gra f\u00e5 g\u00e5nger, den som ser f\u00f6rest\u00e4llningen kommer \u00e4nd\u00e5 att uppleva karakt\u00e4ren som en sv\u00e4rande person. Det borde fungera likadant med karakt\u00e4rer i litteratur som ska anv\u00e4nda ett s\u00e4rskilt spr\u00e5k, det borde inte vara n\u00f6dv\u00e4ndigt att detta upprepas boken igenom.<\/p>\n

Bokbutiken skriver bland annat om Lacrimosa:
\nLacrimosa \u00e4r historien om:
\n– hur Ros f\u00f6ljer Carl Jonas Almqvist till Stockholm och kvarteren i Klara
\n– hur Ros l\u00e4r k\u00e4nna mamsell Emilie H\u00f6gqvist, m\u00f6ter k\u00e4rleken och hamnar vid den Kungliga Teatern
\n– hur Ros till slut \u00e5terfinner sig sj\u00e4lv vid en kust l\u00e5ngt borta
\nmen det \u00e4r ocks\u00e5 en ber\u00e4ttelse om t\u00e5rar, arsenik och en ol\u00f6st 1800-talsg\u00e5ta.<\/em><\/p>\n

Lacrimosa \u00e4r en suggestiv roman d\u00e4r Tintomara fr\u00e5n Almqvists ”Drottningens juvelsmycke” f\u00e5r ber\u00e4tta sin historia, ur sin synvinkel. Ber\u00e4ttelsens ram \u00e4r en liten italiensk bergsby d\u00e4r Ros som numer \u00e4r en medel\u00e5lders man som kallas herr Ross lever med en tj\u00e4nstekvinna Sofia och hennes son Nino, som \u00e4r en slags spegling av Ros. Nino \u00e4r ocks\u00e5 en varelse som skrider \u00f6ver gr\u00e4nser, som \u00e4r b\u00e5de djur och m\u00e4nniska, barn och vuxen.<\/p>\n

Herr Ross f\u00e5r ett bes\u00f6k som s\u00e4tter ig\u00e5ng alla minnen och ett bes\u00f6k som tvingar honom att anv\u00e4nda s\u00f6mnmedel f\u00f6r att f\u00e5 iv\u00e4g en person som kan avsl\u00f6ja f\u00f6r mycket. Det \u00e4r m\u00e5nga dubbelbottnar, flera lager i ber\u00e4ttelsen och Eva-Marie Liffner m\u00e5ste vara en av de nu levande svenska f\u00f6rfattare som skickligast beh\u00e4rskar ett poetiskt m\u00e5ngfacetterat spr\u00e5k. Litteraturen blir i hennes roman doft, rytm, f\u00e4rger och k\u00e4nslor som f\u00f6rmedlas p\u00e5 flera plan. Jag tror att den framf\u00f6r allt ska l\u00e4sas som ett poetiskt verk, som DN:s recensent menar:<\/p>\n

I kanten av ett diktarliv. Eva-Maria Liffners bok \u00e4r fylld av livskraft och raffinerade inslag, men \u00e4r f\u00f6r undanglidande f\u00f6r att v\u00e4xa till en roman. Maria Schottenius i DN<\/a> l\u00e4ser den i st\u00e4llet som episk dikt och fram tr\u00e4der ett rikt verk.<\/em><\/p>\n

F\u00f6rfattaren Eva-Marie Liffne \u00e4r f\u00f6dd 1957 i G\u00f6teborg och debuterade 2001 med romanen Camera som bel\u00f6nades med b\u00e5de Polonipriset och Flintyxan. Hennes andra roman Imago nominerades till Augustpriset 2003. Lacrimosa nominerades till Augustpriset 2011. Lacrimosa av Eva-Marie Liffner \u00e4r helt klart v\u00e4rd sin Augustprisnominering.<\/p>\n

Fler recensioner av Lacrimosa:
\nG\u00f6teborgsposten<\/a>, Svenska Dagbladet<\/a> och Expressen.<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Augustpriset<\/a>, litteratur<\/a>, Lacrimosa<\/a>, Eva-Marie Liffner<\/a>, recension<\/a>, bokrecension<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Titel: Lacrimosa F\u00f6rfattare: Eva-Marie Liffner Formgivare: Sara Acedo F\u00f6rlag: Natur & Kultur Utgiven: 201108 ISBN10: 912712729X ISBN13: 9789127127296 Lacrimosa av Eva-Marie Liffner \u00e4r en v\u00e4lskriven fascinerande historia. Ber\u00e4ttelsen kretsar kring Carl Jonas Love Almqvist och ett vilt barn han hittar n\u00e4r han \u00e4r informator i Finland. Almqvist tar hand om barnet, uppfostrar det i i […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":44238,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[452,12280,788,6586,6585,12285],"class_list":["post-44235","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-bokrecension","category-litteratur","category-recension","tag-augustpriset","tag-litteratur","tag-bokrecension-2","tag-eva-marie-liffner","tag-lacrimosa","tag-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/44235","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=44235"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/44235\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":44249,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/44235\/revisions\/44249"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/44238"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=44235"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=44235"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=44235"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}