{"id":43734,"date":"2011-11-15T18:56:52","date_gmt":"2011-11-15T17:56:52","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=43734"},"modified":"2011-11-17T21:05:24","modified_gmt":"2011-11-17T21:05:24","slug":"recension-battlefield-3-det-svenska-spelundret-lever-vidare","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=43734","title":{"rendered":"Recension – Battlefield 3, det svenska spelundret lever vidare"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Titel: Battlefield 3
\nBetyg: 4
\nUtvecklare: Dice
\nUtgivare: Electronic Arts
\nSverigepremi\u00e4r: Ute nu<\/p>\n

Det svenska spelundret \u00e4r ett begrepp som formats p\u00e5 senare tid. Med v\u00e4rldsstj\u00e4rnor som Dice och Starbreeze, kompetenta studiorna Avalanche och Paradox, samt en enorm indiescen har Sverige etablerat sig som ett land att r\u00e4kna med inom spelindustrin. Sverige karakt\u00e4riseras av s\u00e5v\u00e4l stora produktioner och nyt\u00e4nkande id\u00e9er.<\/p>\n

Nu \u00e4r tiden kommen f\u00f6r vad som kan vara den st\u00f6rsta svenska spelh\u00e4ndelsen n\u00e5gonsin, releasen av Battlefield 3. Spelet har redan s\u00e5lt i \u00f6ver fem miljoner exemplar och serien har sammanlagt s\u00e5lt i \u00f6ver 50 miljoner. Men att Battlefield 3 skulle bli en succ\u00e9 var det f\u00f6ga som betvivlade. Mer aktuell \u00e4r det att fr\u00e5ga sig om Stockholmsbaserade Dice v\u00e5gar vidareutveckla genren eller om spelet tar ett steg n\u00e4rmre de \u00f6verrepresenterade Hollywoodfl\u00f6rtande actiontitlarna. B\u00e5de och skulle jag p\u00e5st\u00e5.<\/p>\n

Kampanjl\u00e4get b\u00f6rjar snyggt och avskalat. Kriget k\u00e4nns m\u00e4nskligt icke-glorifierat. N\u00e4r de f\u00f6rsta \u00f6ronbed\u00f6vande skottsalvorna avfyras mot dig bryter helvetet l\u00f6s. Soldaterna skriker ut order i desperation och r\u00e4dsla, alla avfyrar sina automatgev\u00e4r i blindo i hopp om att f\u00e5 slut p\u00e5 el\u00e4ndet och slutligen tystnar allt, men jag stannar \u00e4nd\u00e5 kvar bakom mitt skydd. Det \u00e4r p\u00e5 riktigt.<\/p>\n

Ungef\u00e4r 15 minuter senare undrar man vad som egentligen h\u00e4nde d\u00e4r p\u00e5 Slussenkontoret hos Dice, f\u00f6r k\u00e4nslan \u00e4r som bortbl\u00e5st och \u00e5terv\u00e4nder aldrig. Den realistiska och s\u00e5rbara st\u00e4mningen byts omedelbart ut mot teknikdemonstrationer, Hollywood-scenarion, \u00f6verdriven machoattityd och trasig bandesign. Kampanjl\u00e4get g\u00f6r misstaget att f\u00f6rs\u00f6ka vara Call of Duty, ett spel som det redan finns flera varianter f\u00f6r mycket av i marknaden men vars produktionsv\u00e4rden ingen besitter. Det \u00e4r s\u00e5ledes ingen id\u00e9 att efterh\u00e4rma CoD, utan snarare att hitta sin egna v\u00e4g. Det \u00e4r precis vad Dice g\u00f6r, men sorgligt nog bara i 15 minuter.<\/p>\n

Men de som f\u00f6ljt serien vet att Battlefield aldrig handlat om ensamspel. Det handlar om virtuell krigsf\u00f6ring med 64 spelare i enorma krigslandskap (24 p\u00e5 konsol), om \u00e5kbara fordon, strategi, samarbete och gemenskap. Battlefield 3 onlinel\u00e4ge \u00e4r fantastiskt. Spelets k\u00e4rnelement best\u00e5r men ett flertal mindre inslag har fixats f\u00f6r att j\u00e4mna till spelupplevelsen. Det \u00e4r otroligt hur Dice lyckats skapa en spelkonceptuell formel som f\u00e5r varje match att k\u00e4nnas som ett individuellt \u00e4ventyr. Eftersom det finns s\u00e5 m\u00e5nga olika s\u00e4tt att spela p\u00e5 – och s\u00e5 m\u00e5nga att spela med – blir inlevelseniv\u00e5n maximal och varenda liv r\u00e4knas. Undermedvetet skapar jag band med fr\u00e4mlingar online n\u00e4r vi likt lamm transporteras mot krigsfronten, n\u00e4r vi som krypskyttar g\u00f6mmer oss bland de avl\u00e4gsna bergen eller n\u00e4r vi med hj\u00e4rtat i halsen vaktar en f\u00f6rsvarspost.<\/p>\n

N\u00e4r jag var barn \u00e4lskade jag och mina v\u00e4nner att leka krig i skogen. Vi var tvungna att l\u00e5ta fantasin fl\u00f6da. Pinnar f\u00f6rvandlades till automatgev\u00e4r, skogen till ett krigslandskap. Battlefield 3 \u00e4r en perfekt avspegling av det imagin\u00e4ra kriget som jag och mina v\u00e4nner bedrev i v\u00e5ra huvuden. Barnet i mig d\u00f6r av lycka.<\/p>\n

Text: Aldo Sartori<\/strong><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om spel<\/a>, Battlefield<\/a>, recension<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Titel: Battlefield 3 Betyg: 4 Utvecklare: Dice Utgivare: Electronic Arts Sverigepremi\u00e4r: Ute nu Det svenska spelundret \u00e4r ett begrepp som formats p\u00e5 senare tid. Med v\u00e4rldsstj\u00e4rnor som Dice och Starbreeze, kompetenta studiorna Avalanche och Paradox, samt en enorm indiescen har Sverige etablerat sig som ett land att r\u00e4kna med inom spelindustrin. Sverige karakt\u00e4riseras av s\u00e5v\u00e4l […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":43856,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16],"tags":[550,12285,12294],"class_list":{"0":"post-43734","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-recension","8":"tag-battlefield","9":"tag-recension","10":"tag-spel","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/43734","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=43734"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/43734\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":43857,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/43734\/revisions\/43857"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/43856"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=43734"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=43734"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=43734"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}