{"id":43712,"date":"2011-11-15T10:14:41","date_gmt":"2011-11-15T09:14:41","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=43712"},"modified":"2011-11-17T21:35:06","modified_gmt":"2011-11-17T21:35:06","slug":"filmrecension-nagon-annanstans-i-sverige","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=43712","title":{"rendered":"Filmrecension: N\u00e5gon annanstans i Sverige"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Titel: N\u00e5gon annanstans i Sverige
\nBetyg: 1
\nVisas under Stockholms Filmfestival 2011, samt ordin\u00e4r biopremi\u00e4r 16 december 2011<\/p>\n

Redan fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan, med de inledande bibliska talen, g\u00f6rs det klart f\u00f6r en att man kommer f\u00e5 bes\u00f6ka en ort av mindre karakt\u00e4r. Vilket i sig \u00e4r en r\u00e4tt s\u00e5 givande tanke, rent inneh\u00e5llsm\u00e4ssigt. Men icke. Man g\u00f6r n\u00e4mligen ingenting mer med den formen, som att p\u00e5visa inst\u00e4ngdhet eller grann(o)s\u00e4mja. Trots att man pratar om en speciell samh\u00f6righet verkar alla vara fr\u00e5nskilda fr\u00e5n varandra, utan n\u00e5gon speciell l\u00e4nk som binder dem samman. Ett mindre samh\u00e4lle framst\u00e5r h\u00e4r som en st\u00f6rre \u00f6 d\u00e4r varje inv\u00e5nare bor l\u00e5ngt ifr\u00e5n varandra och talar olika spr\u00e5k. Det blir allts\u00e5 r\u00e4tt snabbt tydligt att regiss\u00f6ren Kjell-\u00c5ke Andersson har haft ett stort svart h\u00e5l i sin vision (och ironiskt nog l\u00e4ggs det ett helt svart pussel i filmen) och hur den skall gestaltas. Ist\u00e4llet har man tyckts fokusera sig p\u00e5 den sm\u00e5roliga vardagshumorn som \u00e4nd\u00e5 v\u00e4cker filmen till liv.<\/p>\n

Handlingen \u00e4r inte mycket att orda om. N\u00e5gra grupper m\u00e4nniskor gestaltas (halvdant), saker h\u00e4nder precis som det alltid g\u00f6r n\u00e4r livet har sin g\u00e5ng och tillsist sammanstr\u00e5lar de efter en serie h\u00e4ndelser. Man knyter ihop allting i en snygg s\u00e4ck, enligt en s\u00e4ker mall, men g\u00f6r knappast n\u00e5gon \u201dDe ofrivilliga\u201d av det. Verkar bara ha blundat och hoppats p\u00e5 det b\u00e4sta, av en mindre kr\u00e4vande publik. Att man dessutom inte f\u00e5tt ut speciellt mycket ur sina sk\u00e5despelare som Helena Bergstr\u00f6m (som borde f\u00e5 pris f\u00f6r s\u00e4msta gr\u00e5t-prestation i film n\u00e5gonsin), Mikael Persbrandt, Marie Richardson och Bj\u00f6rn Bengtsson g\u00f6r en f\u00f6rv\u00e5nad. Det k\u00e4nns mer som man anv\u00e4nt alla dessa stora namn som imponerande exteri\u00f6r som ska locka publik, inte f\u00f6r sina nuvarande insatser utan f\u00f6r de som varit. De verkar liksom sova genom sina uppl\u00e4sningar, f\u00f6r att vakna till n\u00e5gra korta stunder d\u00e5 och d\u00e5. Sm\u00e5, ointressanta, r\u00f6relser fram\u00e5t. Ett i taget. Eller snarare fem steg bak\u00e5t, tv\u00e5 steg fram. Hade betraktaren till\u00e5tits backa undan lite kanske det hade liknat dans, men nu f\u00e5r publiken ist\u00e4llet allting \u00f6vertydligt presenterad och hela alltet insl\u00e4ngt i ansiktet.<\/p>\n

Men p\u00e5 tal om humor och karakt\u00e4rer, s\u00e5 finns det till r\u00e5ga p\u00e5 allt en konstig kuf som inte verkar ha n\u00e5gon st\u00f6rre roll \u00e4n att dyka upp p\u00e5 fel plats vid fel tidpunkt f\u00f6r att skapa ofrivillig humor. F\u00e5 publiken att skratta lite till. Men inte med honom, utan \u00e5t. Helt avsk\u00e4rmad fr\u00e5n filmens \u00f6 och \u00f6vriga medborgare (s\u00e5 gott som, i alla fall, mot slutet ges han en motspelare) g\u00e5r han bara runt och lyssnar p\u00e5 musik. Har ingen annan roll \u00e4n att bli utskrattad eftersom han \u00e4r konstig med stort k. Men \u00e4ven om man under vissa stunder l\u00e4gger tassen \u00f6ver ansiktet eftersom man sk\u00e4ms \u00f6ver att man \u00e4nd\u00e5 fnissar \u00e5t tokigheterna han hamnar i, \u00e4r det inte bara sv\u00e5rt utan om\u00f6jligt att skaka av sig smakl\u00f6sheten i att sl\u00e4nga med denna outsider just av denna anledning. Inte f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e4rka handlingen utan f\u00f6r att filmen tydligen beh\u00f6vde en clown. S\u00e5 givet \u00e4r ju att vi ska skratta \u00e5t n\u00e5gon som redan \u00e4r utsatt i samh\u00e4llet, som st\u00e5r utanf\u00f6r norm och socialt accepterad plattform. Vilket k\u00e4nns som en mobbnings-mentalitet som snarare h\u00f6r hemma p\u00e5 dagis, men som tyv\u00e4rr f\u00f6ljer med m\u00e5nga vuxna m\u00e4nniskor upp i \u00e5ldrarna. Till jobbet, och tillsist graven. Dit den h\u00e4r filmen b\u00f6r ta sig utan att n\u00e5gonsin passera g\u00e5.<\/p>\n

Text: Fredrik Gertz<\/strong><\/p>\n

<\/object><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Stockholms filmfestival<\/a>, svensk film<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Titel: N\u00e5gon annanstans i Sverige Betyg: 1 Visas under Stockholms Filmfestival 2011, samt ordin\u00e4r biopremi\u00e4r 16 december 2011 Redan fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan, med de inledande bibliska talen, g\u00f6rs det klart f\u00f6r en att man kommer f\u00e5 bes\u00f6ka en ort av mindre karakt\u00e4r. Vilket i sig \u00e4r en r\u00e4tt s\u00e5 givande tanke, rent inneh\u00e5llsm\u00e4ssigt. Men icke. […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":43879,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[2241,3668,5414,5520],"class_list":{"0":"post-43712","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-film","8":"tag-helena-bergstrom","9":"tag-mikael-per","10":"tag-stockholms-filmfestival","11":"tag-svensk-film","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/43712","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=43712"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/43712\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":43880,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/43712\/revisions\/43880"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/43879"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=43712"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=43712"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=43712"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}