Titel: Immortals
\nBetyg: 2
\nSvensk biopremi\u00e4r: 11 november 2011<\/p>\n
\u201dI can’t change the future, but you can.\u201d V\u00e4l valda ord fr\u00e5n karakt\u00e4ren Phaedra (Freida Pinto), som bekr\u00e4ftar vad film- och genusforskare redan h\u00e4vdat. N\u00e4mligen att kvinnliga karakt\u00e4rer inte har ben\u00e4genhet att f\u00f6ra handlingar i film fram\u00e5t p\u00e5 egen hand. Ist\u00e4llet agerar de kurviga st\u00f6dkryckor \u00e5t de haltande manliga huvudkarakt\u00e4rerna.<\/p>\n
Fr\u00e5n feminint objekt till maskulint sexpack. Theseus (Henry Cavill) \u00e4r den stundtals halvnakna bondbastarden som brutalt misshandlar handlingen fram\u00e5t med sina knytn\u00e4var. I andra sidan av boxningsringen finner vi hyperhesa Kung Hyperion (Mickey Rourke), som g\u00e5tt och blivit blodt\u00f6rstig artist. Inte artist som i konstn\u00e4r, utom som i att vilja ha ihj\u00e4l en hel art. Puckat nog sin egen.<\/p>\n
F\u00f6r att fullf\u00f6lja den m\u00e4nskliga f\u00f6rintelsen samlar Hyperion ihop ett g\u00e4ng grekiska hunkar f\u00f6r att ge sig ut och s\u00f6ka efter den legendariska Epirusb\u00e5gen. Det \u00e4r ett vapen som tillverkats uppe i det bl\u00e5 av krigsguden Ares (Daniel Sharman). Med en fasansfull kraft som sl\u00e4pper l\u00f6s h\u00e4mndlystna titaner fr\u00e5n sitt ruttna underjordiska f\u00e4ngelseh\u00e5la. Med det f\u00e5r Hyperion m\u00f6jlighet att utpl\u00e5na s\u00e5v\u00e4l man som Gud.<\/p>\n
Men v\u00e4nta, det \u00e4r inte \u00f6ver \u00e4n! Den halvnakna, sk\u00f6keuppfostrade bondbastarden Theseus visar sig vara lite extra tjenis med Zeus. \u00c5skguden och de \u00f6vriga elva gudarna ligger givetvis inte bara p\u00e5 sina molndivaner och knaprar vindruvor. Hur skulle de kunna g\u00f6ra det n\u00e4r hunk efter hunk tar sig ett dopp i floden Styx? Enligt en ur\u00e5ldrig lag, som borde ha skrivits om f\u00f6r l\u00e4nge sedan, f\u00e5r inte de Olympiska Gudarna l\u00e4gga sig i kriget mellan Kung Hyperion och m\u00e4nskligheten.<\/p>\n
Ist\u00e4llet tar Zeus och pekar ut n\u00e5gon udda filur att r\u00e4dda hans skimrande gudar\u00f6v. Det \u00e4r s\u00e5ledes upp till den goda Theseus att kl\u00e5 den hesa kungen med hunkjuntan. Att grabben sedan slaktar individer i samma takt som Scan trollar fram skinka \u00e4r en annan femma.<\/p>\n
Tack och lov bjuder inte den h\u00e4r filmen enbart p\u00e5 sprucken kokkorv, utan \u00e4ven hutl\u00f6st vackra milj\u00f6er och piskande action. Tarsem Singh, korvfestfixare tillika filmens regiss\u00f6r, tycks n\u00e4mligen ha sneglat lite v\u00e4l intensivt p\u00e5 Zack Snyders rostiga blixtl\u00e5s. F\u00f6r i vilken annan film kan man sk\u00e5da hundratusentals halvnakna, testosteronprimitivt skrikande greker p\u00e5 en och samma sk\u00e4rm? Vad s\u00e4gs om i 300 fr\u00e5n 2007, som redan d\u00e5 k\u00e4ndes otroligt pre-femininitetsv\u00e5g \u00e0 1990-tal.<\/p>\n
Immortals baseras p\u00e5 den grekiska mytologin. Typ. Lite. Eller knappt alls. Filmen k\u00e4nns snarare baserad p\u00e5 en film som \u00e4r baserad p\u00e5 en fiction-bok som inspirerats av grekisk mytologi. Precis som 300 upplever jag Immortals som minst tv\u00e5 decennier efter sin tid, b\u00e5de i sitt manus och k\u00f6nsframf\u00f6rande.<\/p>\n
Av ren tristess f\u00e5r den ledsamma synopsisen mig att vilja \u00e5tervinna mina egna spyor. Bara f\u00f6r att smaks\u00e4tta tungan med n\u00e5got annat \u00e4n denna j\u00e4rnsmakande klisch\u00e9orgie.<\/p>\n
2\/5<\/p>\n
Text: Kerstin Alex<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Titel: Immortals Betyg: 2 Svensk biopremi\u00e4r: 11 november 2011 \u201dI can’t change the future, but you can.\u201d V\u00e4l valda ord fr\u00e5n karakt\u00e4ren Phaedra (Freida Pinto), som bekr\u00e4ftar vad film- och genusforskare redan h\u00e4vdat. N\u00e4mligen att kvinnliga karakt\u00e4rer inte har ben\u00e4genhet att f\u00f6ra handlingar i film fram\u00e5t p\u00e5 egen hand. Ist\u00e4llet agerar de kurviga st\u00f6dkryckor \u00e5t […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":44025,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16],"tags":[1738],"class_list":["post-43521","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-filmfilm","category-filmer","category-recension","tag-filmrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/43521","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=43521"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/43521\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":44027,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/43521\/revisions\/44027"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/44025"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=43521"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=43521"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=43521"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}