Titel: The Art of Getting By
\nBetyg: 1
\nVisas under Stockholms Filmfestival 2011<\/p>\n
Om jag ska r\u00e4kna upp saker som \u00e4r intressanta med den h\u00e4r filmen blir det f\u00e5 fingrar som sticker upp till slut. Persongalleriet \u00e4r knappast n\u00e5gonting att hurra f\u00f6r i alla fall. Speciellt inte om jag t\u00e4nker p\u00e5 huvudpersonen George, som ska framst\u00e5 som en deprimerad ton\u00e5ring som \u00e4r vilse i livet. <\/p>\n
Han k\u00e4nns s\u00e5 falsk att jag n\u00e4stan sk\u00e4ms. N\u00e4r han sl\u00e4nger ur sig dialogtr\u00e4d om hur deprimerad han \u00e4r, hur han inte orkar ta tag i skolan f\u00f6r att vi \u00e4nd\u00e5 ska d\u00f6 snart, k\u00e4nns det s\u00e5 uppl\u00e4st och opersonligt att det bara blir patetiskt. Ena sekunden \u00e4r han livstr\u00f6tt och orkar inte bry sig om n\u00e5gonting, sen piper han som en liten hundvalp n\u00e4r skolans rektor s\u00e4ger \u00e5t honom att sk\u00e4rpa till sig. <\/p>\n
Det enda s\u00e4ttet den h\u00e4r filmen skulle kunna fungera p\u00e5 \u00e4r som en parodi \u00f6ver den amerikanska coming-of-age-filmen, men den k\u00e4nns alldeles f\u00f6r omedveten och starkt f\u00f6rs\u00f6kande att vara n\u00e5gonting mer \u00e4n vad den faktiskt \u00e4r f\u00f6r att jag ens ska kunna ta den seri\u00f6st p\u00e5 det mest komiska viset. Just d\u00e4rf\u00f6r faller den bara platt.<\/p>\n
Handlingen, pojke m\u00f6ter flicka och k\u00e4rlek uppst\u00e5r, k\u00e4nns inte speciellt kreativ och tittaren f\u00f6rst\u00e5r snabbt hur allting kommer utveckla sig. Vilket knappast g\u00f6r det speciellt roligt i biostolen. S\u00e5 varken manus, karakt\u00e4rer eller det rent estetiska g\u00f6r mig motiverad att engagera mig i filmen. Tv\u00e4rtom \u00e4r denna regidebut s\u00e5 svag i sin framst\u00e4llning att det mest liknar ett plagiat i s\u00e5dan stor utstr\u00e4ckning att det sl\u00e5r \u00f6ver till en \u201dNot Another Teen Movie\u201d fast utan den barnsliga humorn. Eller ja, den nattsvarta k\u00e4nslan \u00e4r ju s\u00e5 patetiskt att det p\u00e5 s\u00e4tt och vis blir komiskt hur filmskaparen misslyckats med sina intentioner. Eller huvud taget skapa n\u00e5gonting personligt och eget som kan ge tittarna n\u00e5gonting mer \u00e4n upprepning av filmer vi redan sett. Men det blir liksom aldrig roligt p\u00e5 r\u00e4tt s\u00e4tt. Bara s\u00e5 jag vill l\u00e4gga pannan i djupa veck och g\u00f6mma den i sina h\u00e4nder.<\/p>\n
Det uppenbara slutet och allting som h\u00e4nder mellan det och filmens f\u00f6rsta fem minuter, f\u00e5r en att t\u00e4nka p\u00e5 n\u00e5gonting annat fatalt den lyckas misslyckas med. Musiken. F\u00f6r \u00e4r det n\u00e5gonting genren \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r s\u00e5 \u00e4r det den mysiga indie-musiken s\u00e5dana filmer brukar stoltsera med, men h\u00e4r tycks den lysa med sin fr\u00e5nvaro. Eller s\u00e5 flyter den bara bort i alla icke-detaljer ingen n\u00e5gonsin l\u00e4r bry sig om \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n
Text: Fredrik Gertz<\/strong><\/p>\n