{"id":43175,"date":"2011-11-04T11:58:27","date_gmt":"2011-11-04T09:58:27","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=43175"},"modified":"2011-11-04T11:58:27","modified_gmt":"2011-11-04T09:58:27","slug":"johan-rabaeus-briljerar-i-gregorius-pa-stockholms-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=43175","title":{"rendered":"Johan Rabaeus briljerar i Gregorius p\u00e5 Stockholms stadsteater"},"content":{"rendered":"
\"\"<\/a>
Johan Rabaeus som pastor Gregorius i Gregorius. Foto: Carl Thorborg<\/figcaption><\/figure>\n

Gregorius
\nStockholms stadsteater
\nPremi\u00e4r 29 oktober 2011<\/p>\n

Johan Rabaeus fick st\u00e5ende ovationer av publiken efter sin insats. \u00c4nd\u00e5 var det inte p\u00e5 premi\u00e4ren, d\u00e5 det ju \u00e4r lite l\u00e4ttare att f\u00e5 st\u00e5ende ovationen n\u00e4r halva publiken best\u00e5r av teaterkollegor. Jag hade inte m\u00f6jlighet att g\u00e5 d\u00e5 utan s\u00e5g f\u00f6rest\u00e4llningen veckan efter\u00e5t, p\u00e5 torsdagskv\u00e4llen den 3 november.<\/p>\n

Appl\u00e5derna var v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nta. Johan Rabaeus briljerar i rollen som pastor Gregorius.<\/p>\n

Johan Rabaeus framf\u00f6r Gregorius som bygger p\u00e5 Bengt Ohlssons roman med samma namn som fick Augustpriset 2004. Gregorius \u00e4r pr\u00e4st och en figur ur Hjalmar S\u00f6derbergs Doktor Glas. I S\u00f6derbergs roman \u00e4r Gregorius en elak \u00e4ldre pr\u00e4st som har en ung vacker hustru som han v\u00e5ldf\u00f6r sig p\u00e5. Bengt Ohlsson har valt att skildra h\u00e4ndelserna utifr\u00e5n pastor Gregorius perspektiv. I programbladet f\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen ber\u00e4ttar Bengt Ohlsson att han \u00e4r fascinerad av Hjalmar S\u00f6derbergs Doktor Glas och l\u00e4ser den vartannat \u00e5r. En g\u00e5ng n\u00e4r han l\u00e4ste Doktor Glas fastnade han f\u00f6r ett samtal mellan doktorn och Helga, Gregorius unga hustru. Helga klagar hos doktorn p\u00e5 att hon tvingas ha sex med sin man, pastorn. <\/p>\n

Doktorn fr\u00e5gar henne:
\n– Men s\u00e4g mig, fru Gregorius – har ni aldrig sj\u00e4lv talat med honom om detta? sagt honom hur mycket det pl\u00e5gar er, och bett honom v\u00e4nligt och vackert att skona er?
\n– Jo, en g\u00e5ng har jag bett honom om det. Men han svarade med en f\u00f6rmaning. Han sade att vi inte kunde veta, om inte Gud har f\u00f6r avsikt att sk\u00e4nka oss ett barn, fast vi inte ha f\u00e5tt n\u00e5got hittills, och d\u00e4rf\u00f6r skulle det vara en mycket stor synd om vi slutade upp med det som Gud vill att vi skall g\u00f6ra f\u00f6r att f\u00e5 barn … Och har har kanske r\u00e4tt. Men det \u00e4r s\u00e5 sv\u00e5rt f\u00f6r mig.<\/p><\/blockquote>\n

Bengt Ohlsson ber\u00e4ttar att han f\u00f6rst t\u00e4nkte att Gregorius var en ful fisk, en inpiskad skojare, som skyllde p\u00e5 att han ville ha barn. Men sedan t\u00e4nkte han: vad \u00e4r det som s\u00e4ger att pastor Gregorius inte talar sanning? Att han faktiskt l\u00e4ngtar efter att de ska f\u00e5 ett barn?<\/em><\/p>\n

Det \u00e4r utg\u00e5ngspunkten eller den r\u00f6da tr\u00e5den i pastorns funderingar. Johan Rabaeus bjuder in oss i pastor Gregorius tankev\u00e4rld. F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r en monolog – Rabaeus \u00e4r ensam p\u00e5 scen. Men det blir s\u00e5 mycket mer p\u00e5 tack vare Johan Rabaeus skicklighet som sk\u00e5despelare. Han f\u00e5r oss att uppleva att han \u00e4r pastorn fr\u00e5n tidigt 1900-tal med sitt sirliga, h\u00f6gtravande spr\u00e5k. Han f\u00e5r ocks\u00e5 ocks\u00e5 att de framf\u00f6r oss de m\u00e4nniskor han m\u00f6ter, i de samtal han \u00e5terber\u00e4ttar om de m\u00e4nniskor han tr\u00e4ffar. Han \u00e4r Helga, han \u00e4r Anna, han \u00e4r Annas make, han \u00e4r l\u00e4karen p\u00e5 kurorten, han \u00e4r de olika karakt\u00e4rerna han m\u00f6ter bara genom att l\u00e5ta Gregorius \u00e5terge deras samtal.<\/p>\n

Scenen \u00e4r som en stor yta bakom en scen, fyllt av utrustning f\u00f6r ljud- och bildupptagning. P\u00e5 var sida om scenen st\u00e5r tv-sk\u00e4rmar staplade d\u00e4r Johan Rabaeus\/pastor Gregorius syns, filmade med n\u00e5gra videokameror som st\u00e5r utplacerade p\u00e5 scenytan. L\u00e4ngst fram, h\u00f6gst upp syns fyra stora vita dukar d\u00e4r vi ocks\u00e5 ser vad som sker p\u00e5 scen i direkts\u00e4ndning, ofta i t\u00e4ta n\u00e4rbilder.<\/p>\n

I b\u00f6rjan av f\u00f6rest\u00e4llningen st\u00e5r Johan Rabaeus djupt in p\u00e5 scenen men p\u00e5 de stora sk\u00e4rmarna ser vi honom i n\u00e4rbild. Det blir en fascinerande effekt: var ska vi se, vad vill vi se? Vill vi se sk\u00e5despelaren live p\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll eller vill vi se en bild av honom i n\u00e4rbild? Precis som f\u00f6rest\u00e4llning bjuder in oss p\u00e5 att betrakta och uppleva h\u00e4ndelserna i Doktor Glas p\u00e5 ett nytt s\u00e4tt, ur en annan synvinkel, i ett annat perspektiv, kan vi v\u00e4lja att se det som sker p\u00e5 scen nu p\u00e5 olika s\u00e4tt. <\/p>\n

Johan Rabaeus var verkligen v\u00e4rd de st\u00e5ende ovationerna f\u00f6r sitt s\u00e4tt att framf\u00f6ra Gregorius. Appl\u00e5derna till\u00e4gnas givetvis ocks\u00e5 manusf\u00f6rfattaren och regiss\u00f6ren och alla andra yrkesgrupper som bidragit till f\u00f6rest\u00e4llningen som i en helhet g\u00f6r ett starkt intryck. <\/p>\n

Monologer kan vara kr\u00e4vande f\u00f6r publiken – och dramat om Gregorius, Helga och Doktor Glas \u00e4r en m\u00f6rk ber\u00e4ttelse. Men det \u00e4r s\u00e5 bra presenterat att det inte blir en d\u00f6d minut. Jag sitter som p\u00e5 n\u00e5lar och k\u00e4nner det som att jag \u00e4r d\u00e4r, med i det som h\u00e4nder.<\/p>\n

F\u00f6r att inte bli p\u00e5verkad av andra teaterskribenter har jag undvikit att l\u00e4sa recensioner av f\u00f6rest\u00e4llningen innan jag skrev ner mina tankar. Nu n\u00e4r jag \u00e4r klar ser jag att Lars Ring p\u00e5 SVD upplevde samma sak som jag. Han skriver<\/a>:
\nJohan Rabaeus g\u00f6r en av sina riktigt stora rolltolkningar. Borta \u00e4r alla man\u00e9r, kvar \u00e4r stilla, br\u00e4nnhet ink\u00e4nning. En beh\u00e4rskad men naken f\u00f6rtvivlan, ett \u00f6ppet s\u00e5r p\u00e5 en man som g\u00f6mt sig bakom Bibeln. Runt halsen p\u00e5 honom h\u00e4nger ett silverkors som kastar ut ljusreflexer mot publiken som vassa p\u00e5minnelser om en str\u00e4ng Gud.<\/p>\n

Rabaeus Gregorius ber\u00e4ttar om det regelverk han \u00e4r satt att tro och utf\u00f6ra men ocks\u00e5 om tvivlet som sk\u00e4r honom itu. Rabaeus, ensam p\u00e5 den stora och tomma Klarascenen, trollbinder genom att vara okonstlad, riktad och varierat subtil. <\/em><\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen fick betyg 4 av teatertidningen Nummer.<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om teater<\/a>, recension<\/a>, Johan Rabaeus<\/a>, stockholms stadsteater<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Gregorius Stockholms stadsteater Premi\u00e4r 29 oktober 2011 Johan Rabaeus fick st\u00e5ende ovationer av publiken efter sin insats. \u00c4nd\u00e5 var det inte p\u00e5 premi\u00e4ren, d\u00e5 det ju \u00e4r lite l\u00e4ttare att f\u00e5 st\u00e5ende ovationen n\u00e4r halva publiken best\u00e5r av teaterkollegor. Jag hade inte m\u00f6jlighet att g\u00e5 d\u00e5 utan s\u00e5g f\u00f6rest\u00e4llningen veckan efter\u00e5t, p\u00e5 torsdagskv\u00e4llen den 3 […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[2695,12285,5420,12288],"class_list":["post-43175","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-johan-rabaeus","tag-recension","tag-stockholms-stadsteater","tag-teater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/43175","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=43175"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/43175\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=43175"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=43175"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=43175"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}