{"id":43091,"date":"2011-11-02T23:41:03","date_gmt":"2011-11-02T21:41:03","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=43091"},"modified":"2011-11-02T23:41:03","modified_gmt":"2011-11-02T21:41:03","slug":"eldkvarn-de-beromdas-aveny-nagot-vasentligt-att-saga-40-ar-senare","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=43091","title":{"rendered":"Eldkvarn: De ber\u00f6mdas aveny – N\u00e5got v\u00e4sentligt att s\u00e4ga 40 \u00e5r senare"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Artist: Eldkvarn
\nTitel: De ber\u00f6mdas aveny
\nBetyg: 4
\nUtgivningsdatum: 9 november 2011<\/p>\n

Jag tycker ofta att \u00e4ldre band tenderar att bli en anakronism av sig sj\u00e4lva. De tenderar att bli likt Rolling Stones patetiska i sin str\u00e4van efter att vara \u201dunga\u201d trots dem n\u00e5tt aktningsv\u00e4rd \u00e5lder som motsvarar en m\u00e4nniskas pensionsm\u00e4ssighet. Nu kan ju en pension\u00e4r vara hur pigg som helt, alert fysiskt och psykiskt men n\u00e4r den poserar som ton\u00e5ring och sjunger om ton\u00e5rstr\u00e5nad blir det rent av l\u00f6jligt!<\/p>\n

I fyrtio \u00e5r har Eldkvarn spelat som band. Det \u00e4r nu tre \u00e5r sedan \u201dHunger Hotell\u201d kom och som var en i m\u00e5nga stycken den mest politiska plattan i bandets historia \u2013 ett i mitt tycke m\u00e4sterlig platta. Precis som de f\u00f6reg\u00e5ende \u201dSvart Blogg\u201d och Atlantis\u201d, den senare kanske \u00e4n mer politisk \u00e4n Hunger Hotell. En r\u00e4cka utm\u00e4rkta plattor fr\u00e5n ett deprimerande 2000-tal. Under tiden som g\u00e5tt har Plura sysslat med lite av varje, kokb\u00f6cker, TV-program och Gud vet allt men ocks\u00e5 spelat ute en hel del. Gruppen har till och med f\u00f6r\u00e4rats en plakett utanf\u00f6r Caf\u00e9 Broadway i Norrk\u00f6ping.<\/p>\n

Nu \u00e4r Eldkvarn i allt v\u00e4sentligt Pluras, Carlas och Tonys men framf\u00f6rallt Pluras skapelse och det \u00e4r tydligt p\u00e5 den nya plattan \u201dDe ber\u00f6mdas Aveny\u201d som sl\u00e4pps den 9 november. Det kanske m\u00e4rks mer \u00e4n p\u00e5 l\u00e4nge f\u00f6r de sp\u00e5r som fastnar i bakhuvudet \u00e4r inte de som Carla har solopositionen p\u00e5 utan de skiljer ut sig p\u00e5 ett s\u00e4tt som g\u00f6r Pluras l\u00e5tar \u00e4n mer Eldkvarns gestalt.<\/p>\n

Det finns ett starkt drag av vemod, som inte finns hos Carla, och det m\u00e4rks att Plura bakom gam\u00e4ngen, den glade partypolaren, g\u00f6mmer det sig en man som ser livet har kommit \u00f6ver sitt middagskr\u00f6n och nu b\u00e4r det utf\u00f6r. Det \u00e4r en mogen platta som lyssnaren m\u00f6ter \u2013 en platta d\u00e4r texterna har den avg\u00f6rande betydelsen f\u00f6r upplevelsen. Det \u00e4r ingen platta att dansa till utan en platta att reflektera med.<\/p>\n

Jag \u00e4r glad \u00f6ver att det saknas bitterhet i Pluras texter som annars \u00e4r s\u00e5 vanligt hos \u00e4ldre l\u00e5tskrivare och poeter och den helt akustiska \u201dS\u00e5ng fr\u00e5n Koster\u201d tillh\u00f6r bland det mest poetiska som han \u00e5stadkommit under alla dessa \u00e5r. H\u00e4r finns t.o.m. en \u201dScott Walkerish \u201dtango d\u00e4r Plura sjunger \u201dp\u00e5 andra sidan regnet\u201d \u2013 en textrad som l\u00e4mnar mycket till tolkning. I \u201droadmovien\u201d \u201dL\u00e5t det rulla\u201d menar han att en man i \u201ddin \u00e5lder f\u00e5r g\u00f6ra en blunder\u201d \u2013 adressen \u00e4r tydlig men samtidigt dubbelbottnad. K\u00e4rleken \u00f6vervinner problemen som livet och tillf\u00e4lliga svagheten orsakar \u00e4r s\u00e5ngens budskap.<\/p>\n

M\u00e5h\u00e4nda \u00e4r inte \u201dDe ber\u00f6mdas Aveny\u201d en lika genomgjuten platta, inte riktigt lika \u201dhel\u201d som de tidigare som de tre senaste men fortfarande \u00e4r den v\u00e4sentligt b\u00e4ttre \u00e4n det mesta som ges ut p\u00e5 svenska och av svenska band. Det svenska spr\u00e5ket \u00e4r en h\u00e5rd domare och alltf\u00f6r m\u00e5nga ambitioner att skriva bra texter p\u00e5 v\u00e5rt spr\u00e5k fallerar d\u00e5 textf\u00f6rfattarna faller i den engelska f\u00e4llan och blir bara banalt och \u00e4n v\u00e4rre patetiskt.
\nEldkvarn, Plura och Carla undviker detta med bravur och trots bandet har en medel\u00e5ldern p\u00e5 sitt samvete, eller kanske just d\u00e4rf\u00f6r, \u00e4n en g\u00e5ng skapar Eldkvarn en utm\u00e4rkt platta \u00e4ven om den inte har riktigt samma gedigna helhet som de senaste men de har ocks\u00e5 varit exceptionella i sin kvalitet.<\/p>\n

I \u201dDen sorgeliga orkestern\u201d finner lyssnaren en central strof som egentligen sammanfattar det hela \u201ddricker mig till s\u00f6mn\/vi spelar inte till fest l\u00e4ngre\/jag \u00e4r tr\u00f6tt nu\u201d. En central och ackurat beskrivning av Eldkvarns, Pluras och den \u00e5ldrande mannens sinnest\u00e4mning. Men ocks\u00e5 en m\u00e5lande t\u00e4nkv\u00e4rd beskrivning av \u201dDe ber\u00f6mdas Aveny\u201d. Det \u00e4r fascinerande att se Eldkvarn har n\u00e5got v\u00e4sentligt att ber\u00e4tta 40 \u00e5r senare medan de flesta andra borde h\u00e5lla k\u00e4ften ist\u00e4llet.<\/p>\n

Text: Ingemar E. L. G\u00f6ransson, frilansjournalist<\/strong><\/p>\n