{"id":43077,"date":"2011-11-02T23:34:12","date_gmt":"2011-11-02T21:34:12","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=43077"},"modified":"2011-11-02T23:34:12","modified_gmt":"2011-11-02T21:34:12","slug":"blev-det-inte-mer-an-sahar-vagad-komedi-om-livet-kring-40-pa-stockholms-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=43077","title":{"rendered":"Blev det inte mer \u00e4n s\u00e5h\u00e4r? &#8211; v\u00e5gad komedi om livet kring 40 p\u00e5 Stockholms stadsteater"},"content":{"rendered":"<figure id=\"attachment_43088\" aria-describedby=\"caption-attachment-43088\" style=\"width: 300px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/11\/blevdetinte.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/11\/blevdetinte-300x199.jpg\" alt=\"\" title=\"blevdetinte\" width=\"300\" height=\"199\" class=\"size-medium wp-image-43088\" \/><\/a><figcaption id=\"caption-attachment-43088\" class=\"wp-caption-text\">Fotograf\tCarl Thorborg Bildtext\tHenrik Norl\u00e9n, Katharina Cohen, Emil Alm\u00e9n och Sanna Krepper i Blev det inte mer \u00e4n s\u00e5h\u00e4r? Urpremi\u00e4r p\u00e5 Lilla scenen 2 november.<\/figcaption><\/figure>\n<p>Blev det inte mer \u00e4n s\u00e5h\u00e4r?<br \/>\nStockholms stadsteater<br \/>\nPremi\u00e4r 2 november 2011<\/p>\n<p>En ren tom scen med vita v\u00e4ggar, illavarslande hotfull musik och fyra nakna m\u00e4nniskor m\u00f6tte oss n\u00e4r vi kom in i salongen p\u00e5 Stockholms stadsteaters lilla scen p\u00e5 premi\u00e4ren av &#8221;Blev det inte mer \u00e4n s\u00e5h\u00e4r?&#8221;<\/p>\n<p>Fyra fyrtio\u00e5ringar, tv\u00e5 m\u00e4n och tv\u00e5 kvinnor, tv\u00e5 par med barn och hus, har b\u00f6rjat tappa gl\u00e4djen och lusten i sina f\u00f6rh\u00e5llanden.<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen b\u00f6rjar med att de fyra karakt\u00e4rerna Mats och Caroline, Malena och Viktor, st\u00e5r hela nakna. Mats (spelas av Emil Alm\u00e9n) undrar om Caroline (spelad av Katharina Cohen) \u00e4r sur.<br \/>\n&#8221;Nej&#8221;, hon \u00e4r inte sur. Bara tr\u00f6tt. Tr\u00f6tt p\u00e5 Mats, tr\u00f6tt p\u00e5 barnen, tr\u00f6tt p\u00e5 huset, tr\u00f6tt p\u00e5 sig sj\u00e4lv och sin kropp efter att i m\u00e5nga \u00e5r bara varit mamma och inte k\u00e4nt sig uppskattad av Mats som kvinna.<\/p>\n<p>Mats och Caroline har fastnat i en f\u00e4lla som f\u00f6rst\u00e5r samlivet f\u00f6r m\u00e5nga, m\u00e5nga par. De kan var hur f\u00f6r\u00e4lskade som helst n\u00e4r de tr\u00e4ffas och f\u00e5r barn, men s\u00e5 har de ingen som kan ta hand om barnen \u00e5t dem och de f\u00e5r aldrig n\u00e5gon tid f\u00f6r sig sj\u00e4lva som par, som man och kvinna.<\/p>\n<p>Deras v\u00e4nner Viktor och Malena har ocks\u00e5 hamnat i en kris i sitt f\u00f6rh\u00e5llande. B\u00e5da paren b\u00f6rjar g\u00e5 i parterapi f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka r\u00e4dda sina f\u00f6rh\u00e5llanden.<\/p>\n<p>Blev det inte mer \u00e4n s\u00e5h\u00e4r? \u00e4r en l\u00e4ttsam betraktelse \u00f6ver livet kring fyrtio, n\u00e4r den stora f\u00f6r\u00e4lskelsen flammat \u00f6ver och den mer djupare k\u00e4rleken ska ha satt sig. Det \u00e4r dock s\u00e5 l\u00e4tt att f\u00f6rlora k\u00e4rleken, det \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00e5 f\u00f6r\u00e4lskelsen att f\u00f6rdjupas och bli en k\u00e4rlek livet ut.<\/p>\n<p>En del del premi\u00e4rpubliken tj\u00f6t av skratt av de tr\u00e4ffs\u00e4kra dialogerna. M\u00e5nga k\u00e4nner s\u00e4kert igen sig. Jonna Nordenski\u00f6ld som regisserat och skrivit manus har lyckats f\u00e5nga mycket som m\u00e5nga kan k\u00e4nna igen sig i. De fyra karakt\u00e4rerna \u00e4r r\u00e4tt vanliga m\u00e4nniskor, inga karikatyrer utan bara lite l\u00e4tt omformade f\u00f6r scenen. Det var nog ett sk\u00e4l till att s\u00e5 m\u00e5nga skrattade s\u00e5 gott, de kunde k\u00e4nna igen sig och v\u00e4nner.<\/p>\n<p>En bit in i f\u00f6rest\u00e4llningen kl\u00e4r sk\u00e5despelarna p\u00e5 sig ungdomligare kl\u00e4der och pl\u00f6tsligt f\u00e5r vi se hur allt b\u00f6rjade, n\u00e4r de i trettio\u00e5rs\u00e5ldern m\u00f6ttes, upplevde att de hade tr\u00e4ffat sitt livs k\u00e4rlek och skaffade barn. Den kanske roligaste delen var n\u00e4r de g\u00e5tt ytterligare n\u00e5gra \u00e5r och <figure id=\"attachment_43089\" aria-describedby=\"caption-attachment-43089\" style=\"width: 300px\" class=\"wp-caption alignright\"><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/11\/blevdetinte2.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/11\/blevdetinte2-300x199.jpg\" alt=\"\" title=\"blevdetinte2\" width=\"300\" height=\"199\" class=\"size-medium wp-image-43089\" \/><\/a><figcaption id=\"caption-attachment-43089\" class=\"wp-caption-text\">Foto: Carl Thorborg<\/figcaption><\/figure>scenen f\u00f6rvandlats till ett stort lekrum och de lagar mat med leksaksspis och k\u00f6r bil med leksaksbil och sitter p\u00e5 kontor och r\u00e4knar med leksaker. Arbetslivet och karri\u00e4ren f\u00e5r sina r\u00e4tta proportioner ur ett livsperspektiv n\u00e4r det fina kontoret \u00e4r en lekplats.<\/p>\n<p>Blev det inte mer \u00e4n s\u00e5h\u00e4r? \u00e4r en rolig f\u00f6rest\u00e4llning som s\u00e4tter ig\u00e5ng tankarna och b\u00f6r kunna vara en bra start f\u00f6r fortsatta diskussioner och samtal kring livet och samspelet mellan en man och en kvinna som bildar familj. F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r en timme och en kvart, utan paus, en bra l\u00e4ngd f\u00f6r att kunna forts\u00e4tta diskutera pj\u00e4sen efter\u00e5t \u00f6ver en kopp te eller en \u00f6l eller n\u00e5got annat.<\/p>\n<p>Jag var nog inte den enda som undrade hur sk\u00e5despelarna f\u00e5tt modet att st\u00e5 helt nakna p\u00e5 scen och ocks\u00e5 forts\u00e4tta spela nakna en bra bit in i f\u00f6rest\u00e4llningen. Starkt och modigt. <\/p>\n<p>Regiss\u00f6ren Jonna Nordenski\u00f6ld \u00e4r sj\u00e4lv i fyrtio\u00e5rs\u00e5ldern och hon s\u00e4ger i ett pressmeddelande:<\/p>\n<p>? Den h\u00e4r pj\u00e4sen skrev jag f\u00f6r att det \u00e4r n\u00e5got jag sj\u00e4lv vill se och som inte finns p\u00e5 v\u00e5ra teaterscener. Jag och alla runt mig har fyllt 40 \u00e5r, vilket k\u00e4nns som att passera en gr\u00e4ns. Vid fyrtio inser man att man inte kommer att hinna med allt, att man b\u00f6rjar f\u00e5 br\u00e5ttom med vissa val i livet. Ens mest attraktiva \u00e5r p\u00e5 arbets- fertilitets- och parmarknaden \u00e4r \u00f6ver. Det \u00e4r nu vi klipper oss i en kort frisyr eller skaffar lugg ? d\u00e5 syns inte rynkorna i pannan, s\u00e4ger Jonna Nordenski\u00f6ld.<\/p>\n<p><strong>F\u00f6rest\u00e4llningsfakta:<\/strong><br \/>\nDe tv\u00e5 paren i &#8221;lev det inte mer \u00e4n s\u00e5h\u00e4r?&#8221; g\u00f6rs av Henrik Norl\u00e9n och Sanna Krepper, Katharina Cohen och Emil Alm\u00e9n.<\/p>\n<p>? N\u00e4r man har sm\u00e5barn \u00e4r det l\u00e4tt h\u00e4nt att man l\u00e4gger relationen p\u00e5 is f\u00f6r att hinna med barnen och allt annat som karri\u00e4r och v\u00e4nner. N\u00e4r man kommer ut p\u00e5 andra sidan s\u00e5 tittar man p\u00e5 varandra och undrar vem \u00e4r det d\u00e4r, med kulmage och utan h\u00e5r? Och nu har man pl\u00f6tsligt tid f\u00f6r varandra igen.<\/p>\n<p>Fakta om Jonna Nordenski\u00f6ld:<br \/>\nJonna Nordenski\u00f6lds f\u00f6rsta upps\u00e4ttning p\u00e5 Stockholms stadsteater var Betongsocker och f\u00f6rortsmys (2005) som hon b\u00e5de skrev och regisserade. D\u00e4refter har hon med stor framg\u00e5ng dramatiserat och regisserat m\u00e5nga rosade pj\u00e4ser f\u00f6r barn och ungdomar h\u00e4r bland annat Astrid Lindgrens Allrak\u00e4raste syster (2006) och Pippi L\u00e5ngstrump &#8211; v\u00e4rldens starkaste (2007), Anne Franks dagbok (2008) och Staffan Westerbergs Ett litet dr\u00f6mspel (2009). Jonna har \u00e4ven skrivit operalibretton och pj\u00e4ser f\u00f6r TV. Jonna Nordenski\u00f6lds slutproduktion p\u00e5 DI P\u00e4ls\u00e4nglar gjorde stor succ\u00e9 p\u00e5 Dramaten \u00e5r 2000. Samma \u00e5r bel\u00f6nades hon med Deutscher Kindertheaterpreis f\u00f6r hennes barnpj\u00e4s Jonna Ponna! och 2001 med Lilla kritikerpriset 2001 f\u00f6r En \u00e4ldre herre p\u00e5 6 \u00e5r. 2007 nominerades hon till barnteaterorganisationen Assitejs pris \u201dInternational Award for Artistic Excellence\u201d. Jonna har \u00e4ven skrivit en serie barnb\u00f6cker om \u201dFia\u201d f\u00f6r Bonnier Carlsen. Blev det inte mer \u00e4n s\u00e5h\u00e4r? \u00e4r Jonna Nordenski\u00f6lds f\u00f6rsta vuxenpj\u00e4s.<\/p>\n<p>L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/teater\" rel=\"tag\">teater<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/recension\" rel=\"tag\">recension<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/Stockholms+stadsteater\" rel=\"tag\">Stockholms stadsteater<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/naken\" rel=\"tag\">naken<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Blev det inte mer \u00e4n s\u00e5h\u00e4r? Stockholms stadsteater Premi\u00e4r 2 november 2011 En ren tom scen med vita v\u00e4ggar, illavarslande hotfull musik och fyra nakna m\u00e4nniskor m\u00f6tte oss n\u00e4r vi kom in i salongen p\u00e5 Stockholms stadsteaters lilla scen p\u00e5 premi\u00e4ren av &#8221;Blev det inte mer \u00e4n s\u00e5h\u00e4r?&#8221; Fyra fyrtio\u00e5ringar, tv\u00e5 m\u00e4n och tv\u00e5 kvinnor, [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[3910,12285,5420,12288],"class_list":["post-43077","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-naken","tag-recension","tag-stockholms-stadsteater","tag-teater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/43077","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=43077"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/43077\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=43077"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=43077"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=43077"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}