{"id":43059,"date":"2011-11-01T16:38:55","date_gmt":"2011-11-01T14:38:55","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=43059"},"modified":"2011-11-01T16:38:55","modified_gmt":"2011-11-01T14:38:55","slug":"laura-veirs-tumble-bee-ar-lika-sockersott-som-det-later","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=43059","title":{"rendered":"Laura Veirs: Tumble Bee, \u00e4r lika sockers\u00f6tt som det l\u00e5ter"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Artist: Laura Veirs
\nTitel: Tumble Bee
\nBetyg: 3
\nUtgivningsdatum: 8 November<\/p>\n

Laura Veirs \u00e4r relativt ok\u00e4nd f\u00f6r Sverige, dock inte f\u00f6r mig. F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6rde henne, var n\u00e4r jag k\u00f6pte eller fick (minns ej) hennes n\u00e4st-nyaste album Saltbreakers (sl\u00e4pptes 2007) f\u00f6r ett par \u00e5r sedan och fastnade direkt. Jag vet n\u00e4stan ingen s\u00f6tare musik \u00e4n hennes. Hennes oskyldiga och v\u00e4nliga sound p\u00e5minner lite om n\u00e5gon som inte vill v\u00e4xa upp, men inte p\u00e5 ett d\u00e5ligt s\u00e4tt. <\/p>\n

Med sig har hon genom \u00e5ren haft sin producent och make Tucker Martine. Laura Veirs har nu sl\u00e4ppt sitt nya, \u00e5ttonde album som heter Tumble Bee och \u00e4r lika sockers\u00f6tt som det l\u00e5ter. <\/p>\n

S\u00e5ngerna p\u00e5 albumet \u00e4r hennes egna versioner p\u00e5 \u00e4ldre barnvisor fr\u00e5n Amerika, d\u00e4r hon \u00e4ven \u00e4r verksam och f\u00f6dd. Artisten och hennes make har \u201den relativt ny unge\u201d (enligt hennes hemsida) och ber\u00e4ttar \u00e4ven att mycket av sin inspiration f\u00f6r albumet \u00e4r h\u00e4mtat just fr\u00e5n hennes moderskap. N\u00e4r hon ins\u00e5g att det var en barnskiva med \u00e4ldre folks\u00e5nger hon ville spela in, researchade hon och hennes make genom att lyssna p\u00e5 hundratals s\u00e5nger fr\u00e5n Anthology of American Folk Music och v\u00e4lja ut de s\u00e5nger som b\u00e4st passade henne. <\/p>\n

P\u00e5 skivan har Laura Veirs tagit in flera stora musiker inom folkrockscenen, s\u00e5som Colin Meloy (Decemberists), Jim James (My Morning Jacket), Bela Fleck och Brian Blade (Bob Dylans trummis). N\u00e4r jag sj\u00e4lv lyssnar p\u00e5 Tumble Bee v\u00e4cks det modersk\u00e4nslor i mig, och framf\u00f6r mig f\u00e5r jag en mental bild av massa sm\u00e5 ungar som springer runt och \u00e4r nersmutsade, gr\u00e4sfl\u00e4ckade och lyckliga f\u00f6r att sedan springa in i sitt trygga bo och bli matade, allt till Tumble Bee. Om jag sj\u00e4lv hade ett barn skulle jag spela skivan f\u00f6r dem, \u00e4ven fast de inte f\u00f6rstod ett dyft om vad som sas p\u00e5 skivan, men st\u00e4mningen i musiken \u00e4r s\u00e5 s\u00f6t och kommer passa varenda unge, v\u00e4rlden \u00f6ver. Om du inte har barn\/\u00e4r ett barn kan jag \u00e4ven rekommendera skivan som en typisk \u201dkv\u00e4llsskiva\u201d till l\u00e4sning eller andra avkopplade aktiviteter, kanske en kopp th\u00e9? <\/p>\n

Text: Lottie Andersson<\/strong><\/p>\n