{"id":42929,"date":"2011-10-28T13:03:02","date_gmt":"2011-10-28T11:03:02","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=42929"},"modified":"2011-11-19T11:05:26","modified_gmt":"2011-11-19T11:05:26","slug":"uncharted-3-drakes-deception-matineaventyret-fortsatter-att-imponera","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=42929","title":{"rendered":"Uncharted 3: Drake&#8217;s Deception &#8211; matin\u00e9\u00e4ventyret forts\u00e4tter att imponera"},"content":{"rendered":"<p>Titel: Uncharted 3: Drake\u2019s Deception<br \/>\nBetyg: 5<br \/>\nUtvecklare: Naughty Dog<br \/>\nDistribut\u00f6r: Nordisk Film<br \/>\nFormat: Playstation 3<br \/>\nSverigepremi\u00e4r: 2 november 2011<\/p>\n<p>\u00c4ventyrsgenren har genomg\u00e5tt ett k\u00f6nsbyte. Lara Croft har tappat sina br\u00f6st och inte bara odlat ett manligt k\u00f6nsorgan, utan \u00e4ven en mer inbjudande personlighet. Hon heter numera Nathan Drake och \u00e4r hyllad huvudkarakt\u00e4r i en av Playstation 3:s hetaste konsolmonogama spelserier.<\/p>\n<p>Vad vet jag om Tomb Raider och Lara? Hon pl\u00e5gas av sin mors d\u00f6d, svingar i lianer och har enorma br\u00f6st. Hon \u00e4r sur och stel. Hon \u00e4r fr\u00f6ken korrekt och perfekt. Lustigt nog \u00e4r det precis s\u00e5 jag skulle beskriva mig sj\u00e4lv. Nathan, \u00e5 andra sidan, f\u00e5r mycket mer utrymme f\u00f6r sin personlighet.<\/p>\n<p>Inspirerad av sk\u00e5despelaren Harrison Ford och Jackass-stj\u00e4rnan Johnny Knoxville l\u00e5ter han f\u00f6rvisso vanilj och blas\u00e9. Jag borde inte gilla Nathan, just f\u00f6r att han skulle kunna vara vilken vit antihj\u00e4lte som helst. Men jag \u00e4lskar honom, av den simpla anledningen att han inte \u00e4r det. Han \u00e4r v\u00e4l medveten om de bisarra situationer han hamnar i. Han har syrlig humor, men \u00e4r inte elak. Han g\u00f6r bort sig, men \u00e4r inte dum. Till skillnad fr\u00e5n sexualiserade Lara har Nathan en sexualitet som \u00e4r en del av Uncharteds ber\u00e4ttelsepussel.<\/p>\n<p>T\u00e4nk att en nallebj\u00f6rnsfabrik som Naughty Dog skulle sy ihop en BRA version av Indiana Jones. Med Jak and Daxter och Crash Bandicoot i leksaksl\u00e5dan verkade det inte sannolikt. Men de lyckades! Serien \u00e4r en smaskig potpurri av plattform, \u00e4ventyr och tredjepersonsskjutare. Den har i sin fullaste action\u00e4ventyrlighet tagit mig fr\u00e5n Stilla havet till Nepal, i jakten p\u00e5 jordens bortgl\u00f6mda skatter.  Nu styr Uncharted 3: Drake&#8217;s Deception kartan mot sandens Atlantis. Som jag har l\u00e4ngtat!<\/p>\n<p>N\u00e4r Uncharted 2: Among Theives smekte mina \u00f6gon f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen kunde jag inte f\u00f6rst\u00e5 hur n\u00e5gon, n\u00e5gonsin, kunnat g\u00f6ra en s\u00e5 pass full\u00e4ndad \u00e4ventyrsber\u00e4ttelse. Spelvariationen, milj\u00f6bytena, den perfekta balansen mellan action och \u00e4ventyr. F\u00f6r att inte gl\u00f6mma dialogerna och humorn som fick t\u00e5rarna att spruta \u00e5t alla h\u00e5ll. \u00c4ven denna g\u00e5ng skakade jag av f\u00f6rv\u00e4ntan n\u00e4r den v\u00e4lgjorda \u00f6ppningsscenen drogs ig\u00e5ng i Drake&#8217;s Deception. Men jag kunde \u00e4nd\u00e5 inte sluta oroa mig \u00f6ver att spelet skulle f\u00e5 sv\u00e5rt att toppa en redan uppn\u00e5dd perfektion.<\/p>\n<p>Och visst \u00e4r det s\u00e5. Det \u00e4r snyggare \u00e4n n\u00e5gonsin, dialogerna \u00e4r lika vassa som vanligt, Nolan North g\u00f6r en fantastiskt bra tolkning av Nathan, som vanligt. Men n\u00e4r extraordin\u00e4ra milj\u00f6er finns bakom kr\u00f6ken, ser jag Nathan hukandes bakom en gr\u00e5 stenh\u00f6g. \u00c4ven om det blir b\u00e4ttre, mycket b\u00e4ttre, f\u00f6rv\u00e5nas jag \u00f6ver f\u00f6rsta speldelens milj\u00f6val. N\u00e4r Naughty Dog kan sl\u00e4nga ihop vilken exotisk plats som helst, n\u00e4r de har gjort det tidigare, bjuds det ist\u00e4llet p\u00e5 ytterst tr\u00e5kiga tunnlar och andefattiga slott. Grafiken \u00e4r s\u00e5 snygg att det rinner saliv fr\u00e5n mungipan, vilket till en b\u00f6rjan nyttjas med sn\u00e5lhet.<\/p>\n<p>Men det g\u00f6r givetvis att undantagen lyser klarare. Milj\u00f6variationer har det inte sn\u00e5lats med denna g\u00e5ng heller. \u00c4ven om Among Thieves milj\u00f6er k\u00e4nns mer unika \u00e4r omgivningen v\u00e4ldigt levande \u00e4ven h\u00e4r. N\u00e4r hus rasar samman tvingas Nathan s\u00f6ka nya utrymningsalternativ. Det g\u00f6r upplevelsen mer realistisk. Ingenting \u00e4r en sj\u00e4lvklarhet i Uncharted 3. F\u00f6rst n\u00e4r tre utg\u00e5ngar brinner och en trappa brakar ihop uppt\u00e4cks en kl\u00e4tterv\u00e4gg som tar honom upp\u00e5t. <\/p>\n<p>D\u00e4remot kan det osj\u00e4lvklara vara annat \u00e4n roligt, snarare schizofrent. Ibland k\u00e4nns det n\u00e4mligen som att Nathan styrs av n\u00e5gon annan. Kanske rentav av sig sj\u00e4lv? \u00c4ven om interaktionen mellan   honom och milj\u00f6erna k\u00e4nns mer spontana \u00e4n tidigare, g\u00e5r inte min och spelets vilja alltid hand i hand. Nathan springer, hoppar och smyger sig dit spelet vill. Vare sig man vet \u00e5t vilket h\u00e5ll man ska springa eller ej g\u00f6rs valet \u00e5t en.<\/p>\n<p>Aprop\u00e5 hand i hand l\u00e4ggs det mer vikt p\u00e5 knytn\u00e4vsaction och vapenhantering \u00e4n tidigare. Eldstrider och smygmoment \u00e4r mer koncentrerade och utdragna \u00e4n vad ad\/hd-\u00e4ventyraren i mig orkar med. Addera den schizofrena kontrollen, och s\u00e5 k\u00e4nns det som att b\u00e5de Drake&#8217;s Fortune och Among Thieves var mer l\u00e4ttsm\u00e4lt och intresseslukande.<\/p>\n<p>Skjutmomenten borde egentligen inte klankas ner p\u00e5. De beh\u00f6vs och har varit trevlig i lagom doser, och med kryddig humor f\u00f6r att kunna sv\u00e4lja alla kulor. Men det \u00e4r \u00e4ventyrsdelen och de unika milj\u00f6erna jag avgudat med Uncharted-serien. D\u00e4rf\u00f6r blev starten med de gr\u00e5a, bl\u00f6ta stenv\u00e4ggarna lite av en besvikelse.<\/p>\n<p>Tomb Raider skulle kunna l\u00e4ra sig en hel del av sin genre-lillebror. Som att ge mer utrymme f\u00f6r sin huvudkarakt\u00e4rs k\u00e4nslor, det f\u00f6rtj\u00e4nar Lara. Uncharted 3: Drake&#8217;s Deception \u00e4r ett saftigt action\u00e4ventyr med lika fantastiska karakt\u00e4rer som milj\u00f6er. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r det inte lika vasst och fr\u00e4scht som Among Theives. Trots detta f\u00f6rtj\u00e4nar det  h\u00f6gsta betyg, bara f\u00f6r att f\u00f6reg\u00e5ngaren f\u00f6rtj\u00e4nar mer, bara f\u00f6r att Uncharted \u00e4r den b\u00e4sta action\u00e4ventyrsserien jag n\u00e5gonsin upplevt.<\/p>\n<p><strong>Text: Kerstin Alex<\/strong><\/p>\n<p>L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/Drake%27s+Deception\" rel=\"tag\">Drake&#8217;s Deception<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/spel\" rel=\"tag\">spel<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/spelrecension\" rel=\"tag\">spelrecension<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Titel: Uncharted 3: Drake\u2019s Deception Betyg: 5 Utvecklare: Naughty Dog Distribut\u00f6r: Nordisk Film Format: Playstation 3 Sverigepremi\u00e4r: 2 november 2011 \u00c4ventyrsgenren har genomg\u00e5tt ett k\u00f6nsbyte. Lara Croft har tappat sina br\u00f6st och inte bara odlat ett manligt k\u00f6nsorgan, utan \u00e4ven en mer inbjudande personlighet. Hon heter numera Nathan Drake och \u00e4r hyllad huvudkarakt\u00e4r i en [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16],"tags":[1362,12294,5307],"class_list":{"0":"post-42929","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"tag-drakes-deception","8":"tag-spel","9":"tag-spelrecension-2","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/42929","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=42929"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/42929\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":44158,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/42929\/revisions\/44158"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=42929"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=42929"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=42929"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}