{"id":42640,"date":"2011-10-22T00:29:30","date_gmt":"2011-10-21T22:29:30","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=42640"},"modified":"2011-10-22T00:29:30","modified_gmt":"2011-10-21T22:29:30","slug":"rusa-ivag-till-stadsteaterns-%e2%80%9dkomma-rusande%e2%80%9d","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=42640","title":{"rendered":"Rusa iv\u00e4g till Stadsteaterns \u201dKomma rusande\u201d"},"content":{"rendered":"<figure id=\"attachment_42642\" aria-describedby=\"caption-attachment-42642\" style=\"width: 300px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/10\/kommarusande.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/10\/kommarusande-300x199.jpg\" alt=\"\" title=\"kommarusande\" width=\"300\" height=\"199\" class=\"size-medium wp-image-42642\" \/><\/a><figcaption id=\"caption-attachment-42642\" class=\"wp-caption-text\">Kajsa Reingardt och Bernard Cauchard i Komma rusande. Foto: Carl Thorborg<\/figcaption><\/figure>\n<p>\u201dKomma rusande\u201d<br \/>\nStadsteatern, Bryggan<br \/>\nRegi Birgitta Egerbladh<br \/>\nText Sara Mannheimer<br \/>\nPremi\u00e4r 21 oktober 2011<\/p>\n<p>Kvinnan som spelas av Kajsa Reingardt vill komma rusande. Hon vill \u00e5terigen komma rusande mot k\u00e4rleken och m\u00f6tas mitt p\u00e5 en bro. D\u00e4r vill hon dras likt en magnet till sin k\u00e4rlek, i mitten av allt &#8211; d\u00e4r upphetsning och elektricitet r\u00e5der. Men efter ett tag b\u00f6rjar de att veckla in sig i varandra. Det \u00e4r fr\u00e5n och med d\u00e5 som saker och ting b\u00f6rjar bli allt mer invecklade&#8230;<\/p>\n<p>Det m\u00e4rks att texten har f\u00e5tt v\u00e4xa fram under skapelseprocessen i ett n\u00e4ra samarbete med ensemblen. Det finns ett naturligt fl\u00f6de i f\u00f6rest\u00e4llningen d\u00e4r dans och teater \u00e4r integrerade med varandra. Regiss\u00f6ren och koreografen Birgitta Egerbladh f\u00e5r dansteaterns tv\u00e5 sammansatta ord att sammansm\u00e4lta till ett. <\/p>\n<p>De tv\u00e5 sk\u00e5despelarna Kajsa Reingardt och Bernard Cauchard, \u00e4r mycket samspelta. Kvinnan och mannen \u00e4r varandras motpoler som lyfter varandra och tillsammans blir karakt\u00e4rerna dynamiska. <\/p>\n<p>Liksom mannen och kvinnans uttryckss\u00e4tt \u00e4r i kontrast till varandra, \u00e4r likas\u00e5 koreografi, kostym och scenografi fyllda med kontraster. Scenografin \u00e4r enkel, stilren och ger all plats \u00e5t sk\u00e5despelarna.  P\u00e5 scenen finns ett par stolar och ett bord. Endast en vit bordsduk bryter av fr\u00e5n det i \u00f6vrigt svarta rummet. <\/p>\n<p>Kostymen best\u00e5r n\u00e4stan enbart av svarta tyger. Kvinnan b\u00e4r en svart l\u00e5ngkl\u00e4nning och mannen en svart frack men hans vita skjorta \u00e4r en kontrast och en ljuspunkt i m\u00f6rkret. Allt p\u00e5 scenen k\u00e4nns medvetet avskalat, h\u00e4r vill man lyfta fram och fokusera p\u00e5 kropp och text. <\/p>\n<p>F\u00f6r mig ligger just fokus i f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5 kroppen och medvetandet. \u201dKomma rusande\u201d handlar om de fr\u00e5gor som man s\u00e5 ofta \u00e5terkommer till genom livet: Varf\u00f6r \u00e4r jag h\u00e4r? Vad \u00e4r det egentligen som betyder n\u00e5got? Kan man n\u00f6ja sig d\u00e5 man \u00e4r n\u00f6jd? <\/p>\n<p>Det \u00e4r dessa fr\u00e5gor som kvinnan st\u00e4ller sig d\u00e5 hon g\u00e5r runt i sitt hus och funderar h\u00f6gt \u00f6ver sitt liv. Genom hela pj\u00e4sen \u00e4r det hon som talar och mannen s\u00e4ger inte mycket utan f\u00f6ljer ist\u00e4llet hennes r\u00f6relser. Men d\u00e5 och d\u00e5 slutar han att f\u00f6lja henne och det b\u00f6rjar ist\u00e4llet att spritta i hans ben. Medan hennes uttryck f\u00f6rblir stramt f\u00f6rvandlas han ibland till en bit gummi som r\u00f6r sig \u00f6ver scenen. H\u00e4r uppst\u00e5r en komik vilken \u00e4r en fr\u00f6jd f\u00f6r \u00f6gat och salongen utbrister med ens i skratt. <\/p>\n<p>Bernard Cauchards minspel och otroliga kroppskontroll, tillsammans med Kajsa Reingardts sylvassa blick och tunga \u00e4r en perfekt kombination av livets humor och allvar. Det \u00e4r dags att rusa iv\u00e4g till \u201dKomma rusande\u201d. <\/p>\n<p><strong>Text: Vilma Ahl\u00e9n<\/strong><\/p>\n<p>L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/teater\" rel=\"tag\">teater<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/stockholms+stadsteater\" rel=\"tag\">stockholms stadsteater<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/recension\" rel=\"tag\">recension<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/dansteater\" rel=\"tag\">dansteater<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/Bryggan\" rel=\"tag\">Bryggan<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>\u201dKomma rusande\u201d Stadsteatern, Bryggan Regi Birgitta Egerbladh Text Sara Mannheimer Premi\u00e4r 21 oktober 2011 Kvinnan som spelas av Kajsa Reingardt vill komma rusande. Hon vill \u00e5terigen komma rusande mot k\u00e4rleken och m\u00f6tas mitt p\u00e5 en bro. D\u00e4r vill hon dras likt en magnet till sin k\u00e4rlek, i mitten av allt &#8211; d\u00e4r upphetsning och elektricitet [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[872,1136,12285,5420,12288],"class_list":{"0":"post-42640","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-bryggan","11":"tag-dansteater","12":"tag-recension","13":"tag-stockholms-stadsteater","14":"tag-teater","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/42640","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=42640"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/42640\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=42640"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=42640"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=42640"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}