![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/10\/skinny_puppy_handover_front1.jpg\")
<\/a><\/p>\nF\u00f6r mig \u00e4r Skinny Puppy en institution. Den f\u00f6rsta l\u00e5ten jag h\u00f6rde var den ikoniska Dig It<\/a> (1986) som drev fram det elektroniska soundet p\u00e5 en matta av avm\u00e4tt distad gitarr medan s\u00e5ngaren Nivek Ogre (som numera kallar sig Ohgr som soloartist) skriker ur sig frustration och vrede och jag tror det var n\u00e5gonstans p\u00e5 80-talet de klev in i mitt liv.<\/p>\n Det \u00e4r allts\u00e5 ett band jag levt med under m\u00e5nga \u00e5r, jag har sett bandet falla s\u00f6nder (mot mitten av 90-talet spelade Ogre in s\u00e5ng i separat studio eftersom de inte kom \u00f6verens), bandmedlemmar d\u00f6 (Dwayne Goettel dog av en \u00f6verdos den 23:e augusti 1995 hos sina f\u00f6r\u00e4ldrar) och bandet splittras och postumt ge ut sin ”sista” skiva (The Process, 1996).<\/p>\n Skinny Puppy splittrades i Download som blev keyboardisten cEvin Keys hemvist medan Nivek Ogre drog vidare med Ohgr. I b\u00f6rjan av 2000-talet b\u00f6rjade Key och Ogre f\u00f6rsonas och gjorde n\u00e5gra livespelningar, oundvikligt(?) kom 2004 albumet The greater wrong of the right med det nu \u00e5teruppst\u00e5ndna bandet. Och efter det har Skinny Puppy blivit produktiva igen, 2007 kom albumet Mythmaker och nu \u00e4r allts\u00e5 HanDover h\u00e4r.<\/p>\n Det torde vara om\u00f6jligt att skriva om bandet utan att p\u00e5peka det enorma inflytandet de haft p\u00e5 band som Nine Inch Nails och Ministry och de m\u00e5nga samarbeten de medverkat i: A chud convention med \u00e1;GRUMH…<\/a> (om n\u00e5gon fortfarande minns dem), Doubting Thomas, Cyberaktif, platEAU, The Tear Garden, Rx, KMFDM, Pigface, Murder Inc. och f\u00f6rmodligen en hel h\u00f6g jag gl\u00f6mt.<\/p>\n Men HanDover \u00e4r allts\u00e5 h\u00e4r, det \u00e4r 2011, och f\u00f6r ett band som bildades 1982 verkar tiden ha kommit f\u00f6r att dels summera karri\u00e4ren och dels staka ut v\u00e4gen f\u00f6r framtiden.<\/p>\n HanDover lyckas med det.<\/p>\n L\u00e5tarna p\u00e5 albumet \u00e4r: Det inledande sp\u00e5ret Ovirt \u00e4r en tidsresa, l\u00e5gm\u00e4lt och som ett eko fr\u00e5n skivan Remission fr\u00e5n 1984, efter det kommer Cullorblind som s\u00e4tter oss i en katapult till tiden kring Too Dark Park fr\u00e5n 1990. Wavy l\u00e5ter som om det rymt fr\u00e5n Rabies fr\u00e5n 1989. Och f\u00f6r varje l\u00e5t p\u00e5 albumet tycker jag mig h\u00f6ra influenser och inspel fr\u00e5n det f\u00f6rflutna samtidigt som produktionen (som helt saknar de inslag av samplingar fr\u00e5n filmer som varit lite av bandets trademark) l\u00e5ter modern. Jag tycker ocks\u00e5 att albumet \u00e4r det mest lekfulla sedan \u00e5terf\u00f6reningen, det experimenteras friskt med Ogres r\u00f6st, harmonier, trumsp\u00e5r och ljud – d\u00e4r avslutande sp\u00e5ret Noisex<\/a> \u00e4r det mest extrema exemplet.<\/p>\n \u00c4r man gammal Skinny Puppy-fan finns det helt enkelt mycket att gilla samtidigt som gruppen absolut inte st\u00e5tt still och blivit irrelevanta (jag tittar p\u00e5 er, The Human League<\/a>) utan s\u00e4kert kan skaffa sig legioner av nya fans. \u00c4r man d\u00e4remot inte speciellt f\u00f6rtjust i elektronisk musik finns det ingenting h\u00e4r som kommer \u00f6vertyga dig om motsatsen.<\/p>\n Albumets omslag har designats av en gammal bekant i sammanhanget, Steven R. Gilmore – srg kallad, som designade n\u00e5gra av Puppys snyggaste omslag p\u00e5 90-talet, t.ex. det utomjordiska som pryder Cleanse Fold and Manipulate:<\/p>\n
\n1. Ovirt
\n2. Cullorblind
\n3. Wavy
\n4. Ashas
\n5. Gambattle
\n6. Icktums
\n7. Point
\n8. Brownstone
\n9. Vyrisys
\n10. Village
\n11. Noisex<\/p>\n<\/a><\/p>\n