{"id":42458,"date":"2011-10-18T14:01:53","date_gmt":"2011-10-18T12:01:53","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=42458"},"modified":"2011-10-18T14:01:53","modified_gmt":"2011-10-18T12:01:53","slug":"%e2%80%9den-fager-mo%e2%80%9d-av-joyce-carol-oates-sprickor-i-kuststadens-valpolerade-fasad","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=42458","title":{"rendered":"\u201dEn fager m\u00f6\u201d av Joyce Carol Oates – Sprickor i kuststadens v\u00e4lpolerade fasad"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

\u201dEn fager m\u00f6\u201d<\/a>
\nF\u00f6rfattare: Joyce Carol Oates
\n\u00d6vers\u00e4ttning: Kerstin Gustafsson
\nAlbert Bonniers F\u00f6rlag <\/a>
\nISBN: 978-91-0-012473-1<\/p>\n

Redan fr\u00e5n f\u00f6rsta m\u00f6tet mellan Katya Spivak och Marcus Kiddler utanf\u00f6r butikerna p\u00e5 Ocean Avenue finns det en sp\u00e4nning mellan dem vilken inte enbart handlar om k\u00e4rlek och \u00e5tr\u00e5. Katya dras till konstn\u00e4ren, f\u00f6rfattaren och den pianospelande mannen som lika g\u00e4rna skulle kunna tas f\u00f6r att vara hennes farfar och Kiddler sj\u00e4lv anser att han och Katya \u00e4r sj\u00e4lsfr\u00e4nder.<\/p>\n

Att Marcus Kiddler och Katya Spivaks relation f\u00f6rblir trevande \u00e4r lika s\u00e4kert som att Katya alltid tvekar inf\u00f6r varje g\u00e5ng hon bes\u00f6ker den gamle mannen Kiddler. Marcus Kiddler ser p\u00e5 Katya Spivak som en f\u00f6rbjuden frukt vilken han v\u00e4rnar och tar hand om, som om Katya vore en av hans fossilblommor gjorda i enbart glas. Men Katya \u00e4r mer \u00e4n bara sk\u00f6r glasblomma f\u00f6r Kiddler och vid otaliga tillf\u00e4llen talar han om f\u00f6r henne hur mycket han tycker om henne – att Katya \u00e4r speciell, mycket mer \u00e4n bara en sexton\u00e5rig barnflicka. <\/p>\n

Visst skulle man kunna se Katya som ett offer f\u00f6r den som inger henne trygghet och bekr\u00e4ftelse. Att hon \u00e4r ett offer f\u00f6r k\u00f6nsrollen, \u00e5lders- och klasskillnaden, vilka \u00e4r tre faktorer som \u00e5terkommer i Joyce Carol Oates romaner. Men trots att Katya kommer ifr\u00e5n sv\u00e5ra f\u00f6rh\u00e5llanden med en ensamst\u00e5ende, supande mor och en spelberoende pappa som l\u00e4mnat dem, s\u00e5 f\u00f6rblir Kiddlers hem en plats d\u00e4r Katya beh\u00e5ller sin integritet. Vi f\u00e5r kontinuerligt dela hennes tankar och se sl\u00e4kten Spivaks ilskna temperament lysa igenom i henne. Dock g\u00e5r det inte att f\u00f6rneka att Katya allteftersom invaggas i n\u00e5gon slags f\u00f6rtrollning och att det till slut blir sv\u00e5rt f\u00f6r henne att bryta den. Det \u00e4r vid detta tillf\u00e4lle som bandet mellan Katya och Kiddler f\u00e5r en ny inneb\u00f6rd och det \u00e4r h\u00e4r som jag s\u00e4tter hj\u00e4rtat i halsgropen, om \u00e4n bara f\u00f6r ett litet tag. <\/p>\n

Den som \u00e4r v\u00e4lbekant med Hermann Hesses roman \u201dSt\u00e4ppvargen\u201d kan se likheter mellan denna och \u201dEn fager m\u00f6\u201d. Redan vid ett ganska tidigt stadium i boken ges en indikation p\u00e5 att n\u00e5got senare kommer kr\u00e4vas fr\u00e5n en av personerna. Det finns hela tiden en gnagande mening om \u201dett utf\u00f6rande\u201d som kommer i sinom tid. Oates anv\u00e4nder liksom Hesse denna antydning, men skillnaden \u00e4r att Hesse lyckas g\u00f6ra det p\u00e5 ett s\u00e4reget s\u00e4tt vilket ger hans form f\u00f6r historien en suggestiv framtoning, medan Oates skildring tenderar att endast k\u00e4nnas en aning krystad.<\/p>\n

Den infekterade undertonen som Joyce Carol Oates f\u00f6rser boken med \u00e4r inte tillr\u00e4ckligt ih\u00e4rdig och tillf\u00f6r inte boken n\u00e5got tilln\u00e4rmelsevis extraordin\u00e4rt. Den olustiga k\u00e4nslan lurar visserligen vid sidov\u00e4ndningarna och letar sig fram tillsammans med tonerna av Marcus Kiddlers knastrande grammofonskivor, men trots detta lyfter boken aldrig riktigt.<\/p>\n

Det \u00e4r skickligt skildrat av Oates, d\u00e5 hon b\u00e5de lyckas inge sympati f\u00f6r den unga kvinnan samt en viss f\u00f6rtr\u00f6stan f\u00f6r den gamle mannen. F\u00f6r visst vill man att Katya aldrig mer ska vista sig i Kiddlers enorma hus i Bayhead Harbour som ekar tomt likt ett mausoleum, samtidigt som man heller inte vill bl\u00e5sa bort kemin som existerar mellan dem. Jag inser i efterhand att jag inte blir tillr\u00e4ckligt ber\u00f6rd av Katyas och Kiddlers relation som delvis saknar djup och trov\u00e4rdighet. <\/p>\n

Det \u00e4r just bristen p\u00e5 trov\u00e4rdighet som g\u00f6r att jag inte blir f\u00e4ngslad, och trots klumpen i halsen finns ingen tillr\u00e4cklig n\u00e4rvaro i historien. N\u00e5got som jag reagerar \u00f6ver \u00e4r att Oates ibland tar till handlingar vilka blir alltf\u00f6r uppenbara. Att som l\u00e4sare f\u00e5 saker skrivna p\u00e5 n\u00e4san \u00e4r aldrig uppskattat, likv\u00e4l som man heller inte vill f\u00e5 spetsunderkl\u00e4der sl\u00e4ngda i ansiktet, men det \u00e4r precis vad Oates kastar p\u00e5 dig. Utan dessa, f\u00f6rvisso enstaka men \u00e4n dock \u00f6verfl\u00f6diga, detaljer hade boken kunnat bli mer trov\u00e4rdig. Det finns ingen anledning f\u00f6r Oates att falla f\u00f6r det evidentas snara. \u201dEn fager m\u00f6\u201d krackelerar alltf\u00f6r ofta och visar on\u00f6diga sprickor i kuststadens v\u00e4lpolerade fasad. <\/p>\n

Text: Vilma Ahl\u00e9n <\/strong><\/p>\n

Fler recensioner av En fager m\u00f6: Expressen<\/a>, Dagens Nyheter<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u201dEn fager m\u00f6\u201d F\u00f6rfattare: Joyce Carol Oates \u00d6vers\u00e4ttning: Kerstin Gustafsson Albert Bonniers F\u00f6rlag ISBN: 978-91-0-012473-1 Redan fr\u00e5n f\u00f6rsta m\u00f6tet mellan Katya Spivak och Marcus Kiddler utanf\u00f6r butikerna p\u00e5 Ocean Avenue finns det en sp\u00e4nning mellan dem vilken inte enbart handlar om k\u00e4rlek och \u00e5tr\u00e5. Katya dras till konstn\u00e4ren, f\u00f6rfattaren och den pianospelande mannen som lika […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[],"class_list":["post-42458","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","category-litteratur","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/42458","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=42458"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/42458\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=42458"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=42458"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=42458"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}