{"id":42359,"date":"2011-10-19T05:00:10","date_gmt":"2011-10-19T03:00:10","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=42359"},"modified":"2011-10-19T05:00:10","modified_gmt":"2011-10-19T03:00:10","slug":"vi-tolererar-inga-forlorare-klanen-kennedy","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=42359","title":{"rendered":"Vi tolererar inga f\u00f6rlorare:- Klanen Kennedy"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/10\/vi-tolererar-inga-forlorare.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/10\/vi-tolererar-inga-forlorare.jpg\" alt=\"\" title=\"vi-tolererar-inga-forlorare\" width=\"178\" height=\"270\" class=\"aligncenter size-full wp-image-42360\" \/><\/a><\/p>\n<p>Titel: <a href=\"http:\/\/www.bokus.com\/bok\/9789164203625\/vi-tolererar-inga-forlorare-klanen-kennedy\/\">Vi tolererar inga f\u00f6rlorare:- Klanen Kennedy<\/a><br \/>\nF\u00f6rfattare: Britt-Marie Mattsson<br \/>\nISBN: 9789164203625<\/p>\n<p>Vi tolererar inga f\u00f6rlorare, det \u00e4r en r\u00e4tt hemsk slogan. Det var efter den Joe och Rose Kennedy styrde sin klan som byggde p\u00e5 de nio barnen, varav en, John blev president och en var n\u00e4ra att bli president, Bobby.<\/p>\n<p>Journalisten Britt-Marie Mattsson \u00e4r liksom m\u00e5nga av oss som v\u00e4xte upp under sextio- och sjuttiotalen p\u00e5verkade av bilden av Kennedyklanen. M\u00e5nga av oss minns n\u00e4r president John F Kennedy 1963 blev ihj\u00e4lskjuten. Det var ett stort trauma som gick igenom hela v\u00e4rlden.<\/p>\n<p>D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det med stort intresse jag sl\u00e4nger mig \u00f6ver Britt-Marie Mattssons imponerade tjocka biografi. Britt-Marie Mattsson ber\u00e4ttar i romanens form Kennedysagan fr\u00e5n b\u00f6rjan av 1910-talets Boston till 2010-talets Washington.<\/p>\n<p>Hon har valt att g\u00f6ra den som ett mix mellan en biografi och ett sk\u00f6nlitter\u00e4rt verk. Det underl\u00e4ttar att hon skriver mer litter\u00e4rt, mer ber\u00e4ttande och f\u00f6rs\u00f6ker skildra h\u00e4ndelserna utifr\u00e5n huvudpersonernas k\u00e4nslor och upplevelser. Fast det \u00e4r v\u00e4l fel att definiera spr\u00e5ket som litter\u00e4rt. Det \u00e4r ett typiskt journalistspr\u00e5k som flyter fram.<\/p>\n<p>Exempelvis:<br \/>\n<em>Sensommaren 1919 var fortfarande varm men inte med samma fuktiga hetta som p\u00e5 h\u00f6gsommaren. Luften var klarare och dimman vek undan tidigt p\u00e5 morgonen och det k\u00e4ndes sk\u00f6nt att l\u00e4mna den karga och klippa delen av Mainekusten f\u00f6 skogv\u00e4garna som ledde till Willam Grays stuga.<\/em><\/p>\n<p>Jag kan undra om det \u00e4r den allvetande f\u00f6rfattaren som ber\u00e4ttar detta eller om det \u00e4r n\u00e5gon av karakt\u00e4rernas tankar och upplevelser.<\/p>\n<p>S\u00e5dana detaljer st\u00f6r dock inte. F\u00f6r jag ser ju \u00e4nd\u00e5 boken som en form av biografi.<\/p>\n<p>I vissa delar av boken kan jag undra om Britt-Marie Mattsson valt att vara mer sn\u00e4ll \u00e4n m\u00e5nga andra som skrivit biografiskt om Kennedysl\u00e4kten. Hon g\u00e5r in p\u00e5 Kennedybr\u00f6dernas kvinnohistorier, men mycket mindre \u00e4n m\u00e5nga andra g\u00f6r. Hon skriver om n\u00e4r John F Kennedy och Jackie f\u00f6rlorade sitt tredje barn, som dog under den n\u00e5gra veckor f\u00f6r tidiga f\u00f6delsen. Efter den h\u00e4ndelsen \u00e5kte Jackie iv\u00e4g med sin syster och den grekiske skeppsredaren Aristoteles Onassis (som hon ju senare gifte sig med). Britt-Marie Mattsson skriver att John F Kennedy var missn\u00f6jd med detta. Men hon tar inte upp att detta troligen skedde f\u00f6r att John F Kennedy haft otaliga kvinnohistorier vid sidan av deras \u00e4ktenskap.<\/p>\n<p>Men jag imponeras av den stora kunskap som Britt-Marie Mattsson har om Kennedyklanen och amerikansk politik och dess huvudpersoner. Jag l\u00e4r mig mycket nytt och inser att hon m\u00e5ste \u00e4gnat mycket tid \u00e5t efterforskningar f\u00f6r att f\u00e5 ihop denna informationsfyllda biografiska ber\u00e4ttelse.<\/p>\n<p>Hon har valt att \u00e4gna mer \u00e4n h\u00e4lften av boken \u00e5t Joseph P Kennedy och Rose, allts\u00e5 f\u00f6r\u00e4ldrarna till John F Kennedy, Bobby och \u00f6vriga sju i syskonskaran. Vilken ruggigt v\u00e4lb\u00e4rgad bakgrund dessa nio syskon har. Joe Kennedy skapade en enorm f\u00f6rm\u00f6genhet och var dessutom amerikansk ambassad\u00f6r i London ett par \u00e5r. Att denna klan blev demokrater \u00e4r n\u00e4stan otroligt.<\/p>\n<p>Kanske kan klanens tillh\u00f6righet med demokraterna f\u00f6rklaras av att de aldrig k\u00e4nde sig accepterade i Boston, d\u00e4r den protestantiska eliten aldrig fullt accepterade de katolska uppkomlingarna? Ganska lustigt att samtidigt som de sj\u00e4lva led av att inte bli accepterade helt eftersom de var katoliker levde de \u00e4nd\u00e5 med stora klyftor genom att ha anst\u00e4llda som inte alls hade samma m\u00f6jligheter som de sj\u00e4lva. Mamma Rose som tycks ha varit n\u00e4stan fundamentalistisk katolik v\u00e4grade till och med att komma p\u00e5 ena dotterns begravning, eftersom dottern gift sig med en som inte var katolik.<\/p>\n<p>Joseph P Kennedy samlande ihop en gigantisk f\u00f6rm\u00f6genhet som kunde betala presidentkampanjer. Han f\u00f6rs\u00f6kte sj\u00e4lv att skapa sig en politisk karri\u00e4r, men lyckades inte och ist\u00e4llet st\u00e4llde han kravet p\u00e5 den \u00e4ldste sonen att bli USA:s president. Men \u00e4ldste sonen, Joe Jr omkom i andra v\u00e4rldskriget.<\/p>\n<p>Ambitionen f\u00f6rdes d\u00e5 \u00f6ver p\u00e5 n\u00e4st \u00e4ldste sonen John F Kennedy. Det var dock lite ov\u00e4ntat f\u00f6r John f\u00f6rst, han hade sedan barnsben varit mycket sjuk och hade tillbringat mycket tid p\u00e5 sjukhus som liten. Han hade ocks\u00e5 rollen som busen i familjen, var under uppv\u00e4xten den oansvarige sonen.<\/p>\n<p>Britt-Marie Mattssons hj\u00e4rta verkar klappa lite extra f\u00f6r Bobby, som enligt den h\u00e4r biografin verkar ha drivits av ett stark engagemang f\u00f6r att f\u00f6rb\u00e4ttra v\u00e4rlden.<\/p>\n<p>Den n\u00e4stan 600 sidor tjocka biografiska boken \u00e4r absolut ett m\u00e5ste f\u00f6r alla som \u00e4r intresserade av internationell politik.<\/p>\n<p>&#8212;<\/p>\n<p>Vi tolererar inga f\u00f6rlorare. Det var p\u00e5 den grunden som Joseph P Kennedy byggde sin familjedynasti. Och han ins\u00e5g att pengar \u00e4r v\u00e4gen till framg\u00e5ng, f\u00f6rst p\u00e5 Wall Street och i filmindustrin med Gloria Swanson, sedan i politiken. Charmfull, skrupelfri och h\u00e4nsynsl\u00f6s jagade han den makt och det inflytande som ber\u00f6vats honom av de f\u00f6rn\u00e4msta sl\u00e4kterna i hemstaden Boston. Revanschlusten blev drivkraften ocks\u00e5 f\u00f6r hustrun Rose och de nio barnen.<\/p>\n<p>N\u00e4r Joseph P Kennedy inte lyckats med en politisk karri\u00e4r st\u00e4lldes kravet p\u00e5 den<br \/>\n\u00e4ldste sonen att bli USA:s president. Men n\u00e4r han omkommit i andra v\u00e4rldskrigets<br \/>\nslutskede \u00f6verf\u00f6rdes ambitionen p\u00e5 den n\u00e4st \u00e4ldste sonen John F Kennedy. Och n\u00e4r han m\u00f6rdats som president gick uppgiften vidare till n\u00e4ste son Robert som sk\u00f6ts ihj\u00e4l just som han var p\u00e5 v\u00e4g att n\u00e5 Vita huset. F\u00f6r att l\u00e4mnas vidare till den yngste sonen Ted som inte klarade av att bli president men som blev en av USA:s mest l\u00e5ngvariga och betydande senatorer.<\/p>\n<p>Kennedyklanens framv\u00e4xt och dominans tillh\u00f6r det mest fascinerande i historien med enast\u00e5ende framg\u00e5ngar och glamour blandat med bottenl\u00f6s sorg och tragedi, och en exempell\u00f6s f\u00f6rm\u00e5ga att fr\u00e5n b\u00f6rjan skapa den glorifierade bild av sl\u00e4kten som l\u00e4nge levde vidare.<\/p>\n<p>Britt-Marie Mattsson ber\u00e4ttar i romanens form Kennedysagan fr\u00e5n b\u00f6rjan av 1910-talets Boston till 2010-talets Washington. Det \u00e4r en rikt detaljerad dramatisering med stark verklighetsf\u00f6rankring.<\/p>\n<div id='e-204e955e343e2e1' class='clipsourcePlayer'><script language='javascript' src='http:\/\/www.clipsource.se\/e-204e955e343e2e1-1318692638083-204e955e343e2e1-512-288'><\/script><\/div>\n<p>Relaterat: <a href=\"http:\/\/www.adlibris.com\/se\/product.aspx?isbn=916420362X\">AdLibris<\/a><\/p>\n<p>L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/Kennedy\" rel=\"tag\">Kennedy<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/politik\" rel=\"tag\">politik<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/samh%E4lle\" rel=\"tag\">samh\u00e4lle<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/Britt-Marie+Mattsson\" rel=\"tag\">Britt-Marie Mattsson<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/biografi\" rel=\"tag\">biografi<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Titel: Vi tolererar inga f\u00f6rlorare:- Klanen Kennedy F\u00f6rfattare: Britt-Marie Mattsson ISBN: 9789164203625 Vi tolererar inga f\u00f6rlorare, det \u00e4r en r\u00e4tt hemsk slogan. Det var efter den Joe och Rose Kennedy styrde sin klan som byggde p\u00e5 de nio barnen, varav en, John blev president och en var n\u00e4ra att bli president, Bobby. Journalisten Britt-Marie Mattsson [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[3,16],"tags":[667,846,2906,12284,4917],"class_list":{"0":"post-42359","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-litteratur","7":"category-recension","8":"tag-biografi","9":"tag-britt-marie-mattsson","10":"tag-kennedy","11":"tag-politik","12":"tag-samhalle","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/42359","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=42359"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/42359\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=42359"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=42359"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=42359"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}