{"id":42338,"date":"2011-10-15T13:09:34","date_gmt":"2011-10-15T11:09:34","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=42338"},"modified":"2011-10-15T13:09:34","modified_gmt":"2011-10-15T11:09:34","slug":"henning-mankells-pjas-politik-pa-helsingborgs-stadsteater-ar-en-klart-sevard-historia","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=42338","title":{"rendered":"Henning Mankells pj\u00e4s &#8221;Politik&#8221; p\u00e5 Helsingborgs Stadsteater \u00e4r en klart sev\u00e4rd historia"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/10\/2011-10-15-125237.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/10\/2011-10-15-125237-206x300.jpg\" alt=\"\" width=\"206\" height=\"300\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-42339\" \/><\/a><\/p>\n<p>Politik<br \/>\nScen: Helsingborgs Stadsteater Storan<br \/>\nL\u00e4ngd: 2 tim inkl paus<br \/>\nPremi\u00e4r: 7 oktober  <\/p>\n<p>Just nu g\u00e5r Henning Mankell\u00b4s pj\u00e4s \u201dPolitik\u201d p\u00e5 Helsingborgs stadsteater och jag har sett den tredje f\u00f6rest\u00e4llningen (14\/10). <\/p>\n<p>Vanligtvis g\u00e5r jag inte s\u00e5 ofta p\u00e5 teatern, som jag kanske borde g\u00f6ra, men jag har fullt sj\u00e5 att se alla operaf\u00f6rest\u00e4llningar som jag har m\u00f6jlighet till. Men nu fick jag allts\u00e5 m\u00f6jlighet att, mellan de aktuella operabes\u00f6ken, kl\u00e4mma in denna f\u00f6rest\u00e4llning, som jag i och f\u00f6r sig hade planerat att se lite l\u00e4ngre fram i oktober.<\/p>\n<p>Den tidigare statsministern Olof Palme \u00e4r ju en person som de flesta av oss har speciella minnen av inte minst p\u00e5 grund av omst\u00e4ndigheterna kring hans d\u00f6d och i mitt personliga fall p\u00e5 grund av hans politiska g\u00e4rning.<\/p>\n<p>Den yttre ramen i pj\u00e4sen utg\u00f6rs av n\u00e5gra h\u00e4ndelser under vattenytan i Stockholms sk\u00e4rg\u00e5rd i b\u00f6rjan av 1980-talet och en privat middagsbjudning \u00e5r 2011 med de tv\u00e5 n\u00e4rmaste inblandade i ub\u00e5tsjakten de b\u00e5da kommend\u00f6rkaptenerna med fru och dotter, samt inte minst Olof Palme. Inv\u00e4vda i pj\u00e4sen \u00e4r dessutom tv\u00e5 andra historier n\u00e4mligen f\u00f6rh\u00e5llandet far och dotter och deras f\u00f6rh\u00e5llande till den alkoholiserade frun och mamman samt en p\u00e5g\u00e5ende k\u00e4rleksaff\u00e4r mellan den ene kommend\u00f6rkaptenen och den andre kommend\u00f6r-kaptenens hustru.<\/p>\n<p>Det \u00e4r en b\u00e5de sp\u00e4nnande och bitvis roande f\u00f6rest\u00e4llning \u00e4ven om vi inte f\u00e5r svar p\u00e5 vem det var som lekte katt- och r\u00e5tta lek med delar av  den svenska flottan. Mest imponerad blev jag av Lars  Wiik\u00b4s gestaltning av Olof Palme och till detta intryck bidrog naturligtvis hans stora portr\u00e4ttlikhet med Olof Palme och inte minst hans tonfall som var p\u00e5fallande likt Olof Palme. Det k\u00e4ndes lite som om Olof Palme var n\u00e4rvarande denna kv\u00e4ll. <\/p>\n<p>Detta skall dock inte tolkas som jag \u00e4r mindre n\u00f6jd med \u00f6vrigas insatser f\u00f6r det \u00e4r jag sannerligen inte och speciellt bra tyckte jag om Fredrik Dolk\u00b4s rolltolkning som den socialdemokratiske riksdagsmannen och tidigare kommend\u00f6rkapten.  Hans utspel s\u00e4rskilt i slutet av f\u00f6rest\u00e4llningen l\u00e4mnade intet i \u00f6vrigt att \u00f6nska, men \u00e4ven de \u00f6vriga medverkande gjorde bra ifr\u00e5n sig och medverkade till ett alldeles utm\u00e4rkt ensemblespel.<\/p>\n<p>Henning Mankell drar upp viktiga fr\u00e5gor till debatt och d\u00e4r det centrala \u00e4r synen p\u00e5 Sveriges neutralitetspolitik, men ocks\u00e5 fr\u00e5gor om svek l\u00f6gner och sanning s\u00e5v\u00e4l i det privata som offentliga livet. I programbrevet tar Mankell ocks\u00e5 upp en viktig fr\u00e5ga: vad \u00e4r orsaken till att historikerna inte forskar mer \u00e4n vad som gjorts i fr\u00e5gor om den svenska neutraliteten dess verkan och konsekvenser?<\/p>\n<p>Det \u00e4r tycker jag en mycket ber\u00e4ttigad fr\u00e5ga, men n\u00e4r det g\u00e4ller sj\u00e4lva h\u00e4ndelsef\u00f6rloppet under ub\u00e5tsjakterna s\u00e5 l\u00e5ter f\u00f6rfattaren Olof Palme st\u00e4lla den viktiga fr\u00e5gan: vad har vi f\u00f6r bevis p\u00e5 att intr\u00e5nget p\u00e5 svenskt vatten \u00e4r gjort av ryska ub\u00e5tar och inte bara handlar om ett sillstim eller n\u00e5got som  t o m aldrig har intr\u00e4ffat?<\/p>\n<p>Olof Palme konstaterar sj\u00e4lv att det saknas bevis, men \u00e4nd\u00e5 m\u00e5ste han visa handlingskraft genom att \u00f6verl\u00e4mna en skarp not till Kreml. Han f\u00f6rklarar ocks\u00e5 att h\u00e4nsyn m\u00e5ste tas till att Sverige \u00e4r ett litet land, som egentligen inte har r\u00e5d eller kraft att st\u00f6ta sig med den m\u00e4ktige grannen i \u00f6ster och inte heller med n\u00e5gon annan stormakt.<\/p>\n<p>Han svarar dessutom, \u00e5tminstone indirekt, p\u00e5 den fr\u00e5gan som kommend\u00f6rkapten Hansson har grubblat p\u00e5 l\u00e4nge n\u00e4mligen varf\u00f6r de inte fick anv\u00e4nda sjunkbomber och ge verkningseld i syfte att tvinga upp den fr\u00e4mmande ub\u00e5ten. Olof Palme svarar att det skulle inte vara ansvarsfullt och att ett litet land som Sverige fick acceptera oklarheterna i denna fr\u00e5ga. P\u00e5 mig verkar det vara den korrekta politiska bed\u00f6mningen \u00e4ven s\u00e5 h\u00e4r i efterhand.<\/p>\n<p>Pj\u00e4sen \u00e4r en mycket stark upplevelse och detta \u00e4r inte minst beroende p\u00e5 den utm\u00e4rkta scenografiska l\u00f6sningen utan scenbyten och d\u00e4r ljusdesignen svarar f\u00f6r de olika scenv\u00e4xlingarna.<\/p>\n<p>Sammanfattningsvis var det en fin teaterupplevelse och det enda tr\u00e5kiga i f\u00f6rest\u00e4llningen var att det endast var halvfullt salongen, pj\u00e4sen \u00e4r v\u00e4rd att spelas f\u00f6r uts\u00e5lda salonger, s\u00e4rskilt eftersom teatern i \u00e5r firar sitt nittio-\u00e5rs jubileum.<br \/>\n<strong> Produktionsteam och medverkande<\/strong><\/p>\n<p>Av: Henning Mankell<br \/>\nRegi: Vibeke Bjelke<br \/>\nScenografi\/kostym: Steffen Aarfing<br \/>\nLjusdesign: Mikael Sylvest<br \/>\nDramaturg: Karen-Maria Bille<br \/>\nMedverkande: Fredrik Dolk, J\u00f6rgen D\u00fcberg, Annika Kofoed, Maria Kulle, Lars Wiik<\/p>\n<p><strong> Recensioner<\/strong><br \/>\n<a href=\"http:\/\/www.helsingborgsstadsteater.se\/eventkatalog\/politik\/\">Recensioner finns p\u00e5 Helsingborgs Stadsteaters hemsida<\/a><br \/>\n<a href=\"http:\/\/www.sydsvenskan.se\/kultur-och-nojen\/scenkonst\/article1557971\/Oklart-budskap-fran-Mankell.html\">Sydsvenskan recenserar<\/a><br \/>\n<a href=\"http:\/\/nummer.se\/Templates\/Review____10302.aspx\">Nummer.se<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Politik Scen: Helsingborgs Stadsteater Storan L\u00e4ngd: 2 tim inkl paus Premi\u00e4r: 7 oktober Just nu g\u00e5r Henning Mankell\u00b4s pj\u00e4s \u201dPolitik\u201d p\u00e5 Helsingborgs stadsteater och jag har sett den tredje f\u00f6rest\u00e4llningen (14\/10). Vanligtvis g\u00e5r jag inte s\u00e5 ofta p\u00e5 teatern, som jag kanske borde g\u00f6ra, men jag har fullt sj\u00e5 att se alla operaf\u00f6rest\u00e4llningar som jag [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[30],"tags":[2247,2257,12284],"class_list":["post-42338","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teater","tag-helsingborgs-stadsteater","tag-henning-mankell","tag-politik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/42338","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=42338"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/42338\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=42338"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=42338"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=42338"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}