{"id":42320,"date":"2011-10-15T08:56:20","date_gmt":"2011-10-15T06:56:20","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=42320"},"modified":"2011-11-19T10:42:34","modified_gmt":"2011-11-19T10:42:34","slug":"leka-med-elden-pa-stockholms-stadsteater-visar-passionens-kraft-och-lattflyktighet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=42320","title":{"rendered":"Leka med elden p\u00e5 Stockholms stadsteater – visar passionens kraft och l\u00e4ttflyktighet"},"content":{"rendered":"

Leka med elden av August Strindberg
\nStockholms stadsteater, Klarascenen
\nPremi\u00e4r 14 oktober 2011<\/p>\n

Passion kan vara en f\u00f6rt\u00e4rande kraft, men ocks\u00e5 flyktig och inte mycket att lita p\u00e5. August Strindbergs skrev ”Leka med elden” 1892. Pj\u00e4sen handlar om Knut och Kerstin, gifta sen tio \u00e5r, som v\u00e4ntar p\u00e5 att deras v\u00e4n Axel ska komma p\u00e5 bes\u00f6k. Knut och Kerstin bor i sitt sommarst\u00e4lle i sk\u00e4rg\u00e5rden. F\u00f6rra sommaren g\u00e4stade Axel dem ocks\u00e5 men gav sig av hals \u00f6ver huvud. Knut misst\u00e4nker att det var f\u00f6r att han blev f\u00f6r\u00e4lskad i Knuts fru Kerstin. Det kan vara farligt att leka med passionen.<\/p>\n

Strindberg var helt klart inspirerad av egna upplevelser. Sommaren 1891 vistades August Strindberg p\u00e5 Dalar\u00f6 och umgicks flitigt med m\u00e5laren Robert Thegerstr\u00f6m. Efter en tid blev Strindberg k\u00e4nslom\u00e4ssigt intresserad av Thegerstr\u00f6ms fru Elin. D\u00e5 gav Strindberg sig br\u00e5dst\u00f6rtat iv\u00e4g. Programbladet f\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen ber\u00e4ttar att Strindberg i ett brev till sin kusin Gotthard skrev: ”\u00c4r upprigtigt r\u00e4dd f\u00f6r mina k\u00e4nslor gentemot Fru Thegerstr\u00f6m, och vill varken bli olycklig eller g\u00f6ra andra olyckliga.”<\/em><\/p>\n

F\u00f6rfattaren har f\u00e5ngat n\u00e5got mycket allm\u00e4nm\u00e4nskligt. H\u00e4ndelserna skulle kunna utspela sig i dag ocks\u00e5, med nutida m\u00e4nniskor. Passionen kan sl\u00e5 till och vara stark och helt om\u00f6jlig att st\u00e5 emot, men den \u00e4r inte att lita p\u00e5. Att f\u00f6lja passionen kostar och vem \u00e4r beredd att betala vad det kostar?<\/p>\n

Knut och Kerstin \u00e4r dessutom of\u00f6rsk\u00e4mt f\u00f6rm\u00f6gna. De lever p\u00e5 r\u00e4ntor och beh\u00f6ver inte arbeta. Knut \u00e4r konstn\u00e4r men har inte klarat att m\u00e5la p\u00e5 senare tid och Kerstin \u00e4r uttr\u00e5kad hemmafru och lever i tristess. Kusinen Adele lockar b\u00e5de Knut och Knuts pappa. Knuts rika f\u00f6r\u00e4ldrar bor n\u00e4ra dem och springer ut och in i huset och l\u00e4gger sig i. Knuts pappa har byggt huset \u00e5t dem f\u00f6r att p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt kunna tvinga dem att tillbringa somrarna i deras n\u00e4rhet. Den delen av f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s sv\u00e5r att ta till sig f\u00f6r en person som mig, som alltid f\u00f6rs\u00f6rjt mig sj\u00e4lv och aldrig f\u00e5tt n\u00e5got till sk\u00e4nks. Att de lever i ett s\u00e5dant bortsk\u00e4mt tillst\u00e5nd b\u00e5de har och har inte med passionen att g\u00f6ra. Kanske m\u00e4nniskor som m\u00e5ste jobba f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6rja sig inte har tid att falla f\u00f6r tillf\u00e4lliga passioner? Kanske uttr\u00e5kade m\u00e4nniskor har l\u00e4ttare att ta till lek med andras k\u00e4nslor?<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r mycket v\u00e4lspelad. Gerhard Hoberstorfer som Knut \u00e4r klockrent r\u00e4tt. Han imponerar alltid, jag tror inte jag sett Gerhard Hoberstorfer g\u00f6ra en d\u00e5lig roll. Beh\u00f6ver jag ens n\u00e4mna att Johannes Bah Kuhnke \u00e4r lika r\u00e4tt i rollen som Strindbergs alter ego: kluven och br\u00e4nd efter skilsm\u00e4ssan han h\u00e5ller p\u00e5 att genomf\u00f6ra med sin fru, han b\u00e5de dras till Kerstin men vill \u00e4nd\u00e5 inte komma henne f\u00f6r n\u00e4ra. Petronella Barker \u00e4r lite obehaglig i rollen som Kerstin, vilket jag tror \u00e4r meningen. Vad \u00e4r det f\u00f6r spel hon driver med sin man och med v\u00e4nnen? <\/p>\n

Dekoren \u00e4r enkel med en liten l\u00e4tt soffa i mitten, en stol p\u00e5 v\u00e4nstra sidan och stora luftiga halvt genomskinliga vita gardiner p\u00e5 sidorna som fladdrade i luftdraget och gav sm\u00e5 skuggor som gav k\u00e4nslan av att allt kunde tjuvlyssnas p\u00e5.<\/p>\n

Dialogen \u00e4r rolig men \u00e4nd\u00e5 fylld av allvar. August Strindberg \u00e4r definitivt en av v\u00e4rldens b\u00e4sta dramatiker som tr\u00e4ffs\u00e4kert skildrar m\u00e4nniskor som vi \u00e4r, varken onda eller goda.<\/p>\n

”Leka med elden” \u00e4r en f\u00f6rest\u00e4llning att rekommendera f\u00f6r den som vill se bra teater men inte vill att det ska ta hela kv\u00e4llen. F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r en timme, utan paus. Den passar in perfekt f\u00f6r den som vill se n\u00e5got bra p\u00e5 teatern men ocks\u00e5 hatid \u00f6ver att g\u00e5 ut och \u00e4ta n\u00e5got efter\u00e5t eller ta ett glas vin med en v\u00e4n.<\/p>\n

Fr\u00e5n Stockholms stadsteater om ”Leka med elden”:<\/p>\n

August Strindberg debuterade som dramatiker 1869 och hann d\u00e4refter skriva ett 60-tal dramer innan sitt sista drama Den stora landsv\u00e4gen 1909. Leka med elden tillkom under 1892 d\u00e5 han gjorde comeback som dramatiker med hela sju pj\u00e4ser varav sex enaktare. ”Det \u00e4r komedi, och icke lustspel; och en mycket allvarlig komedi, der menskorna d\u00f6lja sin tragedi under en viss cynism”, skrev August Strindberg sj\u00e4lv om Leka med elden.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Fotograf\tCarl Thorborg Bildtext\tPetronella Barker och Johannes Bah Kuhnke i Leka med elden. Premi\u00e4r 14 oktober p\u00e5 Klarascenen.<\/figcaption><\/figure>Premi\u00e4r 14 oktober p\u00e5 Klarascenen
\nRegi: Sofia Jupither
\nScenografi: Lars \u00d6stbergh
\nKostym: Annsofi Nyberg
\nLjus: Ellen Ruge
\nLjud: Michael Breschi, H\u00e5kan \u00c5slund
\nMask: Maria Lindstedt<\/p>\n

I rollerna:<\/strong>
\nFadern Niklas Falk
\nModern Yvonne Lombard
\nSonen Gerhard Hoberstorfer
\nSonhustrun Petronella Barker
\nV\u00e4nnen Johannes Bah Kuhnke
\nKusinen Josefin Ljungman<\/p>\n

\"\"<\/a>
\nFoto: Carl Thorborg
\nPetronella Barker och Gerhard Hoberstorfer i Leka med elden.<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Leka med elden<\/a>, Stockholms stadsteater<\/a>, August Strindberg<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Leka med elden av August Strindberg Stockholms stadsteater, Klarascenen Premi\u00e4r 14 oktober 2011 Passion kan vara en f\u00f6rt\u00e4rande kraft, men ocks\u00e5 flyktig och inte mycket att lita p\u00e5. August Strindbergs skrev ”Leka med elden” 1892. Pj\u00e4sen handlar om Knut och Kerstin, gifta sen tio \u00e5r, som v\u00e4ntar p\u00e5 att deras v\u00e4n Axel ska komma p\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":44136,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,30,31],"tags":[451,3251,5420],"class_list":["post-42320","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-teater","category-teaterrecension","tag-august-strindberg","tag-leka-med-elden","tag-stockholms-stadsteater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/42320","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=42320"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/42320\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":44137,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/42320\/revisions\/44137"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/44136"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=42320"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=42320"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=42320"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}