{"id":42300,"date":"2011-10-14T12:42:23","date_gmt":"2011-10-14T10:42:23","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=42300"},"modified":"2011-10-14T12:42:23","modified_gmt":"2011-10-14T10:42:23","slug":"deus-ex-human-revolution-cyberpunk-i-sitt-esse","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=42300","title":{"rendered":"Deus Ex: Human Revolution, cyberpunk i sitt esse"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/10\/deus-ex-human-revolution.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/10\/deus-ex-human-revolution-300x177.jpg\" alt=\"\" title=\"deus-ex-human-revolution\" width=\"300\" height=\"177\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-42301\" \/><\/a><br \/>\nTitel: Deus Ex: Human Revolution<br \/>\nUtvecklare: Eidos Montreal<br \/>\nBetyg: 4<br \/>\nFormat: Playstation 3, Xbox 360, PC<\/p>\n<p>Adam Jensen dr\u00f6mmer att han har st\u00e5lvingar. Han flyger upp mot en gyllengul himmel men kommer f\u00f6r n\u00e4ra solen. Vingarna sm\u00e4lter och han faller skoningsl\u00f6st mot marken. <\/p>\n<p>Den grekiska mytologins historia om Icarus anv\u00e4nds som en tydlig metafor f\u00f6r den v\u00e4rld som Deus Ex: Human Revolution portr\u00e4tterar. D\u00e4r \u00e5ret \u00e4r 2027 och den transhumanistiska forskningen har n\u00e5tt sin kulmen. F\u00f6retagen besitter h\u00f6gre makt \u00e4n de globala regeringarna, de sociala klyftorna \u00e4r enorma och de ideologiska mots\u00e4ttningarna har aldrig varit s\u00e5 tydliga. I detta kaos axlar du rollen som Adam Jensen, s\u00e4kerhetschef p\u00e5 SARIF Industries, en av v\u00e4rldens st\u00f6rsta f\u00f6retag inom transhumanistisk forskning.<\/p>\n<p>N\u00e4r spelet tar sin b\u00f6rjan ska f\u00f6retaget avt\u00e4cka en revolutionerande uppt\u00e4ckt som kommer f\u00f6ra m\u00e4nniskan till n\u00e4sta evolution\u00e4ra steg. Men passande nog blir forskningsanstalten anfallen, den viktiga informationen bortr\u00f6vad och Adam Jensen i ett f\u00f6rs\u00f6k att r\u00e4dda situationen l\u00e4mnas till att d\u00f6. Sex m\u00e5nader senare vaknar Jensen upp som h\u00e4lften m\u00e4nniska h\u00e4lften maskin. SARIF har r\u00e4ddat hans liv under premissen att han r\u00e4ddar f\u00f6retaget.<\/p>\n<p>I Human Revolution \u00e4r det inte bara m\u00e4nskligheten som riskerar att br\u00e4nna sina vingar i sin transhumanistiska f\u00e4rd mot solen &#8211; utvecklarna Eidos Montreal g\u00f6r n\u00e4mligen samma resa. N\u00e4r Deus Ex sl\u00e4pptes \u00e5r 2000 revolutionerade det en hel bransch tack vare dess samh\u00e4llskritiska cyberpunksteman, det f\u00f6r sin tid avancerade narrativet och spelarens m\u00f6jlighet till p\u00e5verkan. Uppf\u00f6ljaren Invisible War fick ett ljummet mottagande och nu har turen kommit till Eidos Montreal att visa att de kan f\u00f6ra serien vidare utan att vingarna sm\u00e4lter.<\/p>\n<p>I det stora hela \u00e4r Human Revolution inte Deus Ex, d\u00e4remot \u00e4r det Deus Ex som man minns det. Utvecklarna har skickligt lyckats bevara st\u00e4mningen, gameplayet och det nostalgiska skimret utan att f\u00f6rvanska originalet, utan snarare f\u00f6r det till samtiden. Det tar inte l\u00e5ng tid f\u00f6rens jag v\u00e4lbekant smyger omkring bland ventilationssystem med min armborst och d\u00f6dligt infiltrerar fiendebaser. N\u00e4r jag inte g\u00f6r det \u00e4r jag upptagen med spelets v\u00e4lregisserade och varierande sidouppdrag. Till en b\u00f6rjan k\u00e4nns Human Revolutions spelmekanik som en gyllene kombination av Mass Effect och de senare Fallout-spelen.<\/p>\n<p>Tyv\u00e4rr uppenbarar sig en rad sk\u00f6nhetsfl\u00e4ckar med spelets g\u00e5ng. Att smyga visar sig vara en redig utmaning trots att po\u00e4ngsystemet uppmanar till det. Tanken p\u00e5 att agera likt ett d\u00f6dligt sp\u00f6ke \u00e4r tilltalande men i praktiken frustrerande och flera uppdrag avslutas med att jag frenetiskt skjuter min v\u00e4g igenom. I Deus Ex l\u00f6ser v\u00e5ld alla problem &#8211; tyv\u00e4rr. <\/p>\n<p>Bosstriderna g\u00e5r under samma paroll och tvingar spelaren att d\u00f6da bossarna utan andra m\u00f6jliga utg\u00e5ngar. Det blir v\u00e4ldigt komplicerat om man utvecklat en karakt\u00e4r vars specialitet \u00e4r att smyga. Striderna \u00e4r dessutom uselt designade och saknar finess. Spelaren tvingas i de flesta fall att f\u00f6rlita sig p\u00e5 klassiska fegtaktiker som att skjuta, g\u00f6mma sig, ladda upp liv och upprepa processen tills man vinner. Pl\u00f6tsligt k\u00e4nns det som att man spelar Doom fr\u00e5n -93.<\/p>\n<p>Dessa designmissar p\u00e5verkar i sin tur rollspelsinslagen negativt eftersom spelaren \u00e4r tvungen att anpassa karakt\u00e4ren efter sv\u00e5righetsgraden. F\u00f6r varje niv\u00e5po\u00e4ng du f\u00e5r kan Jensens f\u00f6rm\u00e5gor uppgraderas. Eftersom Human Revolution uppmuntrar en smygande karakt\u00e4r satsar man till en b\u00f6rjan p\u00e5 stealth-egenskaper. N\u00e4r det visar sig vara l\u00f6nl\u00f6st l\u00e4gger man po\u00e4ngen p\u00e5 egenskaper som gynnar en aggressiv spelstil samt n\u00e5gra essentiella hackeregenskaper. Resultatet blir en snarlik karakt\u00e4r hur du \u00e4n v\u00e4ljer att spela och m\u00f6jligheten att ta sig an \u00e4ventyret som man sj\u00e4lv \u00f6nskar saknas. <\/p>\n<p>Frustrerande stridsscenarion till trots \u00e4r Eidos Montreals portr\u00e4ttering av \u00e5r 2027 en v\u00e4rld att slukas in i och det \u00e4r uppenbart att mycket hj\u00e4rta och tanke har lagts ner i arbetet. Det k\u00e4nns trov\u00e4rdigt n\u00e4r jag ser de v\u00e4lb\u00e4rgade medborgarna kl\u00e4dda i neoren\u00e4ssansmode och boendes i futuristiska arkitektunder medan de fattiga lever i f\u00f6rfallna tegelbyggnader. Den st\u00e4mningsfulla estetiken och v\u00e4rldens detaljrikedom fick mig att vilja utforska varje h\u00f6rn av spelets v\u00e4rldsmetropoler. Grafiskt l\u00e4mnar spelet inte mycket att \u00f6nska. R\u00f6stsk\u00e5despelarnas enast\u00e5ende prestationer, det v\u00e4lskrivna manuset och sp\u00e4nnande handlingsf\u00f6rloppet bidrar till inlevelsefaktorn och resultatet \u00e4r en v\u00e4rld och ett \u00e4ventyr som du med motvilja kommer l\u00e4mna bakom dig.<\/p>\n<p>L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/Deus+Ex%3A+Human+Revolution+spel\" rel=\"tag\">Deus Ex: Human Revolution spel<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/recension\" rel=\"tag\">recension<\/a><br \/>\nDet g\u00e5r d\u00e4remot inte att bortse fr\u00e5n de stora bristerna i actionmomenten och det \u00e4r sv\u00e5rt att inte dra en suck av uppgivenhet \u00f6ver att ett spel med s\u00e5dan enorm potential misslyckas med n\u00e5got s\u00e5 viktigt. F\u00f6rhoppningsvis f\u00e5r vi se mer av Eidos Montreal och Human Revolution snart igen. D\u00e5 kanske allt bitar lyckas falla p\u00e5 plats. Men att p\u00e5st\u00e5 att de br\u00e4nt sina vingar &#8211; det vore att vara f\u00f6r h\u00e5rd.<\/p>\n<p><strong>Text: Aldo Sartori<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Titel: Deus Ex: Human Revolution Utvecklare: Eidos Montreal Betyg: 4 Format: Playstation 3, Xbox 360, PC Adam Jensen dr\u00f6mmer att han har st\u00e5lvingar. Han flyger upp mot en gyllengul himmel men kommer f\u00f6r n\u00e4ra solen. Vingarna sm\u00e4lter och han faller skoningsl\u00f6st mot marken. Den grekiska mytologins historia om Icarus anv\u00e4nds som en tydlig metafor f\u00f6r [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16],"tags":[1250,12285],"class_list":["post-42300","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","tag-deus-ex-human-revolution-spel","tag-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/42300","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=42300"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/42300\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=42300"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=42300"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=42300"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}