{"id":42087,"date":"2011-10-10T09:37:48","date_gmt":"2011-10-10T07:37:48","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=42087"},"modified":"2011-10-10T09:37:48","modified_gmt":"2011-10-10T07:37:48","slug":"peter-gabriel-new-blood-en-stark-fyra","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=42087","title":{"rendered":"Peter Gabriel: New Blood: en stark fyra"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Artist: Peter Gabriel
\nTitel: New Blood
\nBetyg: 4
\nUtgivningsdatum: 10 oktober<\/p>\n

N\u00e4r \u00e5ldrande rockartister (Peter Gabriel \u00e4r 61) b\u00f6rjar samarbeta med symfoniorkestrar finns all anledning till oro. Nio g\u00e5nger av tio betyder det att den egna kreativiteten \u00e4r p\u00e5 upph\u00e4llningen. Och n\u00e4r Gabriel efter \u00e5tta \u00e5rs tystnad f\u00f6rst g\u00f6r en coverplatta med andra artisters l\u00e5tar – Scratch My Back – och nu delar av sin katalog tillsammans med en stor orkester s\u00e5 ringer alla varningsklockor. <\/p>\n

F\u00f6r vore det inte mer sp\u00e4nnande om han i st\u00e4llet f\u00f6r att v\u00e4rma upp gammal sk\u00e5pmat presenterade nyskrivet material f\u00f6r r\u00f6st och symfoniorkester, om han nu prompt m\u00e5ste samarbeta med en s\u00e5dan? <\/p>\n

Svaret \u00e4r nej. F\u00f6r det Gabriel g\u00f6r p\u00e5 New Blood g\u00e5r det helt enkelt inte att v\u00e4rja sig mot. <\/p>\n

L\u00e5tmaterialet \u00e4r s\u00e5 starkt, r\u00f6sten s\u00e5 levande och naken och arrangemangen s\u00e5 smakfulla att l\u00e5tarna inte bara tillf\u00f6rs ytterligare dimensioner, utan frams\u00e5r som helt och h\u00e5llet nya. Inte minst texterna kommer till sin r\u00e4tt p\u00e5 ett helt annat s\u00e4tt \u00e4n i originalversionerna. Nytt blod, med andra ord. <\/p>\n

Gabriel kr\u00e4nger ut och in p\u00e5 sig sj\u00e4lv f\u00f6r att f\u00e5 sin r\u00f6st att l\u00e5ta omv\u00e4xlande kraftfull, innerlig, varm och dramatiskt. Men det blir inte ett dugg patetiskt. Bara \u00e4rligt, n\u00e4ra, uppriktigt och s\u00e5 f\u00f6rbannat starkt att jag stundtals har n\u00e4ra till t\u00e5rarna. <\/p>\n

Till och med en l\u00e5t som Intruder, som med sitt utstuderade rytmiska driv borde vara om\u00f6jlig i denna milj\u00f6, blir kraftfull och fr\u00e4sch. Arrangemanget lyfter en viskande, v\u00e4sande, fr\u00e4sande och gn\u00e4llande Gabriel och f\u00f6rst\u00e4rker den snillrika och obehagliga textens budskap (handlar enligt Gabriel om \u201ca pervert who sneaks into the homes of strangers\u201d).<\/p>\n

Don\u00b4t Give Up kommer alltid att f\u00f6rknippas med Kate Bush, och jag hade uppskattat om hon f\u00e5tt vara med h\u00e4r f\u00f6r en uppdaterad tolkning, \u00e4ven om Ane Brun g\u00f6r en helt egen och mycket fin insats. <\/p>\n

Albumet n\u00e5r s\u00e4rskilda h\u00f6jder i l\u00e5tarna Mercy Street, m\u00e4ktiga Wallflower och San Jacinto. <\/p>\n

Om han gjort Father,Son fr\u00e5n Ovo i st\u00e4llet f\u00f6r den uttjatade Solsbury Hill s\u00e5 hade femman varit hamn. Nu f\u00e5r det bli en stark fyra och omd\u00f6met – ett av \u00e5rets b\u00e4sta album.<\/p>\n

Recensent: Patrik Stigson skriver om progressiv musik p\u00e5 bloggen Universum Noll<\/a>.<\/p>\n