{"id":42037,"date":"2011-10-09T12:09:20","date_gmt":"2011-10-09T10:09:20","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=42037"},"modified":"2011-12-29T21:51:07","modified_gmt":"2011-12-29T20:51:07","slug":"orestien-pa-stockholms-stadsteater-antikt-drama-i-30-talsdrakt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=42037","title":{"rendered":"Orestien p\u00e5 Stockholms stadsteater – antikt drama i 30-talsdr\u00e4kt"},"content":{"rendered":"

Orestien
\nStockholms stadsteater, Klarascenen
\nPremi\u00e4r: 17 september 2011<\/p>\n

Aischylos grekiska drama Orestien uruppf\u00f6rdes i Aten 458 f Kr. Nu spelar Stockholms stadsteater det klassiska\u00a0 dramat, som skildrar \u00f6verg\u00e5ngen fr\u00e5n det gamla stamsamh\u00e4llet, med blodsh\u00e4mnd som en viktig ingrediens, till demokrati och r\u00e4ttssamh\u00e4lle. I en modernare tolkning kan det ses som en bild av k\u00e4rnfamiljens s\u00f6nderfall och regiss\u00f6ren Tobias Theorell har valt att f\u00f6rst\u00e4rka denna tolkning med 1900-talskl\u00e4der.<\/p>\n

– Orestien \u00e4r en av v\u00e4sterlandets urmyter, ett slags grundackord, och ligger till grund f\u00f6r s\u00e5 mycket inom dramatik och litteratur. Att den fortfarande spelas idag beror ju p\u00e5 att den handlar om saker som \u00e4r djupt rotade hos m\u00e4nniskan, s\u00e4ger Tobias Theorell i ett pressmeddelande fr\u00e5n Stockholms stadsteater.<\/p>\n

Stadsteaterns upps\u00e4ttning f\u00f6ljer engelsmannen Ted Hughs tolkning av den antika texten fr\u00e5n 1998, i \u00f6vers\u00e4ttning av Lars Forssell. Dramat \u00e4r uppdelat i tre akter, en f\u00f6r varje del i trilogin. Akt ett, Agamemnon, handlar om kungens \u00e4rofyllda \u00e5terkomst och Klytameistras listiga h\u00e4mnd p\u00e5 sin make. I andra akten, Gravoffret, tr\u00e4ffas syskonen Elektra och Orestes vid faderns grav. De ber till gudarna och beslutar att Orestes ska h\u00e4mnas sin far genom att d\u00f6da sin mor. I akt tre, Eumeniderna, jagas Orestes av sin skuld och ber om hj\u00e4lp hos Atena som samlar en jury f\u00f6r att ge honom en r\u00e4ttvis dom. Orestes frik\u00e4nns och h\u00e4mndgudinnorna (eumeniderna) drar sig tillbaka.<\/p>\n

Pj\u00e4sen b\u00f6rjar ganska stillsamt, i en 30-talssalong i kungens palats. Dunklet och den ordrika dialogen g\u00f6r att f\u00f6rsta akten har en lite s\u00f6vande effekt. Scenen i andra och tredje akten \u00e4r avskalad, men handlingen f\u00e5r mer fart dramatik. Flygeln finns med i alla akterna och musik av Schubert, Schumann, Beethoven, Reger och Tjajkovskij spelas av olika personer. De b\u00e5da f\u00f6rsta akterna avslutas effektfullt med att blodet rinner nedf\u00f6r draperierna till st\u00e4mningsfull pianomusik.<\/p>\n

Ann Petr\u00e9n, som spelade Klytaimestra redan f\u00f6rra \u00e5ret i monologen \u201dRik, vit, fri\u201d<\/a>, g\u00f6r en stark rolltolkning av en mor som h\u00e4mnas mordet p\u00e5 sin dotter men \u00e4nd\u00e5 inte f\u00e5r ro. K\u00f6ren har en framtr\u00e4dande roll och varje k\u00f6rmedlem har en egen karakt\u00e4r \u2013 \u00e4ven om de \u00e4r likadant kl\u00e4dda. I Agamamnon har de svart smoking, i Gravoffret \u00e4r de kl\u00e4dda som s\u00f6rjande kvinnor i svart och i Eumeniderna som h\u00e4mndgudinnor \u2013 alla i Klytaimestra-kl\u00e4nningar och peruk.<\/p>\n

L\u00e4s vidare i Teatermagasinet<\/a>.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Foto: Carl Thorborg<\/figcaption><\/figure>\n

L\u00e4s \u00e4ven recensioner i Aftonbladet<\/a>, DN<\/a>, Expressen<\/a> och SvD<\/a>.<\/p>\n

\u00d6vers\u00e4ttning & bearbetning: Lars Forssell
\nRegi: Tobias Theorell
\nScenografi\/kostym: Magdalena \u00c5berg
\nLjus: Torkel Blomqvist
\nLjud: Michael Breschi\/H\u00e5kan \u00c5slund
\nMask: Susanne von Platen<\/p>\n

I rollerna
\nAgamemnon: Lennart J\u00e4hkel
\nKlytaimestra: Ann Petr\u00e9n
\nAigisthos\/ K\u00f6r del III: Richard Forsgren
\nKassandra\/Athena: Maria Solomaa
\nOrestes\/K\u00f6r del I: Andreas Kundler
\nElektra\/K\u00f6r del I & III: Kirsti Stub\u00f8
\nK\u00f6r 1: Camilo Ge Bresky
\nK\u00f6r 2: Fredrik Lycke
\nK\u00f6r 3: Lilian Johansson
\nK\u00f6r 4: Sara Jangfeldt<\/p>\n

Bild: Ann Petr\u00e9n. Foto: Carl Thorborg.<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om antika dramer<\/a>, Aischylos<\/a>, Stockholms stadsteater<\/a>, Ann Petr\u00e9n<\/a>L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Stockholms stadsteater<\/a>, antika dramer<\/a>, Ann Petr\u00e9n<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Orestien Stockholms stadsteater, Klarascenen Premi\u00e4r: 17 september 2011 Aischylos grekiska drama Orestien uruppf\u00f6rdes i Aten 458 f Kr. Nu spelar Stockholms stadsteater det klassiska\u00a0 dramat, som skildrar \u00f6verg\u00e5ngen fr\u00e5n det gamla stamsamh\u00e4llet, med blodsh\u00e4mnd som en viktig ingrediens, till demokrati och r\u00e4ttssamh\u00e4lle. I en modernare tolkning kan det ses som en bild av k\u00e4rnfamiljens s\u00f6nderfall […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":46122,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30],"tags":[301,4200,5420],"class_list":["post-42037","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-film","category-teater","tag-ann-petren","tag-orestien","tag-stockholms-stadsteater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/42037","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=42037"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/42037\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":46124,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/42037\/revisions\/46124"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/46122"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=42037"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=42037"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=42037"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}