{"id":41926,"date":"2011-10-07T07:08:22","date_gmt":"2011-10-07T05:08:22","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=41926"},"modified":"2011-10-07T07:08:22","modified_gmt":"2011-10-07T05:08:22","slug":"skivrecension-evanescence-evanescence","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=41926","title":{"rendered":"Skivrecension: Evanescence &#8211; Evanescence"},"content":{"rendered":"<p>Artist: Evanescence<br \/>\nTitel: Evanescence<br \/>\nBetyg: 3<br \/>\nUtgivningsdatum: 12 oktober<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/10\/Evanescence-Band-picture.jpeg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/10\/Evanescence-Band-picture-300x200.jpg\" alt=\"\" title=\"Evanescence - Band picture\" width=\"300\" height=\"200\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-41927\" \/><\/a><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/www.evanescence.com\/\">Evanescence<\/a> har inte sl\u00e4ppt ett album sedan 2006 \u00e5rs The Open Door men man k\u00e4nner, 5 l\u00e5nga \u00e5r senare, genast igen stilen; s\u00e5ngerskan Amy Lee sjunger storvulet till den numera v\u00e4lbekanta mattan av piano och distade gitarrer.<\/p>\n<p>I pressmaterialet s\u00e4gs det att det \u00e4r bandets h\u00e5rdaste album hittills och det kanske \u00e4r sant, det \u00e4r f\u00f6rst sp\u00e5r 7, Lost In Paradise, som \u00e4r ett lugnare stycke. \u00c4nd\u00e5 tycker jag bandet \u00e4r som b\u00e4st just n\u00e4r de ger sig in p\u00e5 lugnare territorium. Det \u00e4r d\u00e5 Amy Lee k\u00e4nns som mest helgjuten, mot en fond av str\u00e5kar, piano och lugnare riff och trummor. Som producent har Evanescence valt <a href=\"http:\/\/en.wikipedia.org\/wiki\/Nick_Raskulinecz\">Nick Raskulinecz<\/a> som bland annat har tv\u00e5 Foo Fighters-album, <a href=\"http:\/\/open.spotify.com\/album\/2TIp2qGorHvqyaiAb82Awe\">One by One<\/a> och <a href=\"http:\/\/open.spotify.com\/album\/02jqf49ws9bcTvXLPGtjbT\">In your honor<\/a>, under b\u00e4ltet och det \u00e4r s\u00e4kert en stor anledning till gruppens lite h\u00e5rdare sound.<\/p>\n<p>Albumet har 12 l\u00e5tar:<br \/>\n1. What You Want<br \/>\n2. Made of Stone<br \/>\n3. The Change<br \/>\n4. My Heart is Broken<br \/>\n5. The Other Side<br \/>\n6. Erase This<br \/>\n7. Lost In Paradise<br \/>\n8. Sick<br \/>\n9. End of the Dream<br \/>\n10. Oceans<br \/>\n11. Never Go Back<br \/>\n12. Swimming Home<\/p>\n<p>Tycker man om band som Europe och Takida och kan tolerera sn\u00e4ppet skr\u00e4nigare sound ska man definitivt kolla upp Evanescence, de har s\u00e5lt \u00f6ver 24 miljoner album och med det h\u00e4r sj\u00e4lvbetitlade albumet kommer den siffran bara \u00f6ka. Om du gillar deras tidigare alster finns det allts\u00e5 mycket att gilla h\u00e4r, jag f\u00f6rutsp\u00e5r minst en stor hit p\u00e5 albumet.<\/p>\n<p>F\u00f6rsta singeln fr\u00e5n albumet \u00e4r What You Want som <a href=\"http:\/\/open.spotify.com\/album\/2VLp9RePb42CNHU20mrLzZ\">redan finns p\u00e5 Spotify<\/a>.<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" width=\"560\" height=\"315\" src=\"http:\/\/www.youtube.com\/embed\/wVWazHTunSI\" frameborder=\"0\" allowfullscreen><\/iframe><br \/>\nDen officiella videon till What You Want.<\/p>\n<p>Sj\u00e4lv kommer jag f\u00f6rmodligen alltid f\u00f6rknippa albumet med <a href=\"http:\/\/www.apple.com\/se\/stevejobs\/\">Steve Jobs d\u00f6dsbud<\/a> som jag fick p\u00e5 morgonen.<\/p>\n<p>B\u00e4sta l\u00e5t: Lost In Paradise<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Artist: Evanescence Titel: Evanescence Betyg: 3 Utgivningsdatum: 12 oktober Evanescence har inte sl\u00e4ppt ett album sedan 2006 \u00e5rs The Open Door men man k\u00e4nner, 5 l\u00e5nga \u00e5r senare, genast igen stilen; s\u00e5ngerskan Amy Lee sjunger storvulet till den numera v\u00e4lbekanta mattan av piano och distade gitarrer. I pressmaterialet s\u00e4gs det att det \u00e4r bandets h\u00e5rdaste [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,22],"tags":[],"class_list":["post-41926","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/41926","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=41926"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/41926\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=41926"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=41926"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=41926"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}