Titel: En enkel till Antibes
\nBetyg: 2
\nPremi\u00e4r: 30 september 2011<\/p>\n
Trots min hemliga f\u00f6r\u00e4lskelse i Sven-Bertil Taube och en mycket lovande handling har Richard Hobert \u00e4nd\u00e5 lyckats g\u00f6ra mig besviken. <\/p>\n
\u00c4nklingen George bor ett stillsamt liv i sitt hus i Lule\u00e5. Hemhj\u00e4lpen sj\u00e4l och den \u00e4nda som h\u00e4lsar p\u00e5 \u00e4r grannen. George b\u00f6rjar f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen k\u00e4nna sig gammal. Droppen blir n\u00e4r han kommer p\u00e5 sina tv\u00e5 vuxna barn med att i hemlighet f\u00f6rs\u00f6ka s\u00e4lja hans hus och placera honom p\u00e5 ett \u00e4ldreboende. D\u00e5 l\u00e4mnar George tristessen och sin vardag f\u00f6r en s\u00e5v\u00e4l sj\u00e4lslig som fysisk resa med m\u00e5let Antibes och den svunna k\u00e4rleken Christine. <\/p>\n
En enkel till Antibes \u00e4r en film om att bli gammal, relationer och att komma till freds med sitt f\u00f6rflutna. Det vill s\u00e4ga en potpurri av klyschiga visdomsrepliker och pinsamma situationer.<\/p>\n
\u00d6msom skrattar jag faktiskt men \u00f6msom vrider jag mig i biostolen. Kanske \u00e4r det de som \u00e4r den svenska filmens eviga f\u00f6rbannelse, att jag som publik inte riktigt kan slappna av f\u00f6r jag hela tiden \u00e4r r\u00e4dd att n\u00e5gon utav sk\u00e5despelarna ska kliva snett. En del kallar det \u201dDramaten sjukan\u201d och visst har Sven-Bertil Taube spelat p\u00e5 just Dramaten. Han tillh\u00f6r den gamla skolans sk\u00e5despelare och det m\u00e5sta jag respektera. Men varf\u00f6r kan inte Hobert respektera karakt\u00e4ren han skapat tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att inte g\u00f6ra honom till en \u201ds\u00f6t-gammal-gubbe\u201d och bara l\u00e5ta honom vara en gubbe. En gubbe som inte \u00e4r lite f\u00f6rvirrad och inte provar att r\u00f6ka en joint s\u00e5 att vi kan skratta \u00e5t honom. <\/p>\n
Jag tycker inte om iden att vi ska skratta \u00e5t George, jag vill skratta med George. Vi hade tyckt om honom \u00e4nd\u00e5 Hobert! Undantaget \u00e4r franska Catherine Rouvel. Hon har inte bara till f\u00f6rdel att hon inte \u00e4r svenska utan \u00e4ven att hon har ett f\u00f6rflutet som sk\u00e5despelerska f\u00f6r Jean Renoir. Renoir som i sin tur \u00e4r k\u00e4nd fr\u00e5n den \u201dpoetiska realismen\u201d och som f\u00f6reg\u00e5ngare till \u201dneorealismen\u201d d\u00e4r det naturliga och realistiska hyllas. <\/p>\n
Ett annat element som faktiskt \u00e4r intressant \u00e4r Jens Fischer bakom kameran. Fotot \u00e4r v\u00e4lgjort och i varje bild finns n\u00e5gon typ av sk\u00f6nhet. De var l\u00e4ngesedan de norrl\u00e4ndska skogsplanteringarna och den svenska h\u00f6sten var s\u00e5 h\u00e4r vacker. <\/p>\n
Visst \u00e4r En enkel till Antibes feelgoodfilmen med stort F och jag tror att det finns en publik, som n\u00f6dv\u00e4ndigtvis inte alls m\u00e5sta vara \u00e4ldre, som kan se bortom ordbajsandet av klyschor. Men f\u00f6r mig blir det f\u00f6r mycket och det blir stopp i toaletten.
\nJag f\u00f6rst\u00e5r inte varf\u00f6r det fanns s\u00e5 m\u00e5nga tr\u00e5dar. Sonens skulder, dotterns tid i f\u00e4ngelse, hembitr\u00e4dets destruktiva f\u00f6rh\u00e5llande, sp\u00f6ken, hash-r\u00f6kande-likbilschauff\u00f6ren som extrakn\u00e4cker i vad som verkar vara ett countryband. Alla m\u00e5ste inte ha en bakgrunds historia och man m\u00e5ste inte f\u00f6rklara allt. Det \u00e4r som n\u00e4r n\u00e5gon sk\u00e4mtar och sedan d\u00f6dar sk\u00e4mtet genom att f\u00f6rklara vad det var som gjorde det hela roligt. Jag hade n\u00f6jt mig med att man koncentrerat sig p\u00e5 relationen mellan far och barn. Och jag tror helt \u00e4rligt att den h\u00e4r filmen fyller ett behov. Det finns s\u00e4kert m\u00e4nniskor som f\u00e5r ut n\u00e5got av att se En Enkel Till Antibes. Jag \u00e4r dock inte en av dem.<\/p>\n
Jag \u00e4r fullt medveten om att det \u00e4r uttjatat att s\u00e5ga en film bara f\u00f6r att den \u00e4r svensk, men h\u00e4r l\u00e4mnas jag inget val.<\/p>\n