{"id":41401,"date":"2011-09-24T10:26:51","date_gmt":"2011-09-24T08:26:51","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=41401"},"modified":"2011-09-24T10:26:51","modified_gmt":"2011-09-24T08:26:51","slug":"pang-pa-pensionatet-en-riktig-skrattfest","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=41401","title":{"rendered":"Pang p\u00e5 pensionatet – en riktig skrattfest"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Pang p\u00e5 pensionatet
\nLisebergsteatern, G\u00f6teborg
\nPremi\u00e4r: 23 september 2011<\/p>\n

Det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag var p\u00e5 Lisebergsteatern. Jag s\u00e5g p\u00e5 fotografierna i foaj\u00e9n p\u00e5 Hagge Geigert, Tomas von Br\u00f6mssen, Lasse Brandeby alias Kurt Olsson. Jag k\u00e4nde mig s\u00e5 liten i n\u00e4rheten av dessa kulturens och teaterns giganter och inv\u00e4ntade premi\u00e4ren kl 19.30 av buskisdeckaren Pang p\u00e5 pensionatet.<\/p>\n

Bakom f\u00f6rest\u00e4llningen st\u00e5r succ\u00e9g\u00e4nget fr\u00e5n Vallarna i Falkenberg med sin hyllade jubileumsf\u00f6rest\u00e4llning. Hela sommaren har det firats 15-\u00e5rsjubileum p\u00e5 Vallarnas friluftsteater i Falkenberg. Denna kv\u00e4ll, fredagen den 23 september 2011, var det s\u00e5 dags f\u00f6r g\u00e4nget att inta Lisebergsteatern. De kommer att spela torsdagar och fredagar hela h\u00f6sten.<\/p>\n

Snacka om buskisdeckare. Jag f\u00f6rst\u00e5r verkligen deras popularitet. Krister Classon stod f\u00f6r manus & regi, som den om\u00e5ttligt popul\u00e4re brevb\u00e4raren Dag-Otto Flink g\u00f6r Jojje J\u00f6nsson ett bejublat framtr\u00e4dande. <\/p>\n

S\u00e5 fort f\u00f6rest\u00e4llningen k\u00f6r ig\u00e5ng klappar publiken h\u00e4nderna i takt genast. Publiken \u00e4r verkligen inte n\u00f6dbedd. Folk tjuter av skratt. En riktig skrattfest f\u00f6r alla \u00e5ldrar kan jag verkligen skriva under p\u00e5. <\/p>\n

Hela den svenska buskiseliten \u00e4r p\u00e5 plats. I rollistan ser vi:
\nAnna Hallgren <\/strong>spelar viljestarka Rut Olsson, 35 \u00e5r, som b\u00f6rjade jobba hos Berta redan som liten. Direkt efter skolan sprang hon till pensionatet f\u00f6r att hj\u00e4lpa till. Berta har med tiden blivit som en andra mamma. F\u00f6r \u201dpojkflickan\u201d Rut st\u00e5r s\u00e4llskap med m\u00e4n, inte s\u00e4rskilt h\u00f6gt i kurs.<\/p>\n

Jojje J\u00f6nsson<\/strong> spelar plikttrogne, sn\u00e4lle brevb\u00e4raren Dag-Otto Flink med talfel i kungliga postverkets tj\u00e4nst. Dag-Otto vill ingen ont utan har alltid hj\u00e4rtat p\u00e5 r\u00e4tta st\u00e4llet. To d\u00e9!<\/p>\n

Siw Carlsson<\/strong> spelar Greta Karlsson \u2013 92 \u00e5r. Den n\u00e5got ot\u00e5liga och bittra Greta har bott p\u00e5 pensionatet i hela 15 \u00e5r. Hon anser sj\u00e4lv att hon b\u00f6r bli uppassad. D\u00e5 pensionatet betytt mycket f\u00f6r henne planerar hon att sk\u00e4nka sina tillh\u00f6righeter till Solrosen n\u00e4r hennes tid \u00e4r f\u00f6rbi.<\/p>\n

Jan Holmquist<\/strong> spelar Sture Sandstr\u00f6m \u2013 52 \u00e5r. Direkt\u00f6r f\u00f6r eget f\u00f6retag som \u00e4lskar att spendera pengar p\u00e5 unga kvinnor. Sture \u00e4r gift men finner ingen stimulans hemma hos sin fru. Visar g\u00e4rna vad han tycker. Han kan helt enkelt visa en oerh\u00f6rt trevlig sida.<\/p>\n

Mikael Riesebeck<\/strong> spelar Harry Rask \u2013 60 \u00e5r. Den yrkesskadade kommissarien har mot sin vilja blivit f\u00f6rtidspensionerad. Han som \u00e4lskar sitt yrke \u00f6ver allt annat. Harry anses som \u201dlite jobbig\u201d d\u00e5 han \u00e4r mycket misst\u00e4nksam och extremt nyfiken.<\/p>\n

Ewa Roos<\/strong> spelar Berta Bengtsson \u2013 65 \u00e5r. Tog \u00f6ver pensionatet efter sina f\u00f6r\u00e4ldrar som 20-\u00e5ring. K\u00e4rleken till pensionatet blev starkare \u00e4n den till olika m\u00e4n. Hon har fullst\u00e4ndig kontroll \u00f6ver sin r\u00f6relse och h\u00e5ller god min \u00e4ven n\u00e4r ilskan kokar inombords.<\/p>\n

G\u00f6sta Jansson<\/strong> (fr.o.m. slutet av november) spelar Karl Persson \u2013 94 \u00e5r. Karl \u00e4r \u00e4nkling sedan 20 \u00e5r. Trots att han \u00e4r stormrik s\u00e5 unnar han sig varken kl\u00e4der eller hygieniska artiklar.<\/p>\n

Thomas Nystedt <\/strong>(t.o.m. slutet av november) spelar Valter Friberg \u2013 55 \u00e5r. Valter \u00e4r en charmig, ordentlig l\u00e4kare men n\u00e5got deprimerad. Beh\u00e4rskar sitt yrke till fullo.<\/p>\n

Maria M\u00e4lson Nystedt<\/strong> spelar Ella Andersson \u2013 49 \u00e5r. Gifte sig som ton\u00e5ring med en charm\u00f6r som bedragit henne sedan dess. Hon har varit alltf\u00f6r r\u00e4dd f\u00f6r att g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t saken tills hon tr\u00e4ffade andra kvinnor i samma situation. Dr\u00f6mmer \u00e4nd\u00e5 om nya k\u00e4rlekst\u00e5g.<\/p>\n

Handlingen \u00e4r f\u00f6rlagd till ett litet pensionat p\u00e5 den svenska landsbygden sommaren 1955. Fridfullt och idylliskt hade det kanske varit om det inte hade varit f\u00f6r att \u00e4garinnan kommit i akut ekonomiskt tr\u00e5ngm\u00e5l. Renoveringen av k\u00f6ket kostade mer \u00e4n det var t\u00e4nkt att g\u00f6ra: 3.000 kr. <\/p>\n

Fridfullt och idylliskt skulle det ha kunnat vara om inte pensionatets ende anst\u00e4llde best\u00e4mt sig f\u00f6r att ta den 94-\u00e5rige g\u00e4sten av daga. Visst hade det varit fridfullt, om det inte hade kommit en bedragen och deprimerad g\u00e4st, som pl\u00f6tsligt visar sina k\u00e4nslor f\u00f6r en kvinnlig spion, som i sin tur blir st\u00f6rd av en mansgris som intresserar sig f\u00f6r yngre damer. Eller om det inte dykt upp en misst\u00e4nksam pensionerad kommissarie som b\u00e5de h\u00f6r skottlossningar och k\u00e4nner liklukt.<\/p>\n

Det blir v\u00e5ldsamt emellan\u00e5t. Komiken \u00e4r frapperande. I mitt tycke g\u00f6r Siw Carlsson den b\u00e4sta rollprestationen f\u00f6rsedd med klubba och oh\u00e4ngda citat; \u201dnu m\u00e5ste vi nog gifta oss\u201d; Mikael Riesebecks Harry Rask gnider sig ganska l\u00e4nge p\u00e5 smalbenet. Invecklat \u00e4r bara f\u00f6rnamnet. Som om det inte r\u00e4ckte s\u00e5 blir det n\u00e4rmast kaotiskt n\u00e4r en brevb\u00e4rare i kungliga postverkets tj\u00e4nst, Dag-Otto Flink, best\u00e4mmer sig f\u00f6r att fira sin bem\u00e4rkelsedag p\u00e5 just detta st\u00e4lle, pensionatet Solrosen. Nu kan det v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 inte bli mer kaos? Jo, det kan det.<\/p>\n

I personlig bem\u00e4rkelse s\u00e5 kan jag bara understryka att det h\u00e4r var en f\u00f6rest\u00e4llning d\u00e4r skratten haglade, publiken klappade takten, jag fick autograf av Glenn Hys\u00e9n, tack f\u00f6r det, den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen kan ses m\u00e5nga g\u00e5nger.<\/p>\n

Mer om Pang p\u00e5 pensionatet p\u00e5 Lisebergsteaterns hemsida.<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Lisebergsteatern<\/a>, komedi<\/a>, buskis<\/a>, teater<\/a>, recension<\/a>, scen<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Pang p\u00e5 pensionatet Lisebergsteatern, G\u00f6teborg Premi\u00e4r: 23 september 2011 Det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag var p\u00e5 Lisebergsteatern. Jag s\u00e5g p\u00e5 fotografierna i foaj\u00e9n p\u00e5 Hagge Geigert, Tomas von Br\u00f6mssen, Lasse Brandeby alias Kurt Olsson. Jag k\u00e4nde mig s\u00e5 liten i n\u00e4rheten av dessa kulturens och teaterns giganter och inv\u00e4ntade premi\u00e4ren kl 19.30 av buskisdeckaren Pang […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,30,31],"tags":[897,2984,3305,12285,12286,12288],"class_list":["post-41401","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-teater","category-teaterrecension","tag-buskis","tag-komedi","tag-lisebergsteatern","tag-recension","tag-film","tag-teater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/41401","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=41401"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/41401\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=41401"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=41401"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=41401"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}