{"id":41354,"date":"2011-09-22T12:44:09","date_gmt":"2011-09-22T10:44:09","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=41354"},"modified":"2011-09-22T12:44:09","modified_gmt":"2011-09-22T10:44:09","slug":"r-e-m-splittras-ett-klokt-beslut","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=41354","title":{"rendered":"R.E.M. – splittras: ett klokt beslut"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

R.E.M. splittras vilket bandet meddelade via sin officiella hemsida<\/a>:
\nTo our Fans and Friends: As R.E.M., and as lifelong friends and co-conspirators, we have decided to call it a day as a band. We walk away with a great sense of gratitude, of finality, and of astonishment at all we have accomplished. To anyone who ever felt touched by our music, our deepest thanks for listening. <\/em><\/p>\n

Snabbt kom nyheten ut via medier som Aftonbladet<\/a>:
\nEfter 31 \u00e5r och hits som \u201dWhat’s the frequency Kenneth?\u201d, \u201dLosing my religion\u201d och \u201dShiny happy people\u201d har medlemmarna i R.E.M beslutat att l\u00e4gga ner bandet.
\n\u2013 Vi byggde n\u00e5got fantastiskt ihop och nu ska vi l\u00e4mna det bakom oss, s\u00e4ger frontmannen Michael Stipe i ett pressmeddelande p\u00e5 officiella sajten remhq.com.<\/em><\/p>\n

Jo, en supergrupp har R.E.M. varit, en av de stora och blixtsnabbt kom ocks\u00e5 uppgiften om att bandet splittras ut p\u00e5 Wikipedia<\/a>:
\nR.E.M var en amerikansk rockgrupp som bildades 1980 i Athens, Georgia av Michael Stipe (s\u00e5ngare), Bill Berry (trummor, l\u00e4mnade bandet 1997), Peter Buck (gitarr) och Mike Mills (bas). Under 1980-talet fick bandet en v\u00e4xande kultstatus, mycket tack vare Stipes texter och gruppens musik. I b\u00f6rjan av 1990-talet var R.E.M. ett av v\u00e4rldens popul\u00e4raste och mest respekterade och inflytesrika band. Sedan 2007 \u00e4r de invalda i Rock and Roll Hall of Fame.[1]
\nGruppen splittrades 2011 efter 31 \u00e5r tillsammans.<\/em><\/p>\n

Jag var ett stort fan av gruppen under slutet av 1980-talet och i b\u00f6rjan av 1990-talet. Och de har ocks\u00e5 bjudit v\u00e4rlden p\u00e5 n\u00e5gra od\u00f6dliga l\u00e5tar, som ”Losing my religion” och ”Everybody hurts”. Men deras senaste album som getts ut under 2000-talet har visat att bandet visserligen \u00e4r proffsigt men \u00e4nd\u00e5 tr\u00f6tt och inte skapar n\u00e5got nytt av h\u00f6g kvalitet. Det var nog mycket bra att de splittrades. D\u00e4remot tror jag vi kommer att h\u00f6ra av dem i andra sammanhang, n\u00e4r de laddat nya batterier i andra sammanhang.<\/p>\n