{"id":40666,"date":"2011-09-11T15:06:05","date_gmt":"2011-09-11T13:06:05","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=40666"},"modified":"2011-09-11T15:06:05","modified_gmt":"2011-09-11T13:06:05","slug":"dream-theater-a-dramatic-turn-of-events","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=40666","title":{"rendered":"Dream Theater – A Dramatic Turn Of Events, recensionen"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nArtist: Dream Theater
\nTitel: A Dramatic Turn Of Events
\nBetyg: 4
\nReleasedatum: 2011-09-15<\/p>\n

L\u00e4ste att \u00e4ven de st\u00f6rsta banden och artisterna maximalt har ett eller h\u00f6gst ett par m\u00e4sterverk i sig. Resten av produktionen \u00e4r mediokra f\u00f6rs\u00f6k och p\u00e5 sin h\u00f6jd godk\u00e4nda \u00f6vningar, blandat med rena bottennapp.<\/p>\n

Undantaget skulle vara David Bowie som f\u00f6rvandlar allt han r\u00f6r vid till guld.<\/p>\n

\u00c4nd\u00e5 \u00e4r det m\u00e4sterverk vi vill ha. Och det \u00e4r m\u00e4sterverk banden vill skapa. Ingen n\u00f6jer sig med lagom. Band och publik letar milstolpar. Banbrytande verk som g\u00e5r till musikhistorien.<\/p>\n

N\u00e4r Dream Theater startade 1986 var de pionj\u00e4rer. De var ett av de f\u00f6rsta banden som p\u00e5 allvar plockade upp element fr\u00e5n sjuttiotalets progressiva rock och blandade den med traditionell metall. Resultatet blev en sp\u00e4nnande mix som k\u00e4ndes nydanande. Att bandets recept fungerade utm\u00e4rkt stod klart p\u00e5 Awake (1994). Efter detta album v\u00e4xte gruppen med varje platta fram till, ja just det, m\u00e4sterverket, Metropolis Part 2: Scenes from a Memory (1999). En temaplatta om en tidigare liv-regression d\u00e4r ett kusligt mord kommer i dagen. Albumet var helgjutet och fungerade p\u00e5 alla niv\u00e5er. Text, id\u00e9, dramaturgi och musik h\u00e4ngde ihop och skapade en \u00f6vertygande helhet. <\/p>\n

Sedan kom kreativiteten av sig. Musikalsikt slirade man hit och dit. Man samarbetade med en symfoniorkester, nosade p\u00e5 growl och \u00e4gnade sig \u00e5t monsterriff a la Metallica. Vissa plattor k\u00e4ndes full\u00f6diga, andra on\u00f6diga.<\/p>\n

I ett f\u00f6rs\u00f6k att \u00e5terfinna den f\u00f6rlorade gl\u00f6den f\u00f6reslog gruppens trummis Mike Portnoy ett tv\u00e5\u00e5rigt uppeh\u00e5ll. En paus som skulle kunna ge ny inspiration och skapa f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r en \u00e5terkomst med mer gl\u00f6d och nya grepp. De andra i gruppen tyckte detta var en d\u00e5lig ide\u00b4 och sparkade Portnoy. Mike Mangini tog \u00f6ver trumstockarna.<\/p>\n

A Dramatic Turn Of Events \u00e4r gruppens f\u00f6rsta album med denna nya ny lineup.<\/p>\n

Albumet inleds med On The Backs Of Angels och Build Me Up, Break Me Down. Tv\u00e5 inte alls o\u00e4vna l\u00e5tar, om \u00e4n utan n\u00e4mnv\u00e4rda \u00f6verraskningar.<\/p>\n

Det \u00e4r i tredje l\u00e5ten, tiominutaren Lost Not Forgotten som den dramatik albumtiteln antyder b\u00f6rjar m\u00e4rkas. En suggestiv l\u00e5t d\u00e4r allt fungerar. Den slirar och kr\u00e4nger och det h\u00e4nder massor. Gitarrsolot \u00e4r njutbart och det f\u00f6ljs av ett syntdito p\u00e5 samma v\u00e5gl\u00e4ngd. Snyggt arrangerat. Det m\u00e4rks att bandet har kul.<\/p>\n

Tillsammans med Outcry (11.24) s\u00e5 \u00e4r Lost Not Forgotten albumets starkaste. De b\u00e5da \u00e4r faktiskt varken mer eller mindre \u00e4n progressiv metall n\u00e4r den \u00e4r som allra b\u00e4st. H\u00e4ndelserik, of\u00f6ruts\u00e4gbar, dramatisk, rolig och uppfriskande.<\/p>\n

Bridges in the Sky, som handlar om en shamanresa, b\u00f6rjar med strups\u00e5ng som \u00f6verg\u00e5r i en sakral kyrkok\u00f6r. En finst\u00e4md inledning som brutalt bryts av ett vildsint gitarriff och strax fullt st\u00e4ll fr\u00e5n hela bandet. H\u00e4r visar Mangini att han \u00e4r en v\u00e4rdig arvtagare till Portnoy. \u00c4ven Bridges in the Sky inneh\u00e5ller flera stimulerande instrumentala \u00e5kturer med stor fallh\u00f6jd.<\/p>\n

Det \u00e4r dock ett st\u00f6rande stort avst\u00e5nd mellan dessa h\u00e4ndelserika l\u00e5tar och albumets sm\u00e4ktande ballader. \u00c4ven dessa f\u00e5r godk\u00e4nt, mycket tack vare James LaBries s\u00e5ng, som kanske aldrig varit b\u00e4ttre. Men har jag n\u00e5gon inv\u00e4ndning mot detta album s\u00e5 \u00e4r det just detta glapp. Det hade k\u00e4nts \u00e4nnu fr\u00e4schare om man f\u00f6rm\u00e5tt plocka in bara lite mer av progressiv lekfullhet \u00e4ven i balladerna. Inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis de sedvanliga instrumentala excesserna. Det hade r\u00e4ckt med n\u00e5gra udda pianoackord och lite extra finurlighet i arrangemangen (syntsolot i Beneath The Surface \u00e4r p\u00e5 r\u00e4tt v\u00e4g). Som det nu \u00e4r s\u00e5 luktar balladerna mainstream l\u00e5ng v\u00e4g.<\/p>\n

I stort \u00e4r det ett l\u00e4ttare, mjukare och lekfullare och kanske rentav \u201dsn\u00e4llare\u201d Dream Theater vi m\u00f6ter p\u00e5 A Dramatic Turn Of Events. Petruccis gitarrspel \u00e4r mer \u00e5terh\u00e5llsamt och bluesaktigt. LaBries r\u00f6st \u00e4r mjukare och mer harmonisk.<\/p>\n

John Petrucci (som ensam producerat albumet) h\u00e5ller till och med gitarrsolofingrarna borta fr\u00e5n balladerna Beneath The Surface och Far From Heaven. Det \u00e4r l\u00e5tar som tigger om svidade gitarrsolon, men som faktiskt blir \u00e4nnu starkare utan Petrucci.<\/p>\n

Det \u00e4r sv\u00e5rt att t\u00e4nka sig att det \u00e4r nye trummisen Mike Mangini ensam som \u00e4r orsaken till gruppens nyt\u00e4ndning. Snarare \u00e4r det fr\u00e5nvaron av Portnoy. Det tycks ha varit han som st\u00e5tt f\u00f6r de tyngre, h\u00e5rdare och mer fyrkantigt metalliska id\u00e9erna i gruppens musik.<\/p>\n

Jag befarade inf\u00f6r denna recension att jag skulle bli tvungen att skriva att gubbarna blivit tr\u00f6tta och blas\u00e9. Men det \u00e4r faktiskt tv\u00e4rtom ett p\u00e5nyttf\u00f6tt Dream Theater vi h\u00f6r p\u00e5 detta album.<\/p>\n

Det \u00e4r inte ett m\u00e4sterverk i klass med Scenes from a Memory. Men betyget fyra \u00e4r utan tvekan r\u00e4ttvist.<\/p>\n

Tracklist:
\n1. On The Backs Of
\nAngels (8:46)
\n2. Build Me Up, Break
\nMe Down (6:59)
\n3. Lost Not Forgotten
\n(10:11)
\n4. This is the Life
\n(6:57)
\n5. Bridges in the Sky
\n(11:01)
\n6. Outcry (11:24)
\n7. Far From Heaven
\n(3:56)
\n8. Breaking All
\nIllusions (12:25)
\n9. Beneath The Surface
\n(5:26)<\/p>\n

L\u00e4s mer om progressiv rock p\u00e5 bloggen Universum Noll.<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Dream Theater<\/a>, proggressiv rock<\/a>, rockmusik<\/a>, recension<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Artist: Dream Theater Titel: A Dramatic Turn Of Events Betyg: 4 Releasedatum: 2011-09-15 L\u00e4ste att \u00e4ven de st\u00f6rsta banden och artisterna maximalt har ett eller h\u00f6gst ett par m\u00e4sterverk i sig. Resten av produktionen \u00e4r mediokra f\u00f6rs\u00f6k och p\u00e5 sin h\u00f6jd godk\u00e4nda \u00f6vningar, blandat med rena bottennapp. Undantaget skulle vara David Bowie som f\u00f6rvandlar allt […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,22],"tags":[1371,4526,12285,4803],"class_list":["post-40666","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-skivor","tag-dream-theater","tag-proggressiv-rock","tag-recension","tag-rockmusik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/40666","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=40666"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/40666\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=40666"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=40666"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=40666"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}