{"id":40583,"date":"2011-09-09T07:24:09","date_gmt":"2011-09-09T05:24:09","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=40583"},"modified":"2011-09-09T07:24:09","modified_gmt":"2011-09-09T05:24:09","slug":"nader-och-simin-en-separation-ett-vibrerande-livsdokument","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=40583","title":{"rendered":"Nader och Simin – En separation: ett vibrerande livsdokument"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Titel: Nader och Simin – En separation
\nBetyg: 4
\nPremi\u00e4r: 16 september 2011<\/p>\n

Det \u00e4r av yttersta vikt att inte underskatta detta iranska drama och den k\u00e4nsliga separation den skildrar. Regiss\u00f6ren Asghar Farhadi har med en n\u00e4rg\u00e5ende kamera skapat ett vibrerande livsdokument, utan att f\u00f6r den skullen bli dokument\u00e4r, d\u00e4r en familj inte bara spricker is\u00e4r utan ocks\u00e5 f\u00e5r problem med en annan familj som haft de b\u00e4sta utav intentioner dem emellan. Men allt g\u00e5r fel och flertalet tvister uppst\u00e5r. Deras liv \u00e4r, som oftast, v\u00e4ldigt problematiskt och ingen g\u00f6r det riktigt enkelt f\u00f6r sig. Man anar egoism, men ocks\u00e5 oro och medm\u00e4nsklighet. V\u00e4ldigt br\u00e4cklig dialog skapar dynamik genom hela filmen, speciellt n\u00e4r b\u00e5da sidor f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rsvara det som \u00e4r deras.<\/p>\n

Emellan dessa tv\u00e5 sidor st\u00e5r ocks\u00e5 en tredje part, r\u00e4ttsv\u00e4sendet, som man m\u00e4rker direkt inte fungerar f\u00f6r en modern livssyn. Att man f\u00e5r diskutera och h\u00e4vda sig s\u00e5 gott det g\u00e5r, utan att riktiga bevis alla g\u00e5nger ens p\u00e5visas, \u00e4r en utav aspekterna. F\u00f6rljugenheten och maktdominansen en annan. \u00c4ven detta skapar sprickor i dessa m\u00e4nniskors redan krackelerade vardag, ingen g\u00f6r n\u00e5got f\u00f6r att hj\u00e4lpa till. <\/p>\n

N\u00e5got utav det smartaste, och egentligen enklaste, den h\u00e4r filmen g\u00f6r \u00e4r att svepa in tittaren i en os\u00e4kerhet; d\u00e4r publiken f\u00f6rs\u00e4tts i precis samma exteri\u00f6r som vissa utav filmens biroller s\u00e4tts utan minsta aning eller insikt i vad som egentligen sker i filmen. Vi f\u00e5r antydningar, men inga raka svar. D\u00e4rf\u00f6r blir varje h\u00e4ndelse mer sp\u00e4nnande att f\u00f6lja, alla svar efterstr\u00e4vande. En v\u00e4ldigt smal och opretenti\u00f6s film blir just d\u00e4rf\u00f6r s\u00e5 mycket st\u00f6rre \u00e4n mycket annat som skapas inom filmindustrin – speciellt den amerikanska. Vilket blir en vinst n\u00e4r man inte bara vill lyfta fram familjeproblemen mellan Nader och Simin utan ocks\u00e5 mellan dem och arbetarfamiljen som de anst\u00e4llt f\u00f6r arbete hos dem och Simins hem d\u00e4r hans fader bor. Problemet i detta \u00e4r inte att han bor d\u00e4r, utan att han lider utav alzheimers och beh\u00f6ver tas hand om s\u00e5 gott som hela tiden. Men Simin beh\u00f6ver jobba, och hans fru vill skilja sig. <\/p>\n

N\u00e5got annat som \u00e4r intressant att se \u00e4r hur v\u00e4lintegrerad religionen och moralen \u00e4r i det iranska samh\u00e4llet – d\u00e4r beslut tas inte utifr\u00e5n vad man tror \u00e4r b\u00e4st f\u00f6r stunden och kontexten, utan efter vad som \u00e4r okej enligt deras tro. Telefonsamtal g\u00f6rs f\u00f6r att f\u00e5 det bekr\u00e4ftat huruvida det \u00e4r okej f\u00f6r den arbetande kvinnan att ta hand om en \u00e4ldre herre som kissat ner sig. Och sedan sker agerandet utifr\u00e5n det beskedet, och inte hennes k\u00e4nslor om att han verkligen beh\u00f6ver hj\u00e4lp. Vilket man kan tycka vad man vill om, men diskussionsunderlaget \u00e4r v\u00e4l integrerat i filmen och v\u00e4lfungerande i all sin prakt-fullhet. Man framst\u00e4ller problematiken ur flera vinklar och l\u00e5ter betraktaren sedan fundera utifr\u00e5n dessa olika scenarion. De flesta l\u00e4r komma fram till att religion inte \u00e4r n\u00e5got bra riktm\u00e4rke f\u00f6r livsbest\u00e4mmelser och moral.<\/p>\n

Det \u00e4r v\u00e4ldigt f\u00e5 utsv\u00e4vningar, utan v\u00e4ldigt direkt, men \u00e4nd\u00e5 kan man ana undertoner. Dotterns handlingar, f\u00f6r\u00e4ldrarnas tolkande. Vem har r\u00e4tt, och varf\u00f6r lyssnar man inte direkt till den yngre ist\u00e4llet f\u00f6r att vara r\u00e4dd f\u00f6r att f\u00e5 sin makt ruckad p\u00e5 som f\u00f6r\u00e4lder? Eller \u00f6vrig makthavare i samh\u00e4llet, f\u00f6r den sakens skull. Och i denna m\u00e5ngfacetterad bild som sv\u00e4var ovanf\u00f6r allting vi f\u00e5r se ligger ocks\u00e5 storheten i filmen. F\u00f6r det \u00e4r knappast n\u00e5gon slump att man vunnit Guldbj\u00f6rnen f\u00f6r b\u00e4sta film vid Filmfestivalen i Berlin och sedan alla silverbj\u00f6rnar till de m\u00e4n och kvinnor som spelar huvudrollerna. Det \u00e4r absolut ingen d\u00e5lig bedrift, men heller ingen of\u00f6rtj\u00e4nt! <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Titel: Nader och Simin – En separation Betyg: 4 Premi\u00e4r: 16 september 2011 Det \u00e4r av yttersta vikt att inte underskatta detta iranska drama och den k\u00e4nsliga separation den skildrar. Regiss\u00f6ren Asghar Farhadi har med en n\u00e4rg\u00e5ende kamera skapat ett vibrerande livsdokument, utan att f\u00f6r den skullen bli dokument\u00e4r, d\u00e4r en familj inte bara spricker […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[51,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-40583","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-filmer","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/40583","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=40583"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/40583\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=40583"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=40583"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=40583"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}