{"id":40138,"date":"2011-08-28T01:38:42","date_gmt":"2011-08-27T23:38:42","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=40138"},"modified":"2011-08-28T01:38:42","modified_gmt":"2011-08-27T23:38:42","slug":"urban-cone-delorean-och-junip-pa-popaganda","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=40138","title":{"rendered":"Urban Cone, Delorean, Junip och Lykke Li p\u00e5 Popaganda"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/08\/Urban-Cone.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/08\/Urban-Cone-300x199.jpg\" alt=\"\" title=\"Urban Cone\" width=\"300\" height=\"199\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-40147\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Urban Cone, lilla scenen<\/strong><br \/>\nBetyg: 4<\/p>\n<p>Stockholms mest talangfulla unga band heter Urban Cone och de inledde andra dagen av \u00e5rets Popaganda. Strax innan utsatt tid gick kvintetten p\u00e5 Eriksdalsbadets minsta scen. Eftersom de spelade s\u00e5pass tidigt var det till en b\u00f6rjan n\u00e4stintill of\u00f6rsk\u00e4mt glest i publiken, men allteftersom folk droppade in blev det en riktigt bra start p\u00e5 dagen.<\/p>\n<p>En sak jag gillar med Urban Cone \u00e4r att de inte har n\u00e5gon utstuderad frontman. Basisten och gitarristen turas om att sjunga och det k\u00e4nns som att alla instrument \u00e4r lika viktiga f\u00f6r att driva musiken fram\u00e5t. Som ett kollektiv.<\/p>\n<p>Det m\u00e4rks att de \u00e4lskar att st\u00e5 p\u00e5 scen och den gl\u00e4djen sprider sig \u00e4ven till publiken. <em>Urban Photograph<\/em> och n\u00e4sta singel <em>We Should Go to France<\/em> har potential att bli internationella dansgolvsfyllare s\u00e5 det kommer bli intressant att f\u00f6lja deras utveckling.<\/p>\n<p>\u201dKul att ha Arcade Fire som f\u00f6rband\u201d. De har i alla fall inga problem med attityden.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/08\/Delorean.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/08\/Delorean-300x199.jpg\" alt=\"\" title=\"Delorean\" width=\"300\" height=\"199\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-40146\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Delorean, lilla scenen<\/strong><br \/>\nBetyg: 4+<\/p>\n<p>Festivalens till synes mest peppade band var spanska Delorean som gjorde alla r\u00e4tt n\u00e4r de f\u00f6rvandlade Popagandas minsta scen till Hacienda. Redan i den inledande f\u00f6rl\u00e4ngda versionen av <em>Stay Close<\/em> k\u00e4nde jag att det h\u00e4r kunde g\u00e5 v\u00e4gen.<\/p>\n<p>I l\u00e4ngden hade l\u00e5tarna en tendens att bli enformiga men det gjorde inte s\u00e5 mycket. F\u00f6r mig handlar Delorean om att v\u00e5ga sl\u00e4ppa kontrollen och l\u00e5ta sig slukas av musiken, att bli ett med musiken, och det lyckades de med idag.<\/p>\n<p>Precis som n\u00e4r Washed Out fr\u00e4lste oss p\u00e5 Hultsfredsfestivalen tidigare i somras har Delorean ett r\u00e4tt s\u00e5 tillbakadraget och chill sound p\u00e5 skiva som p\u00e5 scen genast f\u00e5r mer tyngd. <\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/08\/Junip.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/08\/Junip-300x199.jpg\" alt=\"\" title=\"Junip\" width=\"300\" height=\"199\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-40148\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Junip, lilla scenen<\/strong><br \/>\nBetyg: 3<\/p>\n<p>N\u00e4r man pratar om Junip \u00e4r det ofr\u00e5nkomligt att komma in p\u00e5 Jos\u00e9 Gonzalez som, med all r\u00e4tt, \u00e4r en av Sveriges mest hyllade l\u00e5tskrivare. Det faktum att han \u00e4ven har ett etablerat och v\u00e4lfungerande band att t\u00e4nka p\u00e5 g\u00f6r honom bara \u00e4n mer intressant.<\/p>\n<p>Junip grundades f\u00f6r \u00f6ver ett decennium sedan men lades p\u00e5 is till f\u00f6ljd av Jos\u00e9s framg\u00e5ngar som soloartist. Deras debutalbum <em>Fields<\/em>, som kom f\u00f6rra \u00e5ret, var en milstolpe inom progressiv svensk folkrock och senaste spelningen p\u00e5 Strand fick \u00e5tminstone mig att tappa hakan. \u00c4nd\u00e5 k\u00e4ndes det idag som att de aldrig riktigt v\u00e5gade sl\u00e4ppa p\u00e5 bromsen. Visst, det var mystiskt och gemytligt men det k\u00e4ndes \u00e4nd\u00e5 lite drygt och slentrianm\u00e4ssigt.. <\/p>\n<p>Fast det tog sig mot slutet, de tre sista l\u00e5tarna var lite mer fartfyllda och <em>Always<\/em> var faktiskt riktigt bra.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/08\/Lykke-Li.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/08\/Lykke-Li-199x300.jpg\" alt=\"\" title=\"Lykke Li\" width=\"199\" height=\"300\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-40171\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Lykke Li, stora scenen<\/strong><br \/>\nBetyg: 3+<\/p>\n<p>Ett m\u00e4ktigt intro med bl\u00e4ndande epilepsiljus satte pr\u00e4gel p\u00e5 en stundtals n\u00e5got trevande men alltj\u00e4mt \u00f6desm\u00e4ttad och s\u00e4ker spelning fr\u00e5n Sveriges just nu kanske b\u00e4sta popexport, det k\u00e4nns inte helt taget ur luften att j\u00e4mf\u00f6ra Lykke Li med Robyn som spelade p\u00e5 samma scen ett \u00e5r tidigare.<\/p>\n<p>Att skriva klagos\u00e5nger om obesvarad k\u00e4rlek \u00e4r inget banbrytande men att den minimalistiska stilen p\u00e5 Lykke Lis senaste album <em>Wounded Rhymes<\/em> har g\u00e5tt hem hos de stora massorna \u00e4r r\u00e4tt s\u00e5 beundransv\u00e4rt. <\/p>\n<p>De inledande fem l\u00e5tarna \u00e4r \u00f6verrumplande starka men d\u00e4refter tappar konserten lite i fart och trots Kanye West-samplingen i <em>Youth Knows No Pain<\/em> \u00e5terh\u00e4mtar hon sig inte f\u00f6rr\u00e4n avslutande <em>Get Some<\/em>. Den nedstrippade autoharp-versionen av <em>I Know Places<\/em> k\u00e4nns mer sj\u00e4lv\u00f6mkande \u00e4n ber\u00f6rande och refr\u00e4ngen i <em>Love Out of Lust<\/em> blir inte riktigt lika stor som p\u00e5 skiva.<\/p>\n<p>F\u00f6ljande l\u00e5tar spelades under konserten:<\/p>\n<p><em>Jerome<br \/>\nI&#8217;m Good, I&#8217;m Gone<br \/>\nSadness is a Blessing<br \/>\nI Follow Rivers<br \/>\nDance, Dance, Dance<br \/>\nPlease Stay (Duffy)<br \/>\nI Know Places<br \/>\nLittle Bit<br \/>\nLove Out of Lust<br \/>\nRich Kid Blues<br \/>\nSilent Shout (The Knife)<br \/>\nYouth Knows No Pain<br \/>\nGet Some<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Urban Cone, lilla scenen Betyg: 4 Stockholms mest talangfulla unga band heter Urban Cone och de inledde andra dagen av \u00e5rets Popaganda. Strax innan utsatt tid gick kvintetten p\u00e5 Eriksdalsbadets minsta scen. Eftersom de spelade s\u00e5pass tidigt var det till en b\u00f6rjan n\u00e4stintill of\u00f6rsk\u00e4mt glest i publiken, men allteftersom folk droppade in blev det en [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[1210,2754,2810,3385,4430,6120],"class_list":{"0":"post-40138","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"tag-delorean","8":"tag-jose-gonzalez","9":"tag-junip","10":"tag-lykke-li","11":"tag-popaganda","12":"tag-urban-cone","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/40138","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=40138"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/40138\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=40138"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=40138"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=40138"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}