{"id":40077,"date":"2011-08-27T03:39:03","date_gmt":"2011-08-27T01:39:03","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=40077"},"modified":"2011-08-27T03:39:03","modified_gmt":"2011-08-27T01:39:03","slug":"me-and-my-army-cults-henrik-berggren-och-serenades-pa-popaganda","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=40077","title":{"rendered":"Me And My Army, Cults, Henrik Berggren och Serenades p\u00e5 Popaganda"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Me And My Army, stora scenen<\/strong>
\nBetyg: 3<\/p>\n

Jag har sett Kleerup och hans arm\u00e9 ett antal g\u00e5nger vid det h\u00e4r laget. Jag b\u00f6rjar k\u00e4nna mig r\u00e4tt s\u00e5 bekant med deras upptr\u00e4danden. Ibland h\u00e4nder det till och med att jag n\u00e4stan f\u00f6rst\u00e5r vad den sv\u00e5rtydda frontmannen f\u00f6rs\u00f6ker s\u00e4ga i mellansnacken.<\/p>\n

F\u00f6r den som \u00e4nnu inte \u00e4r bekant med Me And My Army skulle jag beskriva deras musik som en l\u00e4ttsm\u00e4lt blandning av akustisk pop och folkrock med snitsiga elpianomelodier.<\/p>\n

Problemet med spelningen p\u00e5 Popaganda \u00e4r att det k\u00e4nns mer som ett soundcheck \u00e4n en regelr\u00e4tt spelning. Det t\u00e4nder till lite i l\u00e5tar som The Only One<\/em>, Epilogue<\/em> och avslutande Chemicals<\/em> men \u00f6verlag k\u00e4nns det inte som att varken bandet eller publiken \u00e4r tillr\u00e4ckligt peppad f\u00f6r att det ska bli s\u00e5 bra som det skulle kunna ha blivit.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Cults, lilla scenen<\/strong>
\nBetyg: 4<\/p>\n

N\u00e5gonstans mellan electro och noise pop hittar vi New York-baserade Cults som bj\u00f6d p\u00e5 lika ljuvlig som skr\u00e4nig popmagi i solskenet n\u00e4r de intog Popagandas minsta scen. Jag skulle g\u00e5 s\u00e5 l\u00e5ngt som till att s\u00e4ga att de stod f\u00f6r dagens festivalh\u00f6jdpunkt.<\/p>\n

Det var bra drag redan i inledande Abducted<\/em> och det var ingen tvekan om att de gjorde sitt starka l\u00e5tmaterial r\u00e4ttvisa \u00e4ven denna dag.<\/p>\n

Med ena foten i sextiotalets perfekta l\u00e5tsnickeri skriver de l\u00e5tar som skulle g\u00f6ra de flesta gamla girl groups gr\u00f6na av avundsjuka. Men de verkar \u00e4ven ha pretentioner och stilm\u00e4ssiga pretentioner \u2013 om ecstasy hade funnits p\u00e5 sextiotalet hade Beach Boys l\u00e5tit ungef\u00e4r s\u00e5 h\u00e4r.<\/p>\n

Gitarrerna \u00e4r skr\u00e4niga och syntarna, i kombination med de reverbdr\u00e4nkta trummorna, bidrar med djup och atmosf\u00e4r. \u00d6ver allt skrammel ligger givetvis Madeline Follins ljusa och sockers\u00f6ta st\u00e4mma samt de, om m\u00f6jligt, \u00e4nnu s\u00f6tare xylofonslingorna.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Henrik Berggren, stora scenen<\/strong>
\nBetyg: 3<\/p>\n

Mascaran rann l\u00e4ngs de gr\u00e5tande flickornas kinder. Allt var som det ska n\u00e4r den forne Broder Daniel-s\u00e5ngaren Henrik Berggren klev p\u00e5 Popagandas st\u00f6rsta scen. Hans soloskiva sl\u00e4pps som bekant \u201di framtiden\u201d s\u00e5 fokus l\u00e5g p\u00e5 de klassiska BD-l\u00e5tarna.<\/p>\n

Henrik Berggren, som vanligt kl\u00e4dd i svart, s\u00e5g ut som n\u00e5gonting mellan en sorgsen clown och en stj\u00e4rngosse. Han backades enbart upp av en trumpetist och en bakgrundss\u00e5ngare. Det var vackert och minimalistiskt. \u00c4nd\u00e5 dr\u00f6jde det enda tills When We Were Winning<\/em> innan jag blev riktigt ber\u00f6rd.<\/p>\n

Till skillnad fr\u00e5n spelningen p\u00e5 Peace and Love tidigare i \u00e5r s\u00e5 var det n\u00e5gonting i luften som var annorlunda. Det blev helt enkelt inte lika \u00f6desm\u00e4ttat i solskenet och l\u00e5tarna kom inte riktigt till sin r\u00e4tta.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Serenades, lilla scenen<\/strong>
\nBetyg: 3<\/p>\n

Markus Kruneg\u00e5rd och Adam Olenius (fr\u00e5n Shout Out Louds) nya projekt Serenades k\u00e4nns allt mer som ett band kapabelt att st\u00e5 p\u00e5 egna ben. Debutskivan Criminal Heaven sl\u00e4pptes f\u00f6r inte s\u00e5 l\u00e4nge sedan och nu spelade de allts\u00e5 precis innan Arcade Fire. Det g\u00e5r bra nu.<\/p>\n

N\u00e4r de gick p\u00e5 scenen hade skymningen lagt sig \u00f6ver Eriksdalsbadet. Kanske hade deras finurliga musik passat b\u00e4ttre i solskenet (men det \u00e4r ingen id\u00e9 att gr\u00e5ta \u00f6ver spilld mj\u00f6lk). De levererade ett gediget set och hade en helt annan s\u00e4kerhet \u00e4n tidigare g\u00e5nger jag sett dem.<\/p>\n

Deras egna jull\u00e5t Come Home<\/em> hade sk\u00f6na New Order-vibbar och str\u00e5kpartierna i Birds<\/em>, som \u00e4r deras st\u00f6rsta hit, var om m\u00f6jligt mer helgjutna \u00e4n vanligt. Dessutom var de troligtvis det band under dagen som var b\u00e4st p\u00e5 att anv\u00e4nda r\u00f6kmaskiner f\u00f6r att skapa st\u00e4mning.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Me And My Army, stora scenen Betyg: 3 Jag har sett Kleerup och hans arm\u00e9 ett antal g\u00e5nger vid det h\u00e4r laget. Jag b\u00f6rjar k\u00e4nna mig r\u00e4tt s\u00e5 bekant med deras upptr\u00e4danden. Ibland h\u00e4nder det till och med att jag n\u00e4stan f\u00f6rst\u00e5r vad den sv\u00e5rtydda frontmannen f\u00f6rs\u00f6ker s\u00e4ga i mellansnacken. F\u00f6r den som \u00e4nnu inte […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[853,1086,2258,2950,3566,4430,5001],"class_list":["post-40077","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-broder-daniel","tag-cults","tag-henrik-berggren","tag-kleerup","tag-me-and-my-army","tag-popaganda","tag-serenades","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/40077","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=40077"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/40077\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=40077"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=40077"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=40077"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}