{"id":39718,"date":"2011-08-20T09:39:32","date_gmt":"2011-08-20T07:39:32","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=39718"},"modified":"2011-08-20T09:39:32","modified_gmt":"2011-08-20T07:39:32","slug":"huset-vid-flon-recension-en-stark-och-mork-forestallning-som-inte-ger-mycket-hopp","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=39718","title":{"rendered":"Huset vid Flon, recension: En stark och m\u00f6rk f\u00f6rest\u00e4llning som inte ger mycket hopp"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Huset vid Flon, f\u00f6rsta urpremi\u00e4ren p\u00e5 h\u00f6sts\u00e4songen p\u00e5 Stockholms stadsteater, \u00e4r en stark och m\u00f6rk ber\u00e4ttelse om en familj som lever i det som idag kallas utanf\u00f6rskap. Hur den som en g\u00e5ng st\u00e4mplas som underl\u00e4gsen b\u00e4r med sig detta m\u00e4rke, djupt rotat i sitt inre och denna d\u00e5liga sj\u00e4lvk\u00e4nsla sitter stenh\u00e5rt och g\u00e5r i arv.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen b\u00f6rjar med att de vuxna syskonen Eva (spelas av Anja Lundqvist) och Einar ( spelas av Anders Johannisson) m\u00f6ts f\u00f6r att st\u00e4da ur sin d\u00f6da mammas l\u00e4genhet. Minnena fr\u00e5n uppv\u00e4xten i Midsommarkransen i Stockholm under 1950-talet rullas upp. Ganska snabbt m\u00e4rker de att de minns olika och de blir ocks\u00e5 oense om vissa saker verkligen intr\u00e4ffat. Vad \u00e4r minnen och vad \u00e4r vad man h\u00f6rt ber\u00e4ttat f\u00f6r sig och vad \u00e4r den egna tolkningen av vad som h\u00e4nt? Detta spelas upp p\u00e5 ett snyggt s\u00e4tt d\u00e4r de personer som medverkar i minnena spelar med och ocks\u00e5 kan g\u00e5 i svarom\u00e5l: ”Fr\u00e5ga inte mig, det \u00e4r inte mitt minne”.<\/p>\n

Den som betraktar Eva och Einar utifr\u00e5n skulle v\u00e4l s\u00e4ga att de gjort klassresan. Han gick gymnasium och blev f\u00f6rfattare och hon blir gymnasiel\u00e4rare, p\u00e5 Komvux. Deras pappa, Johan Johansson, var en dynamisk m\u00e4nniska med mycket fantasi men som inte lyckades f\u00e5 jobb och betala r\u00e4kningar. Han passade inte in i samh\u00e4llet och blev alltmer alkoholiserad och psykisk sjuk. R\u00e4ddningen f\u00f6r Eva och Einar var att deras mamma \u00e4lskade att l\u00e4sa, hade alltid n\u00e4san \u00f6ver en bok och hon var noga med att barnen skulle f\u00e5 utbildning. Mamman var en symbol f\u00f6r arbetarr\u00f6relsen bildningsl\u00e4ngtan.<\/p>\n

Vart har omsorgen och f\u00f6rst\u00e5elsen av hur viktig bildningen \u00e4r tagit v\u00e4gen inom arbetarr\u00f6relsen, f\u00f6rresten? N\u00e4r tappades den bort? Och n\u00e4r slutade arbetarr\u00f6relsen att k\u00e4mpa f\u00f6r utslagna och de stigmatiserade? M\u00e5nga av de traditionella arbetaryrkena som metallarbetare och byggnadsarbetare, har blivit mer eller mindre medelklass. Det \u00e4r andra grupper som idag \u00e4r de maktl\u00f6sa. Kanske \u00e4nnu mer maktl\u00f6sa och utanf\u00f6r eftersom det \u00e4r s\u00e5 om\u00f6jligt f\u00f6r dem att ta sig in p\u00e5 en alltmer kr\u00e4vande arbetsmarknad d\u00e4r m\u00e4nniskor med svagare sj\u00e4lvk\u00e4nsla inte \u00e4r v\u00e4lkomna.<\/p>\n

De \u00e4r fr\u00e5gor och tankar som biter sig fast d\u00e5 jag ser f\u00f6rest\u00e4llningen Huset vid Flon.<\/p>\n

Eva vill f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r hennes pappa var som han var och hon reser till glesbygden, d\u00e4r han har sitt ursprung och d\u00e4r hans syskonbarn bor i mis\u00e4r. Det \u00e4r ett bes\u00f6k hos svensk whitetrash vi f\u00e5r uppleva. Upplevelsen blir omv\u00e4lvande f\u00f6r Eva.<\/p>\n

Jag kan inte ber\u00e4tta mer om h\u00e4ndelsen, d\u00e5 f\u00f6rst\u00e5r l\u00e4sasen vad som h\u00e4nder i f\u00f6rest\u00e4llningen. M\u00e5nga har v\u00e4l i och f\u00f6r sig l\u00e4st de tv\u00e5 b\u00f6cker f\u00f6rest\u00e4llningen bygger p\u00e5. Pj\u00e4sen bygger p\u00e5 f\u00f6rfattaren Kjell Johanssons prisade romantrilogi De utsatta. En delvis sj\u00e4lvbiografisk skildring av livet i stockholmsf\u00f6rorten Midsommarkransen efter andra v\u00e4rldskriget \u2013 i skuggan av framtidstro och v\u00e4lf\u00e4rdsbygge. Framf\u00f6r allt bygger f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5 b\u00f6ckerna ”Huset vid Flon” och ”Sj\u00f6n utan namn”.<\/p>\n

Sk\u00e5despelarnas insatsar \u00e4r imponerande. De flesta f\u00e5r g\u00e5 ut och in i flera karakt\u00e4rer. G\u00f6ran Ragnerstam har tidigare inte varit n\u00e5gon av mina favoriter men rollen som fadern Johan Johansson g\u00f6r han tr\u00e4ffs\u00e4kert. Han \u00e4r Johan: sk\u00f6r, glad, fantasifull, vansinnig, f\u00f6r\u00e4lskad, hoppfull och lurar mest bara sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

Katarina Ewerl\u00f6f \u00e4r bra som den envisa mamman, som stretar p\u00e5 med att skura golv och spelar med i makens hopp n\u00e4r han f\u00e5r jobb och l\u00e5tsas tro p\u00e5 honom n\u00e4r han f\u00f6rs\u00e4krar att nu ska allt v\u00e4nda.<\/p>\n

Scenbygget \u00e4r fullt av prylar fr\u00e5n de olika spelplatserna, ett r\u00f6rigt scenbygge som \u00e4r en bra symbol f\u00f6r det r\u00f6riga liv som dessa m\u00e4nniskor lever i. Ett liv utan styrka och utan stadga.
\nEftersom inga scenbyten kr\u00e4vs blir spelet snabbt, tempot \u00e4r mer som film \u00e4n teater, vilket jag ser som ett plus. Det passar f\u00f6r just den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n

Det \u00e4r en m\u00f6rk f\u00f6rest\u00e4llning, den ger inte mycket hopp f\u00f6r de m\u00e4nniskor som stukats i livet och f\u00e5tt d\u00e5lig sj\u00e4lvk\u00e4nsla, som f\u00e5tt st\u00e4mpeln av s\u00e5v\u00e4l omgivning som sig sj\u00e4lv som misslyckad. Denna brist p\u00e5 tro p\u00e5 sig sj\u00e4lv och sin framtid g\u00e5r s\u00e5 djupt in i m\u00e4nniskan att den g\u00e5r vidare i generation efter generation. Det \u00e4r ett djupt s\u00e5r som v\u00e4rker inne i ocks\u00e5 de personer som ut\u00e5t sett ser ut att ha klarat klassresan.<\/p>\n

Huset vid Flon \u00e4r en stark och m\u00f6rk f\u00f6rest\u00e4llning som inte ger mycket hopp. Det hopp som finns stavas ”bildning” eller m\u00f6jligen i dagens spr\u00e5kbruk: ”kultur”.<\/p>\n

Det m\u00e4rktes p\u00e5 premi\u00e4rpubliken att det var en f\u00f6rest\u00e4llning med politiskt inneh\u00e5ll som st\u00e4ller fr\u00e5gor om samh\u00e4llet. Flera politiska skribenter syntes i premi\u00e4rvimlet, som G\u00f6ran Greider och P-O Enquist.<\/p>\n

Bilden ovan:
\nFoto: Carl Thorborg
\nBildtext: Katarina Ewerl\u00f6f, G\u00f6ran Ragnerstam, Anja Lundqvist och Anders Johannisson i Huset vid Flon. Urpremi\u00e4r 19 augusti p\u00e5 Klarascenen.<\/em><\/p>\n

Uppdatering: Expressens Nils Schwrtz skriver bland annat<\/a>:<\/p>\n

Det finns dock stunder i Niklas Hjulstr\u00f6ms upps\u00e4ttning av Huset vid Flon, som visar att det kan bli bra pj\u00e4ser \u00e4ven av romaner. Samtliga dessa stunder intr\u00e4ffar under en f\u00f6rt\u00e4tad halvtimme efter paus.
\nH\u00e4r f\u00e5r pl\u00f6tsligt scenerna tid p\u00e5 sig att utveckla sin egen inre logik, den dramatiska laddningen i Johanssons romaner tar kroppslig gestalt, sk\u00e5despelarna f\u00e5r en gl\u00f6d i \u00f6gonen som \u00e4r sv\u00e5r att uppb\u00e5da om man mestadels m\u00e5ste fladdra omkring som humlor p\u00e5 ett st\u00e4ngslat kl\u00f6verf\u00e4lt.
\nKort sagt: det h\u00e4r kunde ha blivit bra teater hela tiden, om man sett pj\u00e4sen i romanerna och inte tv\u00e4rtom. Till och med Kjell Johansson kunde ha b\u00f6rjat fundera p\u00e5 om han valt r\u00e4tt genre.<\/p><\/blockquote>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om teater<\/a>, Stockholms stadsteater<\/a>, Huset vid Flon<\/a>, samh\u00e4lle<\/a>, utanf\u00f6rskap<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Huset vid Flon, f\u00f6rsta urpremi\u00e4ren p\u00e5 h\u00f6sts\u00e4songen p\u00e5 Stockholms stadsteater, \u00e4r en stark och m\u00f6rk ber\u00e4ttelse om en familj som lever i det som idag kallas utanf\u00f6rskap. Hur den som en g\u00e5ng st\u00e4mplas som underl\u00e4gsen b\u00e4r med sig detta m\u00e4rke, djupt rotat i sitt inre och denna d\u00e5liga sj\u00e4lvk\u00e4nsla sitter stenh\u00e5rt och g\u00e5r i arv. […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[2345,4917,5420,12288,6133],"class_list":["post-39718","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-huset-vid-flon","tag-samhalle","tag-stockholms-stadsteater","tag-teater","tag-utanforskap","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/39718","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=39718"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/39718\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=39718"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=39718"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=39718"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}