{"id":39618,"date":"2011-08-18T00:31:52","date_gmt":"2011-08-17T22:31:52","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=39618"},"modified":"2011-08-18T00:31:52","modified_gmt":"2011-08-17T22:31:52","slug":"39618","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=39618","title":{"rendered":"Daniel Johnston bjuder p\u00e5 musik som g\u00e5r rakt in i hj\u00e4rtat"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Daniel Johnston, Bern<\/strong>s
\nBetyg: 4<\/p>\n

Kultikonen Daniel Johnston \u00e4r ingen vanlig musiker \u2013 antingen \u00e4lskar du eller hatar du honom. <\/p>\n

Det faktum att en kombination av r\u00e4tt mediciner troligtvis \u00e4r enda anledningen till att han fortfarande kan \u00e5ka ut p\u00e5 turn\u00e8 ger honom n\u00e5gon slags sm\u00e4rtsam \u00e4rlighet som inte \u00e4r helt enkel att bevittna. Ibland kommer jag till och med p\u00e5 mig sj\u00e4lv med att fr\u00e5ga om det verkligen kan vara r\u00e4tt att ett geni med darrande h\u00e4nder ska beh\u00f6va fumla fram hemsnickrade l\u00e5tklassiker som Life in Vain<\/em> och True Love Will Find You in the End<\/em>. Men d\u00e5 sl\u00e5r det mig. Det \u00e4r kanske just vad som beh\u00f6vs. <\/p>\n

I en tid d\u00e4r de flesta band tycks sakna ett eget uttryck k\u00e4nns det som att Daniel Johnston st\u00e5r f\u00f6r n\u00e5got som fler band borde efterstr\u00e4va. En \u00e4rlighet och en b\u00e5de fysisk och, i brist p\u00e5 b\u00e4ttre ordval, \u201dspirituell\u201d n\u00e4rvaro. Hans musik \u00e4r s\u00e5 mycket mer \u00e4n en produkt, det \u00e4r en liv\u00e5sk\u00e5dning och i den b\u00e4sta av v\u00e4rldar hade Daniel Johnston varit st\u00f6rre \u00e4n Bob Dylan.<\/p>\n

Han b\u00f6rjade med att, ensam med en akustisk gitarr, spela ett par l\u00e5tar innan kompbandet gav honom s\u00e4llskap p\u00e5 scen. T\u00e4nk att de d\u00e4r taskigt inspelade kassettbanden fr\u00e5n \u00e5ttiotalet h\u00e5ller \u00e4n idag.<\/p>\n