{"id":39452,"date":"2011-08-14T02:57:46","date_gmt":"2011-08-14T00:57:46","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=39452"},"modified":"2011-08-14T02:57:46","modified_gmt":"2011-08-14T00:57:46","slug":"twin-shadow-noah-and-the-whale-pulp-och-ariel-pinks-haunted-graffiti-pa-way-out-west","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=39452","title":{"rendered":"Twin Shadow, Noah and the Whale, Pulp och Ariel Pink’s Haunted Graffiti p\u00e5 Way Out West"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Twin Shadow, Linn\u00e9<\/strong>
\nBetyg: 3<\/p>\n

N\u00e5nstans mellan new wave och post-punk hittar vi George Lewis Jr, mannen bakom Twin Shadow, som var f\u00f6rst ut p\u00e5 finaldagen av \u00e5rets upplaga av Way Out West. Med en r\u00f6st vars vibrato stundtals f\u00f6rde tankarna till en sp\u00f6klik Morrissey vann han \u00f6ver den publik som orkat ta sig till Slottsskogen vid den h\u00e4r tidpunkten.<\/p>\n

Som ett eko fr\u00e5n \u00e5ttiotalet skapar de episka synt-mattorna, de drivande basg\u00e5ngarna och de smarta melodislingorna en ljudbild som kanske egentligen skulle passa b\u00e4ttre p\u00e5 en m\u00f6rk klubbspelning men som \u00e4nd\u00e5 g\u00e5r hem n\u00e5gorlunda v\u00e4l i solskenet.<\/p>\n

Jag skulle inte bli f\u00f6rv\u00e5nad om vi hittar band som The Smiths, Joy Division och The Psychedelic Furs i Twin Shadows iPod men p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt lyckas han med bedriften att klippa ihop influenserna p\u00e5 ett s\u00e5 finurligt s\u00e4tt att det k\u00e4nns fr\u00e4scht. <\/p>\n

Han passade p\u00e5 att hylla sin kompis Moto Boy samtidigt som han ber\u00e4ttade att de inte sovit n\u00e5got natten innan. B\u00e4st var den blytunga versionen av Forget<\/em> som han avslutade spelningen med.<\/p>\n

Noah and the Whale, Azalea<\/strong>
\nBetyg: 3<\/p>\n

Sv\u00e4rmorsdr\u00f6mmarna i Noah and the Whale gick p\u00e5 Azaleascenen till tonerna av Bohemian Rhapsody<\/em> och bj\u00f6d p\u00e5 en uppvisning i hur feelgood-musik ska l\u00e5ta. Men \u00e4ven om l\u00e5tarna n\u00e4stan sitter lika perfekt som Charlie Finks kostym blir det aldrig riktigt utmanande. Det k\u00e4nns som att de hellre str\u00e4var efter att knyta samman olika referenspunkter \u00e4n att vara nyskapande. Som att de \u00e4r mer hypotetiska \u00e4n angel\u00e4gna. <\/p>\n

De n\u00e4mner ofta Lou Reed som en influens men n\u00e4r han dokumenterar vissa grupper av samh\u00e4llet \u00e4gnar sig Noah and the Whale snarare \u00e5t att ber\u00e4tta historier som tagna ur en film.<\/p>\n

H\u00f6jdpunkten var n\u00e4r de gjorde en tolkning av Robyns Call Your Girlfriend<\/em> som var s\u00e5 trogen deras eget sound att det lika g\u00e4rna kunde ha varit en Noah and the Whale-l\u00e5t. Eller f\u00f6rresten, h\u00f6jdpunkten var nog n\u00e4r de avslutade med L.I.F.E.G.O.E.S.O.N<\/em> som utan tvekan \u00e4r deras b\u00e4sta l\u00e5t.<\/p>\n

Pulp, Flamingo<\/strong>
\nBetyg: 3<\/p>\n

Ett \u00e5terf\u00f6renat Pulp intog Way Out Wests st\u00f6rsta scen f\u00f6r att framf\u00f6ra brittpop fr\u00e5n det glada nittiotalet. De flesta l\u00e5tarna handlar om sex men det finns alltid n\u00e5gon form av humoristisk underton och bandets g\u00e4nglige s\u00e5ngare Jarvis Cocker framst\u00e5r allt mer som musikv\u00e4rldens Monthy Python.<\/p>\n

Jarvis Cocker ser ut som en l\u00e4rare och i mellansnacket undervisar han publiken i on\u00f6diga men alltj\u00e4mt charmiga anekdoter som p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt \u00e4r talande f\u00f6r var bandet st\u00e5r idag. Till skillnad fr\u00e5n m\u00e5nga andra \u00e5terf\u00f6renade nittiotalsband vars musik blivit daterad kan Pulp luta sig tillbaka p\u00e5 Jarvis Cockers anm\u00e4rkningsv\u00e4rda f\u00f6rm\u00e5ga att underh\u00e5lla. Om det finns ett b\u00e4st-f\u00f6re-datum f\u00f6r musik s\u00e5 har Pulps troligtvis g\u00e5tt ut f\u00f6r l\u00e4nge sedan men live fungerar det mer \u00e4n v\u00e4l.<\/p>\n

Som en bonus kom Tom Hobden fr\u00e5n Noah and the Whale upp p\u00e5 scen f\u00f6r att spela fiol under sista l\u00e5ten, Common People<\/em>, och det \u00e4r ju inget snack om att det var konsertens h\u00f6jdpunkt.<\/p>\n

Ariel Pink’s Haunted Graffiti, Linn\u00e9<\/strong>
\nBetyg: 4<\/p>\n

Ariel Pink \u00e4r en minst sagt underlig filur men det g\u00e5r inte att komma ifr\u00e5n att han \u00e4r fullst\u00e4ndigt trollbindande p\u00e5 scen. Tyv\u00e4rr verkade han inte vara p\u00e5 samma utflippade hum\u00f6r som under spelningen p\u00e5 Debaser Slussen f\u00f6rra \u00e5ret. <\/p>\n

De b\u00f6rjade med Hardcore Pops Are Fun<\/em> och fyrade d\u00e4refter av halva senaste skivan Before Today<\/em> innan spelningen urartade i den lika briljanta som flummiga kakofoni av skrik som bara ett jazzband p\u00e5 syra borde kunna framkalla.<\/p>\n

Med Ariel Pink finns det aldrig n\u00e5gra f\u00f6ruts\u00e4ttningar d\u00e5 han inte \u00e4r en musiker p\u00e5 samma villkor som andra. Musiken \u00e4r bara ett redskap f\u00f6r att komma n\u00e4rmre en v\u00e4rld av galenskap. En anledning att v\u00e5ga sl\u00e4ppa kontrollen. Eftersom upplevelsen p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt g\u00e5r f\u00f6re musiken st\u00e4ller det till problem n\u00e4r bandet inte \u00e4r s\u00e5 d\u00e4r utflippat som de kan vara.<\/p>\n

Visst fanns det potential i l\u00e5tar som Menopause Man<\/em>, och kanske framf\u00f6rallt avslutande Bright Lit Blue Skies<\/em>, men den d\u00e4r magin som uppstod under spelningen i Stockholm f\u00f6rra \u00e5ret visade sig i slut\u00e4ndan utebli. Men det var \u00e4nd\u00e5 bra spelning.<\/p>\n

Foto: Linnea Amling<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Twin Shadow, Linn\u00e9 Betyg: 3 N\u00e5nstans mellan new wave och post-punk hittar vi George Lewis Jr, mannen bakom Twin Shadow, som var f\u00f6rst ut p\u00e5 finaldagen av \u00e5rets upplaga av Way Out West. Med en r\u00f6st vars vibrato stundtals f\u00f6rde tankarna till en sp\u00f6klik Morrissey vann han \u00f6ver den publik som orkat ta sig till […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[398,399,4002,4563,6040,6353],"class_list":["post-39452","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-ariel-pink","tag-ariel-pinks-haunted-gaffiti","tag-noah-and-the-whale","tag-pulp","tag-twin-shadow","tag-way-out-west","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/39452","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=39452"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/39452\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=39452"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=39452"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=39452"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}