{"id":39395,"date":"2011-08-13T10:44:39","date_gmt":"2011-08-13T08:44:39","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=39395"},"modified":"2011-08-13T10:44:39","modified_gmt":"2011-08-13T08:44:39","slug":"yuck-vacker-liv-i-90-talet-stay-out-west","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=39395","title":{"rendered":"Yuck v\u00e4ckte liv i 90-talet och The Avett Brothers stod f\u00f6r dagens sensation"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Yuck, Park Lane<\/strong>
\nBetyg: 4<\/p>\n

Yuck \u00f6ver\u00f6ste oss med gitarr-riff vassare \u00e4n n\u00e5gonting annat p\u00e5 den h\u00e4r planeten. Direkt i f\u00f6rsta tonen av \u00f6ppningsl\u00e5ten The Wall<\/em> kunde vi som valt att skippa WU LYF till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r denna fantastiska kvartett k\u00e4nna av 90-talsvibbarna. Det \u00e4r lika mycket garage som post-punk och l\u00e5tar som Holing Out<\/em> och Get Away<\/em> f\u00f6r onekligen tankarna till band som Smashing Pumpkins och Dinosaur Jr.<\/p>\n

Trots att Yuck enbart har en skiva i bagaget k\u00e4ndes det som att de bj\u00f6d p\u00e5 en hitkavalkad. Styrkan ligger i de lika l\u00e4ttillg\u00e4ngliga som massiva riffen. Du beh\u00f6ver liksom bara h\u00f6ra en l\u00e5t en g\u00e5ng f\u00f6r att veta att du tycker om den och d\u00e4refter k\u00e4nns det som att l\u00e5tarna alltid varit d\u00e4r.<\/p>\n

De spelade \u00e4ven tv\u00e5 b-sidor varav den ena, Milkshake<\/em>, till\u00e4gnades Prince som hade upptr\u00e4tt i Slottsskogen n\u00e5gra timmar tidigare.<\/p>\n

Daniel Blumberg (s\u00e5ng och fet gitarr) och Max Bloom (\u00e4nnu fetare gitarr) spelade tidigare i ett band som hette Cajun Dance Party men oavsett vilken lycklig slump som f\u00f6rde Yuck samman \u2013 d\u00e5 medlemmarna k\u00e4nns som en r\u00e4tt s\u00e5 osannolik skara m\u00e4nniskor \u2013 \u00e4r jag \u00f6verlycklig att ha sett dem p\u00e5 en scen i G\u00f6teborg och efter rundg\u00e5ngs-avslutningen, l\u00e5ngt bortom n\u00e5gon form av till\u00e5ten decibel-skala, \u00e4r jag n\u00e4stan lika exalterad som jag var efter Warpaint kv\u00e4llen innan.<\/p>\n

H\u00e4r \u00e4r l\u00e5tlistan:<\/p>\n

The Wall
\nHoling Out
\nShook Down
\nGeorgia
\nSuicide Policeman
\nMilkshake
\nGet Away
\nThe Base of a Dream is Empty
\nRubber<\/em><\/p>\n

The Avett Brothers, Flamingo<\/strong>
\nBetyg: 3<\/p>\n

Br\u00f6derna Avett och deras multi-instrumentalister till medmusiker bj\u00f6d p\u00e5 en inlevelsefull spelning i dagsljuset och det faktum att trumslagaren satt och tuggade p\u00e5 ett gr\u00e4sstr\u00e5 samtidigt som han slog p\u00e5 trummorna visar att det knappast kan bli mer helgjutet amerikanskt \u00e4n s\u00e5 h\u00e4r.<\/p>\n

Den ena brodern spelade banjo och det fem man starka bandet bestod bland annat av en cellist vilket gav upphov till dagens, m\u00f6jligtvis med undantag fr\u00e5n Fleet Foxes, bredaste ljudbild.<\/p>\n

S\u00e5h\u00e4r i efterhand, efter en stunds reflektion, anser jag att The Avett Brothers stod f\u00f6r festivaldagens st\u00f6rsta sensation. De gick p\u00e5 scenen som underdogs men klev av som vinnare. Jag vet inte hur m\u00e5nga av de tusentals m\u00e4nniskor som stod i publiken som redan var invigda men nu vet alla vilka br\u00f6derna de \u00e4r.<\/p>\n

Personligen tyckte jag det var b\u00e4st mot slutet n\u00e4r de plockade fram elgitarrerna. Alls\u00e5ngen i sista l\u00e5ten I And Love And You<\/em> avrundade en fin b\u00f6rjan p\u00e5 v\u00e4rldens kanske b\u00e4sta fredag genom tiderna.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Yuck, Park Lane Betyg: 4 Yuck \u00f6ver\u00f6ste oss med gitarr-riff vassare \u00e4n n\u00e5gonting annat p\u00e5 den h\u00e4r planeten. Direkt i f\u00f6rsta tonen av \u00f6ppningsl\u00e5ten The Wall kunde vi som valt att skippa WU LYF till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r denna fantastiska kvartett k\u00e4nna av 90-talsvibbarna. Det \u00e4r lika mycket garage som post-punk och l\u00e5tar som Holing Out […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[5361,5706,6353,6483],"class_list":{"0":"post-39395","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"tag-stay-out-west","8":"tag-the-avett-brothers","9":"tag-way-out-west","10":"tag-yuck","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/39395","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=39395"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/39395\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=39395"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=39395"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=39395"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}