Ett starkt ljus, s\u00e5 starkt att vi v\u00e4rjer oss och inte ens vill titta, m\u00f6ter oss n\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen ska b\u00f6rja. Sedan sl\u00e4cks allt ned, det \u00e4r kolsvart och sakta t\u00e4nds en svag belysning och en kort och kraftig kvinna med kortklippt rakt h\u00e5r, ikl\u00e4dd bl\u00e5gr\u00e5 kavaj och kn\u00e4ppt skjorta och m\u00f6rka byxor s\u00e4tter sig vid scenkanten och b\u00f6rjar ber\u00e4tta.
\nScendekoren \u00e4r den enklaste m\u00f6jliga, ingenting, bara tr\u00e4panel p\u00e5 v\u00e4ggen.<\/p>\n
\u00c4nd\u00e5 blir det en sp\u00e4nnande ber\u00e4ttelse vi f\u00e5r uppleva. Gunilla R\u00f6\u00f6r \u00e4r Gertrude Stein n\u00e4r Stockholms stadsteater s\u00e4tter upp den av Bodil Malmsten \u00f6versatta pj\u00e4sen om den gr\u00e4ns\u00f6verskridande f\u00f6rfattarinnan. Pj\u00e4sen startar d\u00e5 Gertrude Stein sitter i den l\u00e4genhet hon bor i tillsammans med sin flickv\u00e4n Alice B Toklas. De har levt ett l\u00e5ngt och h\u00e4ndelserikt liv d\u00e4r, med salongen d\u00e4r de haft m\u00e5nga intressanta v\u00e4nner och g\u00e4ster, som Picasso och Hemingway.
\nMen nu m\u00e5ste de flytta, deras hyresv\u00e4rd har sagt upp dem. De h\u00e5ller p\u00e5 att packa. Men s\u00e5 kom regnet och Alice lade sig att sova en stund medan Gertrude ska forts\u00e4tta att packa.<\/p>\n
Gertrude s\u00e4tter sig ned ist\u00e4llet och ber\u00e4ttar f\u00f6r oss om delar ur sitt liv. Hon ber\u00e4ttar om sin yngste bror Leo, som hon var n\u00e4ra v\u00e4n med tills han en dag fick nog, n\u00e4r hon lyckats f\u00f6r stort som f\u00f6rfattare. Han klarade inte att hon blev s\u00e5 ber\u00f6md, det var ju han som var smartast och mest beg\u00e5vad.<\/p>\n
N\u00e4r Gertrude (= Gunilla R\u00f6\u00f6r) ber\u00e4ttar f\u00e5ngas vi in och \u00e4r d\u00e4r. Vi upplever tiden kring sekelskiftet, vi \u00e4r med n\u00e4r Gertrude och hennes bror uppt\u00e4cker konstn\u00e4ren Cezanne. Vi \u00e4r med i deras diskussioner. Vi \u00e4r med n\u00e4r de k\u00f6per sin f\u00f6rsta tavla av Picasso, vi \u00e4r med n\u00e4r de resonerar och kivas om kubismen.<\/p>\n
F\u00f6rest\u00e4llningen har flera lager. S\u00e5 klart. Det \u00e4r som en lektion i konsthistoria. Vi f\u00e5r en sp\u00e4nnande inblick i m\u00f6ten med Apollinaire, Rousseau, Picasso,
\nDet \u00e4r ocks\u00e5 en betraktelse och fundering kring ord, kring litteratur och dess m\u00f6jligheter. \u00c4r det m\u00f6jligt att i litteraturen skapa en motsvarighet till impressionismen, till kubismen, till surrealismen? Vad blir kvar av orden om vi tar bort allt det realistiska?<\/p>\n
Det \u00e4r ocks\u00e5 en ber\u00e4ttelse om livet och vad som \u00e4r viktigt.
\nDet \u00e4r en ber\u00e4ttelse om att v\u00e5ga hitta sig sj\u00e4lv och st\u00e5 f\u00f6r den man \u00e4r. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt en perfekt start inf\u00f6r Prideveckan som b\u00f6rjan p\u00e5 m\u00e5ndag den 1 augusti, dagen efter premi\u00e4ren av Gertrude Stein.
\nDet \u00e4r \u00e5 andra sidan ocks\u00e5 en ber\u00e4ttelse om ett liv som bara kan levas av \u00f6vre medelklassen. Ett liv d\u00e4r det \u00e4r m\u00f6jligt att \u00e5ka ett halv\u00e5r till Italien, bara f\u00f6r att vara d\u00e4r.
\nDet s\u00e4ger oss ocks\u00e5 n\u00e5got som \u00e4r viktigt inf\u00f6r Prideveckan. Gertrude Stein levde 1874-1946. Hon var modig och en produktiv f\u00f6rfattare. Hon ville spr\u00e4nga alla sorts gr\u00e4nser, b\u00e5de de litter\u00e4ra och sexuella och relationella. Det \u00e4r en gr\u00e4nsspr\u00e4ngning som fortfarande bara \u00e4r f\u00f6runnat en liten klick. <\/p>\n
Gunilla R\u00f6\u00f6r fick st\u00e5ende ovationer f\u00f6r sin roll. Hon var imponerande. Det var modigt att g\u00f6ra en s\u00e5dan f\u00f6rest\u00e4llning. Det \u00e4r ingen l\u00e4ttsm\u00e4lt l\u00f6rdagsunderh\u00e5llning. Det kr\u00e4ver lite av en publik att ta till sig. F\u00f6rest\u00e4llningen och Gunilla R\u00f6\u00f6r tar inte heller till n\u00e5gra av de knep som annars \u00e4r r\u00e4tt vanliga under monologer, som att sl\u00e4nga ut lite blommor eller andra leksaker p\u00e5 scenen, eller anv\u00e4nda ljud och musik f\u00f6r att underl\u00e4tta f\u00f6r publiken. Nej, det \u00e4r bara en sk\u00e5despelare och hennes r\u00f6st och gester och blick. Det \u00e4r dock kraftfulla instrument n\u00e4r Gunilla R\u00f6\u00f6r anv\u00e4nder sig av dem. Hon f\u00e5ngar v\u00e5rt intresse och vi lyssnar och vi k\u00e4nner och vi \u00e4r d\u00e4r, i Paris, i l\u00e4genheten med henne och vi ser alla b\u00f6cker som ska packas med, fast de inte finns p\u00e5 scenen. <\/p>\n
GERTRUDE STEIN
\nAV MARTY MARTIN P\u00c5 UPPDRAG AV PAT CARROLL
\nPremi\u00e4r 31 juli p\u00e5 Lilla scenen.
\nRegi: \u00d6vers\u00e4ttning: Scenografi och kostym: Ljus: Mask:
\nI rollen:
\nCarolina Fr\u00e4nde Bodil Malmsten Daniel \u00c5kerstr\u00f6m-Steen Karl Svensson Patricia Svajger
\nGunilla R\u00f6\u00f6r<\/p>\n
Relaterat: Svenska Dagbladet: Intervju med Gunilla R\u00f6\u00f6r<\/a> och pressmeddelande om f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/a><\/p>\n Foto: Carl Thorborg L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Gertrude Stein<\/a>, teater<\/a>, teaterrecension<\/a>, Gunilla R\u00f6\u00f6r<\/a>, Stockholms stadsteater<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Ett starkt ljus, s\u00e5 starkt att vi v\u00e4rjer oss och inte ens vill titta, m\u00f6ter oss n\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen ska b\u00f6rja. Sedan sl\u00e4cks allt ned, det \u00e4r kolsvart och sakta t\u00e4nds en svag belysning och en kort och kraftig kvinna med kortklippt rakt h\u00e5r, ikl\u00e4dd bl\u00e5gr\u00e5 kavaj och kn\u00e4ppt skjorta och m\u00f6rka byxor s\u00e4tter sig vid […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":45132,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[1983,2134,5420,12288,12289],"class_list":{"0":"post-38977","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-recension","8":"category-film","9":"category-teater","10":"category-teaterrecension","11":"tag-gertrude-stein","12":"tag-gunilla-roor","13":"tag-stockholms-stadsteater","14":"tag-teater","15":"tag-teaterrecension","16":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/38977","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=38977"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/38977\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":45133,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/38977\/revisions\/45133"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/45132"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=38977"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=38977"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=38977"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nBildtext: Gunilla R\u00f6\u00f6r i Gertrude Stein Gertrude Stein Gertrude Stein, premi\u00e4r p\u00e5 Lilla scenen 31\/7.<\/p>\n