{"id":38886,"date":"2011-07-28T20:35:27","date_gmt":"2011-07-28T18:35:27","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=38886"},"modified":"2011-07-28T20:35:27","modified_gmt":"2011-07-28T18:35:27","slug":"takida-the-burning-heart-recensionen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=38886","title":{"rendered":"Takida: The Burning Heart, recensionen"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Artist: Takida
\nTitel: The Burning Heart
\nBetyg: 2
\nUtgivningsdatum: 27 juli<\/p>\n

Om man lyssnat p\u00e5 svensk radio de senaste fyra \u00e5ren s\u00e5 har det i princip varit om\u00f6jligt att undg\u00e5 Takida. Jag vet inte hur m\u00e5nga radiohits bandet haft, men jag kan lova att jag kan varenda textrad till varenda l\u00e5t. F\u00f6r \u00e4r det n\u00e5got jag tycker Takida \u00e4r bra p\u00e5 s\u00e5 \u00e4r de l\u00e5tar som fastnar p\u00e5 hj\u00e4rnan. Texterna och melodierna \u00e4r simpla och man beh\u00f6ver s\u00e4llan vara Mariah Carey f\u00f6r att kunna sjunga med.<\/p>\n

Men jag ska vara \u00e4rlig, jag \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n ett fan. Efter att ha h\u00f6rt rykten om att Takida mest \u00e4r ett poserband som lyckats bra med hj\u00e4lp av autotune och bra producenter s\u00e5 har jag varit mer \u00e4n anti till bandets musik. Tills f\u00f6r n\u00e5gra dagar sedan d\u00e5 jag fick privilegiet att n\u00e4rvara vid en intim, akustisk spelning med bandet. Jag blev minst sagt chockad och glad n\u00e4r alla mina negativa tankar krossades av ett fantastiskt bra, sammansvetsat band och en riktigt bra s\u00e5ngare!<\/p>\n

S\u00e5 n\u00e4r jag nu f\u00e5tt chansen att recensera nya skivan ”The burning heart”, som \u00e4r bandets fj\u00e4rde skiva, s\u00e5 var det med mer \u00e4n \u00f6ppna, glada armar som jag slog p\u00e5 skivan.
\nF\u00f6rsta l\u00e5ten \u00e4r ”Haven stay” som jag redan h\u00f6rt p\u00e5 bandit otaliga g\u00e5nger och som jag, ja, redan kan texten till. L\u00e5ten har ett v\u00e4ldigt typiskt takidasound. Lite m\u00f6rk, litr rockig, lite sv\u00e4ngig och v\u00e4ldigt trallig. Ett po\u00e4ng till Takida.<\/p>\n

Vad som h\u00e4nder sen vet jag inte riktigt. Bortsett fr\u00e5n l\u00e5t nummer fyra ”Was it i” som \u00e4r skivans b\u00e4sta l\u00e5t, s\u00e5 k\u00e4nns skivan lite v\u00e4l dyster. Fast det \u00e4r kanske hela po\u00e4ngen. S\u00e5ngare Robert sa sj\u00e4lv till kulturbloggen tidigare i veckan att ”Glada budskap l\u00e4mnar jag \u00e5t n\u00e5gon annan” men att det skulle vara tr\u00e5kigt att lyssna p\u00e5, det kan v\u00e4l inte ha varit vad han menat?
\nEfter att ha lyssnat p\u00e5 skivan ett par g\u00e5nger s\u00e5 k\u00e4nner jag mig tr\u00f6tt och gr\u00e5, lite negativ. Vilket inte k\u00e4nns bra, musik ska vara upplyftande och givande, inte en lustsugande gl\u00e4djed\u00f6dare.<\/p>\n

S\u00e5 hur ska man sammanfatta detta. Gillar man Takida och gillar man att vara deppig s\u00e5 kommer man nog \u00e4lska denna skiva. Jag \u00e4r personligen inte \u00f6vertygad. Deppmusik i all \u00e4ra, men detta k\u00e4nns inte som n\u00e5gonting jag vill lyssna p\u00e5 i samband med att solens str\u00e5lar lyser in genom f\u00f6nstret. Svagt betyg. Sorry Takida.<\/p>\n